gen kunnat införas; i Hamburg bibehöll man ännu 48 sk: på Riksdalern, lhkasom för sekler sedan; talaren! trodde såledts ej att vi hade bebof af ifrågavarände förändring, som ej eiler vore vealisationens syftemål. — Hr Hessle hade funnit Utskottets förslag så enkelt, att ban ej kunde tro det Svenska folket ej skulle fatta det, och för de orter, der daler-räkningen ännu brukades, var det, såsom med den öfverensstämmande, än lättfattligarve; likväl ansåg han indelningen i penningar öfverflödig; Kronor och Slantar vore nog. — Myntenhetens bestämmande trodde han, enligt grundlagens tydliga föreskrift, tillhöra Konungen, och ville således deruti förena sig med Reservanterne. — Arr Forssberg och Linderholm voro i den senare frågan ense med Hr Hessle, och, angående den förra, förenade sig Hr Linderholm med Hr Bååth. — Hr Lake trodde, att den föresiagna förävdringen visserligen skulle medföra svårigheter vid tillämpningen; men som han ansåg den nyttig, ville han dock tillstyrka den. — Hr Langenberg insåg äfven nyttan, men trodde att allmänheten borde förberedas innan förändringen infördes. — Hr sSantesson kunde ej gilla Utskotte:s förslag. sårdeles som ban ansåg Realisationen böra .tföljas af så få yttre förändringar, som möjligt. Den stora massans häfdvunna vanor borde respekteras. Ville blott föreslå, att ;, och 5 Spec. Rdr äfven myntades, och bestred, på grund af sq S. BR. F., Standernes rättighet att deltaga i myntenhetens bestämmande. — Hr Bååth önskade att den talare, som så kraftfullt vitsordat Svenska foltkets fattningsförmåga, ville betrakta de betankandet åtföljande tabellerne; af dem inhämtas att dilferensen gör på 12 sk. en skilling, och detta vore det största bevis på hela förslagets olämplighet. — Hr Halling med Hr Bååth, att det vore säkrast uppskjuta förändringen. Utskottet bade på flera ställen antydt vigten af att den nu ifrågavarande öfvergången måtte ske med så liten rubbning som möjligt uti förut bestående förhållanden. Då nu dertill en mängd silfver blifvit myntadt, och i händelse förslaget antogs, ej i nuvarande skick kunde begagnas, hemställde han, om ej Utskotter, efter återremiss, alldeles borde frångå det nu framlagda systemet, och önskade ban, att den af Kongl. Maj:t fastställde utmynptning måtte bibehållas, blott med den förändring, alt man fick ett silfvermynt som motsvarade 8 sk. banko, och ett lika med 12 sk. — Hr ÄAndersson med Hr Bååth. — Br Rydin kunde ej reka till att det föreföll honom sorgligt, att så många inom Stånde! trolt det vår Svenska allmänhet ej kunde räkna till tio; man kan ju räkna denra summa på fingrarne, och då man slutat, kan man börja pi nytt? — Alla förändringar möta motstånd i början; mer det blir svårare, alt i fall den nuvarande utmyntnirgen skulle bibehållas, öfvertyga allmänheen om atten Rör går för 4. 1-4:dels ,d Å 4 4 för en, o.s. v. — Hr Helsingius ansåg säl förmäö, o tet, efter det så minga talare underkänt Utskottets förslag, att ändock vilia färsvara det, men ansåg sådant ej eller behöfvas, emedan det efter talarens öfvertygelse försvarade sig sjelft. Frågan delar sig tvenne: skall här finnas någon mynterhet i landet? Och hurudan skall deu niyntenheten vara? Talaren skulle vara nöjd, om Ständet ville yttra den mening, att hvad Utskottet föreslagit till principen vore viktigt. — Hr Fries med Br: Helsingius. — Hr Bååth tillade öfvertygelsen om förslagets otillämplighet äfven i juridiskt bänsecnde, och anförde exempelvis, att 12 kap. 2 5 Rättegångsbalken stadgar böter af i daler för för fallolöst uteblifvande från Häradsting; denna daler motsvarar 16 sk. b:iko, ech skuile enligt komparatiovstabellen N:o 1 utgå med 33 1-3 slantar, och tabellen N:o 2 visar att en slant svarar emot 5 If; rst, Atttillämpa dessa bråkförhållanden med bebörig redovisning, syntes honom, om ej rent af omöjligt, dock högst besvärligt; den brottslige får icke vidköpnas s5g:del mera än lagen ålägger, och redovisningen tål icke eller någon jemkning. Likaså vid Kronans uppbörd; fogden får ej taga ;3g:del mera än den skattskyldige åligger betala, och han är icke eller skyldig att för vinnande af jemn liqvid. åtnöjas med mindre. I förra fallet är han underkastad ansvars i det senare skadar han sig sjelf. Härmed vihe talaren hafva visat, alt den föreslagna myntförändringen, såväl i juridiskt hänsaende, som med afseende vå uppbörden ar Kronacs jäntor, åtminstone för .