skogen, fäller icke många djur, men någon: nytta
skulle dock deraf uppstå. Härvid vill jag dock an-
närka, att alla Biskopar ej kunna skäras öfver en
kam; ty Biskopen i Skåne har, under 10 år, 2 gån-
gor besökt de härader, lag representerar, och der-
vid gjort sig noga underrättad såväl om relisionens
tlistånd, som om fattighus, skolor m. m,
Nils Persson från Södermanland ansåg Biskops-
embetenas indragning icke hafva något menligt in-
flytande på relig onens helgd, sedlighet och allmäna
upplysning, utan kunna dessa embeten allförväl af
Dompr:rostarne bestridas.
Peter Jönsson från Jönköpings län: Jemie det
jag åberopar min i Utskotiet afsifna reservation,
vill jag anmärka, det hvar och en, genom de yt
randen, som här förekommit, lärer finna, det frå-
gan om Biskopsembetsnas indragning icke bärledt
sig från någon afvoghet hos Bondestån
snarare haft sin grund 1 Biskoparnes så aj
verklagade lama förvaltning af deras emheten. Jag
kan ej eller fråncå den öfvertygelse, att det vore
mera öfverekstämmande med deras pligt att, genom
besök i församlingarne, undevrätta sig om religio-
nens, sedlighetens och upplysningens tUllstård hos
folket, än att sysselsätta och roa sig med förfat-
tandet al poetiska arbeten och skaldestycken ). An-
norlurda arbetade den kritna kyvckars första Bi-
skopar, hoshvilka funnos enfaid och rinza anspråk,
och om de nuvararde ville återså till dessa egen-
skaper, så måtte, gerna för mig, hvaije prect blif-
va Biskop. i
Johannes Andersson från Upsala län försvarade
sin motor om Domprosteriernas irdragnivg. Han
ansåg Biskoparne, derest de skola qvarstå, kunna
vara nöjde med domprostembetena sisom preben-
den, och deras npuvarande löner ingå till statsver-
ket.
Anders Danielsson från Elf-borgs län, trodde,
att det verldsliga elemenet af bistopembetet vu-
xit öfver sitt apostoliska ursprung. I vårt proste-
stantiska och fattiga land kunde det väl ej vara så
alldeles orimligt, om Biskoparne nedsteso ett eller
annat steg på inkomslernas trappa. Göteborgs med
flera stift gifva bevis, att Biskops- och Domprost-
embetena kunna lämpligen sammanslås. Att Bisko-
parne nämnas 1 grundlagen, utgör intet hinder.
Och hvad prestprivilegierna angår, hade talaren
fattat deras mening så, att de män, som för till-
fället bekläda biskopsembetene, skola dervid oför-
ryckt bibehållas; men då ingen arfsrätt till dessa
embeten finnes, torde iatet hinder möta för rikets
lagstiftning att dem reglera.
Heurlin förklarade, att Utskottet ej fallständigt
besvarat Peter Perssons från Jönköpings län motion
rörande Biskopsembetena, och yrkade äterremiss.
Lars Larsson från Elfsborgs län utvecklade sin
vid Betänkandet fogade reservation. Såsom chefer
för andeliga styrelsen ansåg han Biskopar oumbär-
liga. Minskning af deras antal till hälften af det
nuvarande skulle göra det omöjligt för dem att rätt
uppfylia sina maktpåliggande pligter. Men minsk-
ning af deras löner är högst billig och nödvändig i
ett land så fattigt, och med så många ouppfyllda
statsbehof, som vårt. Talaren hoppades, att vår
konstitutioneia lagstiftning icke skulle, inspärrad
af oformliga monopolier, lemna all omtanka på nöd-
vändiga förbättringar förlorad. — Betänkandet å-
terremitterades.
Utan diskussion biföllos åtskilliga Utskottsbetän-
kanden. Deremot återremitterades Lag-Utsk:s Ut-
låtande (N:o 40), deri blifvit föreslaget utfärdande
af en författning, som stadgar, att, sedan till äkten-
skap utlyst är, må icke med vigsel fördröjas öfver
3 månader, derest laga hinder ej möter. I annat
fall må Pastor, efter fruktlös varning, imberätta för-
hållandet till Konsistorium, och detta må upphefva
forlofningen, eller, om fastehjoren begära vidare
anstånd, förelägga tid till vigsels förrättande. —
Peter Persson från Kalmar län framställde skrift-
ligen, burusom ganska anlagliga skäl kunna finnas
ull vi
osels uppskjutande, utan att dessa behöfva
bi föremål för en embetsmyndighets offentliga
granstning. Trelofningen blir genom lysning hvar-
) Vid justeringen anmärkte ZViklund, det han ej
gerna ville, att ett sådant uttryck skulle finnas i
Bordeståndets prototoll:r. Det är väl snarare
en för!jenst, och för sårvt federnesland en heder,
om en Biskop är utmärkt skald, än att sådant
skulle af någon bland os läggas honom till last.
Vöra Biskopar Svedberg och Spegel försumma-
de visst e sina embhetsoni nama! oaktadt de nå sin