behol, den andra ma aga samla dem nar och hvarest den anser det lämpligast; bestridde att den ringaste oreda eller omgång deraf uppstod, men fann åtgärden ledande till besparing,enär RiksgäldsKontoret derigenom 2 år förr bskomme öfverskotten och skulle derigenom undgå flere tusende Biksdalers ränteutgift för året. Talaren såg uti råken skapernes reviderande hos Kammar-Rätten säkerhet å alla sidor vunnen och hänvisade för öfrigt till n sakrik reservation af Hr Riben under förra Riksdagen, hvilken Hr Riben, närvarande, ej bestridde. För Betänkandet talade: Frib. Palmstjerna, som förmälte sig sakna nog skäl hos andra sidans talare, för att kunna frångå sin öfvertygelse, att Utskottet ganska riktigt behandlat denna fråga. Stats-Rådet Frih. Akerhjelm och Hr Lefrgn funno oriktigt och olämpiigt att ställa Riksgäldskontoret i beröring med verkställande makten, samt önskade detta verks befrielse från allt sysslande med Konungens underordnade organer i administrativ väg. De af Motionären upp:äknade Bevillningsmedels levererande till Riksgäldskontoret skulle åstadkomma en dubbel räkenskap och mycken svårigbet vid granskningen i anseende till den förändring af redogörelse-sättet, som deraf skulle uppstå. Mera systemaliskt vore, om allt inginge till Statskontoret. År v. Hartmansdorfj: att han både såsom fullmäktig i Riksgäldskontoret och ledamot af Stats-Utskottet afstyrkt förslaget. Grefve Cronhjelm yttrade att, om öfverskotten, på sätt blifvit sagdt, behöfdes för Statskontoret att disponera, tjeute statsregleringen (ill intet, ty, för att få mycket pengar att röra sig med åberopade styrelsen tillfällig brist under året och behof att använda Ständernses tillhörighet, de stora öfverskotten. När åter stora utgifter behöfdes, hvilka Ständerna afslagit, såsora anslag till gardesregementerre, då hade alltid Regeriogen stora summor besparade, som ej behöfdes till andra ändamål!. Huruvida det vore från Ständernes eller från Regeringers embetsverk som mesta hinder för Revisorerne blifvit lagde, lemnade tala ren till hvar och en att bedöma. Ständerna 19823 hade förklarat åtgärden nöcgvändig, och samma nödvändighet qvarstode ännu. Hr von Hartmansdorff förklarade, att, om regeringen ej finge begagna öfverskotten i one är, innan de inlemnades till Riksgäldskontoret, så skulle troligea Ständerne blifva sammavkallade, hvarföre icke nationen skulle tacka de Herrar, som dertill voro orsaken. Talaren tyckes således ej gilla sammansättningen och verkan af vär nuvarande repre-entation. Utskottets betänkande bifölls. — Ifrån Hrr Aroneborg och Gyllenbaal upplästes deras afsäselser ifrån sine innehafvande platser i bevillningsoch statsutskotten, hvarefter Gr Grefven och BLandtMarskalken föreslog nytt val till desse platsers återbesättande. Bevillningsutskottets betänkande N:o 5 angående grunderne för den blifvande allmänna bevillningen återremitterades. I ämnet talade Hrr Hohenhauscn, som uppläste sin reservation (i korthet upplagen i Mändagsbladet) och punktvis försvarade sine deri anförde skäl; Cederschöld, som hade yrkat bevillning å karakters-fullmakter, bestratfade fåfängan i titlar, dem han ansåg ej kunna nog högt beskattas; men då Grefve v. Fersen, som bestred motionen, åtminstone i tillämpning till redan varande titulärer, såsom skäl härtill bland annat uppgaf, att en af Utskottets egna ledamöter, Hr Kommerse-Rådet sVijk upplyst, det han för sin titel erlagt 2000 Rdr R:gs, yttrade Hr Cederschöld, att han ansåg denna titel ej vara mera värd, gillande för öfrigt de af Grefve v, Fersenisin reservation afgifne yttranden. Fr:b. Ehrenborg trodde den indirekta Bevillningen vara den bästa och förmånligaste samt blifva både större och drägligare; ansåg Karta-sigillata-medlen ej uppgå till det dermed åsyftade belopp och föreslog till dess ökande, att hvarje transaktion man och man emellan måtte beläggas med låg karteringsskyldigbet för att vara giltig, äfvensom talaren upplyste om, att 2, 4 och 6 sk. valörerna iabringade de största inkomsterne. Grefvarne Cronhjelm och Horn önskade bevillningen lagd på varan ej på konsumenten, samt visade åtskilliga sätt att minska åke:brukets skatter, Friherre Cederström ansåg Utskottet ej riktigt bafva gjort sig redo för ; af 1810 års bevillnings-system, som talaren föredrog fremför det föreslagna. Äfven yttrade sic Grefve v. Fersen, Frih. Silfversköld samt Hrr ov. Hartmansdor ff, RBothlieb, v. Qvanten och Sanrdelhjelm Hr. Ovansen kom helt lustigt in nå al N sillata frvArdn an