MTCFERLIGE adl att da sed JJaSstia STREET ATEA TCI yn
re nogsamt insedt och ofta uttaladt. - Önskade der-
före att Banken, då den skall börja vexla ut silf-
ver, måtte uppbjuda all sip kraft för att reda sig
med egna tillgångar, hvilket kostade minst och
gjorde minsta brytning i allmänna rörelsen, och
kunde ej inse hvarföre man just i behofvets stund
skulle fästa silfvermassorna, liksom petrificerade, i
Bankhvalfven. Från denna synpunkt bade talaren
tillstyrkt, att Barken kurde utgifva silfver ända till
förhållandet af 1 tll 5, innan åtgärder xerkligen
vidtogos till dess förstärknivg, hvilka åtgärder ej
blefvo särdeles svåra, sedan sedelstocken så betyd-
list förminskas. i
Med Hr Sahlin förenade sig Hr Egnell.
Diskussionen var härefter slutad, och betänkan-
det återremitterades, som förut är nämdt.
Eftermiddagen.
DET NYA MYNTSYSTEMET.
Som Barko-Utskottets hithörande betänkande uti
N:o 107 af denna tidning fullstärdigt blifvit upp-
taget, öfvergå vi genast till diskussionen. — Hr Leff-
ler ansåg konungen äga uteslutande rätt att bestam-
ma om myntenheten, men ej om skrot och korn,
hvilket tillhörde Ständerne. - Talaren önskade att
myntbenämningarne måtte Iifå förblifva lika som
hittills; kronan vore lättfattlig, men j så underaf-
delningarpe; det enda mynt som behölde tilläggas,
vore ett, svarande mot 12 sk. RGS, eller en sexton-
dedels Rdr Sp. — Kopparmyntet borde slås till
300 Rdr på skepp. ett mynt på 4 sk. bko önskade
talaren skulle härvid tillöggas; derefter vore det
bra, — Hr Bååth hade fästat sig vid det som blifvit
föreslaget ang. allmänna räknesättet i handel och van-
del samt bokföring, och sade sig önskat att Utskot-
tet med giltigare skäl ledsagat sitt tillstyrkande
om myntets indelning 1 krover, penningar och slan-
tar. Man hace sagt, att detta nya myntsystem vo-
re mera rationvelt; men talaren ansåg benämningar
ailtid vara konventionela; och aidrig i dem ligga
något bestämdt rationelt; man hade sagt sig böra
följa tidens framsteg, rien talaren trodde att der-
till fordrades mera, än att hoppa öfver från ett till
ett avnat. — Det borde besinnas, att statsmakterne
förordua om myntet äfven för allmogen; innan den
och dess barn biifva undervisade om decimalrak-
ningen, vore införande deraf för tidigt. Detta an-
såg talaren ej kunna vederliggas, ty erfarenheten
hade bevisat det; 56 år hade förflutit sedan för-
ordningen utkom cm Rdr, sk, och rst, och ändock
räknas daler ännu, likasom för hundrade år sedan.
Folkets tankegång måste ledas, den låter ej befalla
sig. Om Utskottet besianat detta, bade man stan-
nat v:d hvad Kongl. Maj:t år 1830 i ämnet stad-
gat ). Om det nya förslaget kom att antagas,
ville talaren beklaga handlarde och näringsidkare,
samt andre som med allmogen hade att göra, ty
de kommo att för den få reducera på mångfalldigt
sält, utan att ändå lyckas att göra sig begriplige,
Det vore derföre bäst att silfvermyntet delas uti
bb I och 3; Rdr specie, och angående koppar-
myntet, på sätt Hr Leffler föreslagit. Häruti före-
nade sig många ef slåndets ledamöter, och måhän-
da de fleste. — Hr Mcechel förklarade, att lika öm-
tålig han var om RB. St:s rättigheter, lika litet ville
han inkräkta på den andra statsmaktens gebit, och
ansåg derföre 79 S. R. F. vid bestämmandet af myn-
tenheten, böra lända till eftersättelse. — Hv Rydin
kunde ej tro att massan af folket var så oregerligt
dum, att den ej kunde lära sig förstå decimal-
räkningen, som är så enkel och lättfattlig. Daler-
räkningen hade bibehållit sig hos folket derföre, att
daler och styfver äro mera öfverensstämmande med
mått- mål- och vigtindelningarne. Säkert vore att
det nya förslaget, som talaren fullkomligt gillade,
snart skulle antagas, utav att mölas med så myc-
ken ovilja, sem mårgen nu förespått; dessutem
tvingas Ju Iprgen. Som skal för detsamma anförde
talaren äfven, a!t det öfverensstämde med nya i0n-
delningarna af mått, mål och vigt. — Er Iinberg
afstyrkte, uti ett skriftliet arförande, såväl de nya
benämningarne som sättet för kepparmyntets utprag-
lira. Företridera dervid Lurde ej motvåga de sto-
ra olägenbeterne, och ville talaren instämma uti
Prosten Odmans reservation. — Hr Hallgren föse-
de sig med Er Bååth, och hteså Hr Vik, som
trodde, att om Get nya fö
somm att anmälas, så skulle
sloget i Öönsknipgsvåg
det cj vinna framgång.
— I Förenta Staterre hade man försökt införande
af decimalräkningen, men söm försöket cj lyckats,
hade man ansett biltre att återgå vill det gamla
säknesättets: 1 Eroland hace eller decimalrs
nin-