To TO RUÄTEA PUT dlSstytKL MIlall LI
lindring i villkoren. Prosten Ostberg talade för
Norrköpingsboarne, och önskade att den årliga ka-
pitalafbetalningen måtte nedsättes från 10 till 5
proc., i likhet med hvad förut blifvit proponeradt
för Borås. Han understöddes af Prosten Grevillius,
Komminister. Dahlgren, Biskop Hedren, Stats-Rå-
det Poppius och Biskop af Wingård, hvilket hade
den fölid att Betänkandet återremitterades.
DEN NYA KATEKESEN.
På Riddarhuset hade Hr Cederschiöld väckt
motion om utsättande af 2 å 3000 Rdr belöning
för den, som inom vissa år författade en, emot än-
damålet nöjaktigt svarande, ny lärobok i Kristendo-
men för menige man. Ekonomi-Utskottet hade ej
anselt sig kunna tillstyrka bifall till belöningens
utsättande för en ny lärobok; man hade tillstyrkt
en revision af dena nu brukliga katekesen, hvilken
1 förbättrad form borde vara färdig att antagas
vid samma tid, som den nya bibelöfversät!ningen.
Detta Utskottets betänkande (N:o 44) förekom nu
till granskning inom det Högvördiga Ståvdet. —
Prosten Rosen gillade afstyrkandet af bifall till
motionen, men ogillade Utskottets förslag att den
gamia katekesen skulle öfverses och förbättras.
Den vore bra sådan den är, — Komminister Dahl-
gren berättade, huru målet biifvit behandladt inom
Utskottet. Den afdelning, som behandlat motionen,
hade kommit till ett helt annat resultat än det,
som nu står att lisa i betänkandet. Då förslaget se-
dan företom 1 Utskottets plenum gjorde helt andra
åsigter s:g gällande, och afdelningens förslag förka-
stades helt och hållet. Den gamla katekesen, så
yttrade men, innehölle en mängd gamla dogmer,
som tillkommit under en mörk och skolastisk tid:
man ville hafva en sund och lättfattlig sedolära.
Å motsatta sidan påstods, att de der gamla dog-
merna ej kunde alldeles ubrytas ur vår reli-
gionslära. Vore det endast fråga om en sedolära,
så hafva vi redan illräckligt sådane, att ej nämra
Bussers och Boethii, så att san ej behöfde gevom
premier framlocka flere dylika. Emellan dessa
framträdde nu en tredje mening, som påstod att
man borde bbehå!la den gla katekesen, blott
denna blefve öfversedd och nidtorfict förbättrad.
Di Preste-Ståndets medlemmar inom Utskottet ej
kunde biträda den första åsteten, och ej funno en
tillräck!ig pluralitet för sin egen, så måste de bi-
träda denna tredje, och dervaf hade betänkardet
uppstått i den form det pu visade sig. Han ön-
skade att Ståndet måtte bifalla det sådant det
nu var; en Återremiss skulle eudast förvärra
saken. Doktor MNibelius ansåg en nödig förbätt-
ring af katekesen ej kunna åstadkommas af en
Komi:Z, utan böra öfverlåtas åt enskilte, som dertill
känna sig hafva kallelse — Fältprosten Bjursten
ogillade täta ombyten af katekeser , och till-
styrkte afslag å Betänkandet. — Doktor Björk-
man förklarade, att här ej vore fråga om någon ny
katekes, utan om en förhattring af den gamla.
Doktor Elfström våstod, i anledning af motionärens
önskan att få en lärobok, ej författad i frågor och
svar, att katekesens erotematiska metod vore
den bästa. Han hade derom blifvit öfvertygad ge-
nom en längre erfarenhet. Han yrkade bifall till
-Betänkandets första moment och afslag å det senare.
Fältprosten Edvall hade stora betänkligheter vid
antagandet af en ny katekes. Den senast antagna
hade mycket förundrat allmogen. En ny skulle
medföra ännu mera obehag, Biskop UYedren: Det
är underligt, att dylika ideer vilja göra sig sig gäl-
lande inom representatioren. Här yrkas en ny lä-
robok för allmogen innehålla grunderna för natur-
läran, anthropologien, grundlagarne m. m. Vår ka-
tekes anses otjenlig till lärobok för sina spetsfundiga
dogmer. Om en ny katekes utgifves, så borde den
väl vara i öfverensstämmelse med den hel. skrift;
och som deri förekomma just dessa dogmer, så tor-
de man snart vilja hafva en bättre bibel, mera öf-
verensstämmande med våra grundlagar, och man
torde snart yrka fastställandet af grunderne för
kristendomsregleringen till rästa FPFiksdag. Lars
Larsson som inom U:skottet reserverat sig e-
mot beslutet, hade bättre ås:gt af saken än motio-
nären. Denne Lars Larssons auktoritet vore mera
vard än många motionärers, hvilkas skicklighet i
andra ämnen man måste erkänna, men som i den-
na fråga dock måste underkännas, — Biskop af
IWingård trodde, alt man vann lika mycket ge-
nom bifall som afslae. Biföll man betänkandet,
så blefve revisionen ålagd en konmitd, cch der skulle
förslaget dö af sig sjelf. — Biskop Franzen kun-