Ekon, Utskottets betänkande, 1 anledning at väckt
motion om Biskops- och Domprost-embetenas in-
dragning, förekom till öfveriäggning. Peter Persson
från Kalmare Län vttrade sig skrifteligen: Utskot-
tet anser Biskops-embetena böra bibehållas, först
och främst emedan det är enligt med nuvarande
regeringssätt, att, då grundlagen föreskrifver en
statsreligion, bör det äfven för vården af andliga
förvaltningen finnas styresmän, försedda med ett
mot vigten af deras verkningskrets svarande anseen-
de i staten. — Detta anseende i staten vill säga
rang; ty om den gärd af reel aktning, som gifves
åt den enskiltes inre sanna värde, i hvad verknings-
krets han är satt, kan här ej vara fråga. Utan att
undersöka, huruvida någon gällande författning
verkligen nu tillägger Biskoparne, eller Presterska-
pet i allmänhet, en mot vigten af deras embeten
svarande tillräcklig rang, och utan att vilja upp-
draga någon teckning af kyrkans förhållande till
staten, desto hellre som en sådan ligger utom grän-
sen af min förmåga, torde jag dock få hemställa
om det just är rangen för sina tjenare, hvilken
kyrkan behöfver, för att i staten bli upptagen med
den vördnad, som vederbör; om ej upplysningens
och sanningens representanler kurna och böra med-
verka att i en högre dager framställa kyrkans sto-
ra och värdiga ändamål, utan att, i likhet med de
verldsliga chefskap: rna, behöfva au genom någon
förordning bestämdt stalsansec nde, För sin så kal-
lade värdighets skull, anser jag visserligen icke kyr-
kan behöfva prelater, ty hvarje prestman kan i
sin krets, genom andra medel, än ett praktfullt
imponerande embetes såkallade anseende, söka upp-
rätthålla vördnaden för kyrkans heliga institutio-
ner.
Men för inseendet öfver den kyrkliga ordningen
inom större eklesiastika distrikt, anser jag, i likhet
med Utskottet, Biskoparne vara oumbärliga, och tror
detta vara det endga, och ett tillräckligen bevekan-
de, skäl att afstyrka motionen om dessa embetens
totala afskaffande. Ett öfverhufvud inom ett visst
område behöfves, som granneligen gifver akt, att
läran i sin renhet förkunnas af skicklige och niti-
ske prestmän, samt inviger duglige ämnen till kyr-
kans tjenst, vakar öfver presterskapets seder, vårdar
sig om ungdomens upptuktelse i passande läroan-
stalter, ofta församlar sitt stifts presterskap och
med dem rådgörer om de bästa medlen att, i för-
hållande till Lidens anda och kraf, befi ämja reli-
gionens och upplysningens stora sak. Att en så
maktpåliggande öfveruppsigt bör vara i hufvudsa-
ken koncentrerad hos en enda person, som, prydd
med utmärkt lärdom, oväld och nit, kan samman-
jemka de skiljaktige meningarne såväl bland stiftets
presterskap, som i konsistoriet, och med drift ut-
föra sina planer till stiftets bästa, derföre kan väl,
så framt man af det större får sluta till det mindre,
intet evidentare bevis gilvas, än statsförvaltningen
i sin helhet. Och vidkommande namnet DBiskop,
så var väl detta, genom katolicismens hierarki, for-
dom i vårt land vordet mindre välljudande, men
det har inom kristenheten, att jag så må säga, ur-
minneshäfd för sig. Redan i församlingens första
tider nyttjades denna anspråkslösa titel, som bety-
der en kyrkans uppsyningsman. Att den, jemte
embetet, bör i vår evangeliska församling bibehål-
las, torde således ej vara tvifvel underkastadt.
Jag förbigår den vink, Utskottet gifvit, att Bi-
skoparnes omnämnande i grundlagen skulle göra
dessa embetens ändamålsenligare reglering till en
konstitutionsfråga. En sådan lagtolkning vore i san-
ning något väl extensiv. Grundlagen förmår, att
Konungen skall till Rilsdagarve kalla Diskoparne,
enär sådana embeten förelinnas; men föreskrifver
intet om deras antal, lövevilkor m. m., eller ens att
de skola existera.
De inkomne motionerna, hvilkas förkastande, så
vidt de gått ut på att alldeles afskaffa Biskops-
embetena, jag visserligen, af anförde skäl, gillar,
böra dock, betraktade frin den statsekonomiska
synpunkten, ingalunda lemnpas utan all uppmarksam-
ket. Att biskopslönerna äro ganska ojemt fördelade
och dessutom något grundeligen tilltagna i vårt fat-
tiga land, behöfver inga bevis. Man har derföre
proponerat att öfverflytia dessa embeten på dom-
prostarne. Et sådant förslag är mindre väl be-
tänkt, och oaktadt det i sanning skulle inbringa
staten en stor besparing, bör man vär dock i första
rummet tillse, att ej afsigten med Biskopsemb-tet
blir alldeles förfetad. Domprostarne äro domkyrko-
för samb ngarnes pastorer. Åll nu beröfva dessa lör-
samlingar en omedelbar omvärd nad af deras kyrko-