sten högre klass blifva uppsväljde. Ty naturen har. hos hvarje djurslägte, jemte fortplantningsdriften, inplantat behofvet att förstöra andra slägten, och sålunda frambragt ett slags jemvigt. Derjemte har den äfven haft det förutseende, att de större djurslagen, särdeles de största, blott till ringa antal föröka sig, hvaremot de smärre alstra en afföda af tusendetal. Man ser i en vattendroppa runda bevingade djur, som äro hundradefalit mindre än andra, och med utomordentlig snabbhet fara omkring. Förer man nu tillsammans två droppar vatten från olika floder, bäckar eller orter, så uppstår en synbar förskräckelse bland invånarne öfver det oförmodade sammanträitandet med obekanta gestalter, ech efter det de små djuren återhämtat sig från den första förskräckeisen, eller kanske drifne af densamma, rusa de bättigt till strid emot hvarandra. Huru förskräcklig! måtte det således tillgå på de ställen, hvärest vatten af olika slag blandar sig, t. ex. regaoch flodvatten, eller vid sammanflytandet ar tvenne strömmar! Ett regn målte förekomma de osynliga invånarne af en flod eller bäck, såsom ett förskräckande naturfenomen; vid hvarje slagregn lärer tumultet vara förskräckligt, och vid öfver:vämmngar äro sannolikt alia vattenfolken oupphörligt rustade till strid. Då vattnet sörer sig med dem, så inbilla de sig troligen, att det alltjymtär på ett ställe, på samma sätt som Påfvarne, bviika förklarade Kopernikanska verldsisysiemet för kätteri. Århundraden torde väl förflyta innan menniskan bringar det derhän, att genom fullkomnade instrutnenter och trägva observationer ernå närmare kännedom om dessa osyniiga vattenstater. Tills vidare skulle man redan nu kunna afteckna de rade och tusende djurskepnader, som man varseblifver en vattendroppe. Men äfven detta är just intet lätt arbete; imed flit och tälamod skulle man likväl redan nu kunna uträtta mycket. Hade man väl med mycken möda, och förmedelst det Coryska skuggspelet , på papper aftecknat Seineflodens invånare, så kunde endra persover afteckna de från desamma skiljaktiga 1 gestalter nr andra floder och vattensamlingar. och man skulle på detta sält småningom komma till en intressant jemförelse. Åtskiltigt har redan blifvit förberedt genom andia mikroskopiska observationer; men det torde vara bäst om man börjar undersökningarne a priori, och dervid företrädesvis betjena sig af den Engelska Camera-optican. Visserligen erhaller man derigenom endast gestalternas konturer, eller deras silhouetter; men de största undreo äro väl troligtvis gömde i djurens organisation; ty om det är sant, såsom Bernardin de St. Pierre påstår, att en myggas snabel är vida konstigare än ex elefants, och alt vingarna äro på en fluga vida mera sinnrikt inrättade än på en örn, haru mycket mera bör ej då organernas byggnad hos de små vattendjuren öfverträffaden organiska byggnaden hos de för oss bekanta djur! Men vi våga ej hoppas, att så snart upptäcka alla naturunder i detta fack, och kanske blifva dock tiil slut förborgade fullt ut så många, om icke flera, än dem vi redan känna. Till slut, då Warvick hade upphört att visa sitt underbara skuggspel, måste jag dock tillstå för mig sjelf, att af alla naturunder menniskan, i synnerhet den bildade menniskan, hos sig förenar de största. det icke i sanning ett stort nnder, att menniskan genom eftervanka och oafbrutna försök har kunnat komma derhän att, genom de af henne uppfunne verktyg, så framställa en för bennes ögon förborgad verld, om hvilken man under årtusenden ej haft någon aning, och i en sal uti en stor stad åstålkormma ett ungenämt skådespel af denna förborgade verlds rörelse och lif! (Ur Norrköpings Aftonblad).