MTCFERLIGE adl att da sed JJaSstia STREET ATEA TCI yn re nogsamt insedt och ofta uttaladt. Önskade derföre att Banken, då den skall börja vexla ut silfver, måtte uppbjuda all sip kraft för att reda sig med egna tillgångar, hvilket kostade minst och gjorde minsta brytning i allmänna rörelsen, och kunde ej inse hvarföre man just i behofvets stund skulle fästa silfvermassorna, liksom petrificerade, i Bankhvalfven. Från denna synpunkt bade talaren tillstyrkt, att Barken kurde utgifva silfver ända till förhållandet af 1 tll 5, innan åtgärder xerkligen vidtogos till dess förstärknivg, hvilka åtgärder ej blefvo särdeles svåra, sedan sedelstocken så betydlist förminskas. i Med Hr Sahlin förenade sig Hr Egnell. Diskussionen var härefter slutad, och betänkandet återremitterades, som förut är nämdt. Eftermiddagen. DET NYA MYNTSYSTEMET. Som Barko-Utskottets hithörande betänkande uti N:o 107 af denna tidning fullstärdigt blifvit upptaget, öfvergå vi genast till diskussionen. — Hr Leffler ansåg konungen äga uteslutande rätt att bestamma om myntenheten, men ej om skrot och korn, hvilket tillhörde Ständerne. Talaren önskade att myntbenämningarne måtte Iifå förblifva lika som hittills; kronan vore lättfattlig, men j så underafdelningarpe; det enda mynt som behölde tilläggas, vore ett, svarande mot 12 sk. RGS, eller en sextondedels Rdr Sp. — Kopparmyntet borde slås till 300 Rdr på skepp. ett mynt på 4 sk. bko önskade talaren skulle härvid tillöggas; derefter vore det bra, — Hr Bååth hade fästat sig vid det som blifvit föreslaget ang. allmänna räknesättet i handel och vandel samt bokföring, och sade sig önskat att Utskottet med giltigare skäl ledsagat sitt tillstyrkande om myntets indelning 1 krover, penningar och slantar. Man hace sagt, att detta nya myntsystem vore mera rationvelt; men talaren ansåg benämningar ailtid vara konventionela; och aidrig i dem ligga något bestämdt rationelt; man hade sagt sig böra följa tidens framsteg, rien talaren trodde att dertill fordrades mera, än att hoppa öfver från ett till ett avnat. — Det borde besinnas, att statsmakterne förordua om myntet äfven för allmogen; innan den och dess barn biifva undervisade om decimalrakningen, vore införande deraf för tidigt. Detta ansåg talaren ej kunna vederliggas, ty erfarenheten hade bevisat det; 56 år hade förflutit sedan förordningen utkom cm Rdr, sk, och rst, och ändock räknas daler ännu, likasom för hundrade år sedan. Folkets tankegång måste ledas, den låter ej befalla sig. Om Utskottet besianat detta, bade man stannat v:d hvad Kongl. Maj:t år 1830 i ämnet stadgat ). Om det nya förslaget kom att antagas, ville talaren beklaga handlarde och näringsidkare, samt andre som med allmogen hade att göra, ty de kommo att för den få reducera på mångfalldigt sält, utan att ändå lyckas att göra sig begriplige, Det vore derföre bäst att silfvermyntet delas uti bb I och 3; Rdr specie, och angående kopparmyntet, på sätt Hr Leffler föreslagit. Häruti förenade sig många ef slåndets ledamöter, och måhända de fleste. — Hr Mcechel förklarade, att lika ömtålig han var om RB. St:s rättigheter, lika litet ville han inkräkta på den andra statsmaktens gebit, och ansåg derföre 79 S. R. F. vid bestämmandet af myntenheten, böra lända till eftersättelse. — Hv Rydin kunde ej tro att massan af folket var så oregerligt dum, att den ej kunde lära sig förstå decimalräkningen, som är så enkel och lättfattlig. Dalerräkningen hade bibehållit sig hos folket derföre, att daler och styfver äro mera öfverensstämmande med måttmåloch vigtindelningarne. Säkert vore att det nya förslaget, som talaren fullkomligt gillade, snart skulle antagas, utav att mölas med så mycken ovilja, sem mårgen nu förespått; dessutem tvingas Ju Iprgen. Som skal för detsamma anförde talaren äfven, a!t det öfverensstämde med nya i0ndelningarna af mått, mål och vigt. — Er Iinberg afstyrkte, uti ett skriftliet arförande, såväl de nya benämningarne som sättet för kepparmyntets utpraglira. Företridera dervid Lurde ej motvåga de stora olägenbeterne, och ville talaren instämma uti Prosten Odmans reservation. — Hr Hallgren fösede sig med Er Bååth, och hteså Hr Vik, som trodde, att om Get nya fö somm att anmälas, så skulle sloget i Öönsknipgsvåg det cj vinna framgång. — I Förenta Staterre hade man försökt införande af decimalräkningen, men söm försöket cj lyckats, hade man ansett biltre att återgå vill det gamla säknesättets: 1 Eroland hace eller decimalrs nin