höjning högst olämplig och ledande till kursens steg-
ring. Göres realisationen så, att kursen ej, med en
klok BankoStyrelse, kan hållas jemn, så vore bättre
att aldrig tänka på någon realisation. Talaren yr-
kade derföre att föreskrifvas måtte, det Banken un-
der intet vilkor fick uppköpa silfver till högre pris
än 128 sk. — Hr Helsingius ansåg deremot stad-
gandet uti 3 och 4 punkterne vara af mycken vist;
ville dock medge Hr Wik att inköp efter 1293 sk.
vore mera ledande till ändamålet , men sådan! vo-
re redan beslutadt och hade således ej kunnat blif-
va föremål för framställning. De medel, som an-
vändes till transport-kostnaden, voro dock ej bort-
kastade, då man besinnar att, för hvarje icoo:de
Riksdaler, en lika stor summa kunde utsläppas i
sedfar och dessa utlånas mot 35 proc. ränta. Vid
betraktande af att silfver-invexling alltid sker, vo-
re härvid intet att riskera. — Hr Santesson satte
bland garantier för realisationen ett utländskt kre-
ditiv i första rummet; men föreslog, i afseende på
silfverköp, det tillägg uti ifrågavarande stadgande,
att ej annat än utländskt mynt skulle utifrån inkö-
as. — Hr Norman talade för Utskottets åsigt, som
deremot bestreds af Hr Ekerman. — Hv Helledaij
hade uti sin reservation föreslagit, dels att Banko-
Styrelsen ovilkorligen sjelf borde gå i befattning
med silfverköpe n, och dels att ej Svenskt myn ntadt
silfver må, såsom utländskt silfver, för Bankens räk-
ning inköpas efter kurs med förhöjning af transport-
kostnaden, och vidhöll nu denna mening, som han
uppmanade Ståvdet att biträda. — Hr JIVinberg
ansåg 2:dra punkten, devuti stadgas att metalliska
kassan ständigt skulle bibehållas vid proportionen
af 2 tll 5, stå i uppenbar strid mot 3 punkten,
deruti är föreskrifvet att silfverköp ej finge ske, då
kursen vore öfver pari. Då metalliska kassan an-
litats så att förhållandet af 2 till 5 inträdt, ville
talaren antaga att kursen vore öfver pari, och frå-
ade hvilkendera af nämde båda punkter då skulle
efterlefvas. — Hr ZVijk ansåg Hr Helledaij hafva
sett saken ur riktig synprnkt; silfver uttages ej för
annat ändamål, är för att begagnas, och med en
klok BankoStyrelse och ett klokt begagnande af
kreditiv borde silfverköp ej komma i fråga. — Iirr
Vern och Arnberg förenade sig med Hrr Wijk
och Helledaij. — Hr Helsingius: 3:dj2 och 4:de
uvkterne voro högst vigtiga och kunde antagas. —
ur Wedberg er -sinrade om sin reservation , deruti
ban alldeles afstyr rkt inköpande af Svenskt myntadt
silfver till högre pris än pari-kurs. — Hr Langen-
berg yttrade, att han såväl vid dessa punkter som
vid några andra ville göra några anmärkvingar,
hvilka han dock, då Utlåtandet vore föredraget, 1
ett sammanhang ärnade framställa.
5.te och 6:te Punkterne, om rättighet för DBan-
koStyrelsen att bereda Banken, ett kreditiv i ut-
dändskt mynt till belopp 1 million Rdr i silfver,
-hvarå, då det blifvit avlitadt, vid första inträffande
Förmånliga kursförhåliande , borde göras afbetal-
mingar. — IHr fKern yttrade, art han ibland de
medel Utskottet föreslagit till förstärkande af me-
talliska kassan, fullkomligt erkände det utländska
kreditivets temporära användbarhet, i händelse af
ålerkommande gynnsamma förhållanden i handel
och näringar; men i motsatt fall, d. ä. vid fortfa-
Fa avde ofördelaktiga konjunktarer, faun talaren att
det närmade sig tili naturen af ett stående utländskt
dån, fästande Bankens grundfond (RiksgäldsKonto-
tets obligationer) såsom ett permanent hypotek i
Areditiv- utgifvarens hand. Utskottet hade väl sagt,
att vär Banken genom kreditivets anlitande råkat i
utländsk skuld, skulle BankoStyrelsen använda första
intralfande förmånliga kursför bållande för alt derå
öra efbetalningar; men om och när ett sådan! för-
Rwilig kursförhållande, utan en våldsam sedel-in-
Aragnfng, vore alt pårakna, ansåg talaren hvarken
Utskottet eller någon annan kunna beräkna, så länr-
ge allmänna hushållvingens resultat i Sverge icke
snlagit en annan ståndpunkt, relativt till andra län-
-ders, än den närvarande tiden hade att framvisa.
Det ville för talaren synas klart, att så fort mynt-
bestämrningen, genom siifveru tvexling, trädt i verk-
samhet, skulle importen, 1 följd af ökad trygghet,
vinna ökadt Hf och åtminstone under loppet af ett
sekler annat år, icke Sunpa motsvaras af landets S
paturiis a export-artiklar, hvilkas nedsatta värde ic-
e uppväges af ökade a vantiteter, särdeles om min-
Skadt rörelse- kapital ped myniförbäattring samver-
Jar till qväfrvande af industriens tillväxt 3 och då
-CGertill kommer att nade ts egna Xport- -artiklar ge-
ro mm n ålagd export-tul ao ställde i en falsk posi-
. a o
SA KA aAarftP IC RA rr