höjning högst olämplig och ledande till kursens stegring. Göres realisationen så, att kursen ej, med en klok BankoStyrelse, kan hållas jemn, så vore bättre att aldrig tänka på någon realisation. Talaren yrkade derföre att föreskrifvas måtte, det Banken under intet vilkor fick uppköpa silfver till högre pris än 128 sk. — Hr Helsingius ansåg deremot stadgandet uti 3 och 4 punkterne vara af mycken vist; ville dock medge Hr Wik att inköp efter 1293 sk. vore mera ledande till ändamålet , men sådan! vore redan beslutadt och hade således ej kunnat blifva föremål för framställning. De medel, som användes till transport-kostnaden, voro dock ej bortkastade, då man besinnar att, för hvarje icoo:de Riksdaler, en lika stor summa kunde utsläppas i sedfar och dessa utlånas mot 35 proc. ränta. Vid betraktande af att silfver-invexling alltid sker, vore härvid intet att riskera. — Hr Santesson satte bland garantier för realisationen ett utländskt kreditiv i första rummet; men föreslog, i afseende på silfverköp, det tillägg uti ifrågavarande stadgande, att ej annat än utländskt mynt skulle utifrån inköas. — Hr Norman talade för Utskottets åsigt, som deremot bestreds af Hr Ekerman. — Hv Helledaij hade uti sin reservation föreslagit, dels att BankoStyrelsen ovilkorligen sjelf borde gå i befattning med silfverköpe n, och dels att ej Svenskt myn ntadt silfver må, såsom utländskt silfver, för Bankens räkning inköpas efter kurs med förhöjning af transportkostnaden, och vidhöll nu denna mening, som han uppmanade Ståvdet att biträda. — Hr JIVinberg ansåg 2:dra punkten, devuti stadgas att metalliska kassan ständigt skulle bibehållas vid proportionen af 2 tll 5, stå i uppenbar strid mot 3 punkten, deruti är föreskrifvet att silfverköp ej finge ske, då kursen vore öfver pari. Då metalliska kassan anlitats så att förhållandet af 2 till 5 inträdt, ville talaren antaga att kursen vore öfver pari, och fråade hvilkendera af nämde båda punkter då skulle efterlefvas. — Hr ZVijk ansåg Hr Helledaij hafva sett saken ur riktig synprnkt; silfver uttages ej för annat ändamål, är för att begagnas, och med en klok BankoStyrelse och ett klokt begagnande af kreditiv borde silfverköp ej komma i fråga. — Iirr Vern och Arnberg förenade sig med Hrr Wijk och Helledaij. — Hr Helsingius: 3:dj2 och 4:de uvkterne voro högst vigtiga och kunde antagas. — ur Wedberg er -sinrade om sin reservation , deruti ban alldeles afstyr rkt inköpande af Svenskt myntadt silfver till högre pris än pari-kurs. — Hr Langenberg yttrade, att han såväl vid dessa punkter som vid några andra ville göra några anmärkvingar, hvilka han dock, då Utlåtandet vore föredraget, 1 ett sammanhang ärnade framställa. 5.te och 6:te Punkterne, om rättighet för DBankoStyrelsen att bereda Banken, ett kreditiv i utdändskt mynt till belopp 1 million Rdr i silfver, -hvarå, då det blifvit avlitadt, vid första inträffande Förmånliga kursförhåliande , borde göras afbetalmingar. — IHr fKern yttrade, art han ibland de medel Utskottet föreslagit till förstärkande af metalliska kassan, fullkomligt erkände det utländska kreditivets temporära användbarhet, i händelse af ålerkommande gynnsamma förhållanden i handel och näringar; men i motsatt fall, d. ä. vid fortfaFa avde ofördelaktiga konjunktarer, faun talaren att det närmade sig tili naturen af ett stående utländskt dån, fästande Bankens grundfond (RiksgäldsKontotets obligationer) såsom ett permanent hypotek i Areditivutgifvarens hand. Utskottet hade väl sagt, att vär Banken genom kreditivets anlitande råkat i utländsk skuld, skulle BankoStyrelsen använda första intralfande förmånliga kursför bållande för alt derå öra efbetalningar; men om och när ett sådan! förRwilig kursförhållande, utan en våldsam sedel-inAragnfng, vore alt pårakna, ansåg talaren hvarken Utskottet eller någon annan kunna beräkna, så länrge allmänna hushållvingens resultat i Sverge icke snlagit en annan ståndpunkt, relativt till andra län-ders, än den närvarande tiden hade att framvisa. Det ville för talaren synas klart, att så fort myntbestämrningen, genom siifveru tvexling, trädt i verksamhet, skulle importen, 1 följd af ökad trygghet, vinna ökadt Hf och åtminstone under loppet af ett sekler annat år, icke Sunpa motsvaras af landets S paturiis a export-artiklar, hvilkas nedsatta värde ice uppväges af ökade a vantiteter, särdeles om minSkadt rörelsekapital ped myniförbäattring samverJar till qväfrvande af industriens tillväxt 3 och då -CGertill kommer att nade ts egna Xport-artiklar gero mm n ålagd export-tul ao ställde i en falsk posi. a o SA KA aAarftP IC RA rr