behol, den andra ma aga samla dem nar och hvar-
est den anser det lämpligast; bestridde att den
ringaste oreda eller omgång deraf uppstod, men
fann åtgärden ledande till besparing,enär Riksgälds-
Kontoret derigenom 2 år förr bskomme öfverskot-
ten och skulle derigenom undgå flere tusende Biks-
dalers ränteutgift för året. Talaren såg uti råken
skapernes reviderande hos Kammar-Rätten säker-
het å alla sidor vunnen och hänvisade för öf-
rigt till n sakrik reservation af Hr Riben under
förra Riksdagen, hvilken Hr Riben, närvarande, ej
bestridde. För Betänkandet talade: Frib. Palm-
stjerna, som förmälte sig sakna nog skäl hos andra
sidans talare, för att kunna frångå sin öfvertygelse,
att Utskottet ganska riktigt behandlat denna fråga.
Stats-Rådet Frih. Akerhjelm och Hr Lefrgn fun-
no oriktigt och olämpiigt att ställa Riksgäldskon-
toret i beröring med verkställande makten, samt
önskade detta verks befrielse från allt sysslande med
Konungens underordnade organer i administrativ
väg. De af Motionären upp:äknade Bevillningsme-
dels levererande till Riksgäldskontoret skulle åstad-
komma en dubbel räkenskap och mycken svårig-
bet vid granskningen i anseende till den förändring
af redogörelse-sättet, som deraf skulle uppstå. Me-
ra systemaliskt vore, om allt inginge till Statskon-
toret. År v. Hartmansdorfj: att han både så-
som fullmäktig i Riksgäldskontoret och ledamot
af Stats-Utskottet afstyrkt förslaget. Grefve Cron-
hjelm yttrade att, om öfverskotten, på sätt blifvit
sagdt, behöfdes för Statskontoret att disponera, tjeute
statsregleringen (ill intet, ty, för att få mycket pen-
gar att röra sig med åberopade styrelsen tillfällig
brist under året och behof att använda Ständernses
tillhörighet, de stora öfverskotten. När åter stora
utgifter behöfdes, hvilka Ständerna afslagit, såsora
anslag till gardesregementerre, då hade alltid Re-
geriogen stora summor besparade, som ej behöfdes
till andra ändamål!. Huruvida det vore från Stän-
dernes eller från Regeringers embetsverk som mesta
hinder för Revisorerne blifvit lagde, lemnade tala
ren till hvar och en att bedöma. Ständerna 19823
hade förklarat åtgärden nöcgvändig, och samma nöd-
vändighet qvarstode ännu. Hr von Hartmans-
dorff förklarade, att, om regeringen ej finge be-
gagna öfverskotten i one är, innan de inlem-
nades till Riksgäldskontoret, så skulle troligea
Ständerne blifva sammavkallade, hvarföre icke na-
tionen skulle tacka de Herrar, som dertill voro
orsaken. Talaren tyckes således ej gilla samman-
sättningen och verkan af vär nuvarande repre-en-
tation. Utskottets betänkande bifölls. — Ifrån Hrr
Aroneborg och Gyllenbaal upplästes deras afsäsel-
ser ifrån sine innehafvande platser i bevillnings- och
statsutskotten, hvarefter Gr Grefven och BLandt-
Marskalken föreslog nytt val till desse platsers åter-
besättande.
Bevillningsutskottets betänkande N:o 5 angående
grunderne för den blifvande allmänna bevillningen
återremitterades. I ämnet talade Hrr Hohenhauscn,
som uppläste sin reservation (i korthet upplagen i
Mändagsbladet) och punktvis försvarade sine deri
anförde skäl; Cederschöld, som hade yrkat bevill-
ning å karakters-fullmakter, bestratfade fåfängan i
titlar, dem han ansåg ej kunna nog högt beskattas;
men då Grefve v. Fersen, som bestred motionen,
åtminstone i tillämpning till redan varande titulä-
rer, såsom skäl härtill bland annat uppgaf, att en
af Utskottets egna ledamöter, Hr Kommerse-Rådet
sVijk upplyst, det han för sin titel erlagt 2000 Rdr
R:gs, yttrade Hr Cederschöld, att han ansåg denna
titel ej vara mera värd, gillande för öfrigt de af
Grefve v, Fersenisin reservation afgifne yttranden.
Fr:b. Ehrenborg trodde den indirekta Bevillningen
vara den bästa och förmånligaste samt blifva både
större och drägligare; ansåg Karta-sigillata-medlen
ej uppgå till det dermed åsyftade belopp och fö-
reslog till dess ökande, att hvarje transaktion man
och man emellan måtte beläggas med låg karte-
ringsskyldigbet för att vara giltig, äfvensom tala-
ren upplyste om, att 2, 4 och 6 sk. valörerna ia-
bringade de största inkomsterne. Grefvarne Cron-
hjelm och Horn önskade bevillningen lagd på
varan ej på konsumenten, samt visade åtskil-
liga sätt att minska åke:brukets skatter, Fri-
herre Cederström ansåg Utskottet ej riktigt baf-
va gjort sig redo för ; af 1810 års
bevillnings-system, som talaren föredrog fremför det
föreslagna. Äfven yttrade sic Grefve v. Fersen,
Frih. Silfversköld samt Hrr ov. Hartmansdor ff,
RBothlieb, v. Qvanten och Sanrdelhjelm Hr. Ovan-
sen kom helt lustigt in nå al N
sillata frvArdn an
