IC alt DUUId SLUTI THANDIE II: 4 UV TER fp Me
har varit, att industrien arbetat under stora svå-
. righeter för siva förlager. Den har ej erbjudit oss
samma medel till förkofran och tillväxt i krafter,
som någre andre nationer, med hvilka vi handia
och utbyta våra produkter, hafva vunnit; och en
verkan deraf har otvifvelaktigt varit, att våra ar-
betslöner, våra varupris och våra egendomsvärden
icke hafva den öfverensstämmelse sins eme:lar, som
de hafva i dessa länder. Då silfver åter blifver
mätaren, komma dessa förhållanden att jemna sig;
men hvad invflytelse kan detta komma att utöfva
på våra näringar, värden, skatter och penninge-
förhållanden? Det är detta jag tror böra noga ut-
redas. Jag befarar, att ett misstag i liqvidations-
egrundens bestämmande, som skulle vålla ett högre
värde på kapitalerna och skat:erna, än det, de nu
äga, helt och hållet skall förstöra industrien och
försätta bela landet i ett gränslöst bekymmer. Vi
kunna ju icke neka, att skilnaden emellan 128 och
144 sk. på Rdr Specie, som äro de jemna och an-
vändbara tal, hvilka kunna såsom myntbestämnings-
grunder nu ifrågakomma, sedan vexelkursen i mer
än 6 år hållit s:g emellan dessa tal, redan medför
en skilnad af 10 procent på allt kapitalvärde och
alla skatter, samt höjer värdet af det årliga intres-
set på penninogelånen till 63 procent ifrån 6. Re-
dan deraf synes den ofanstliga inflyteise, som mynt-
bestämningsgrunden utöfvar; ty, af 70 millioner in-
tecknad skuld kan man med skäl sluta till en mång-
dubbelt större bokförd och reverserad: af bevill-
vpingstabellerna se vi ett fastighetsvärde af 350 mil-,
lioner Banko; i Rikshufvudboken se vi omkring 18
millioner skatter; med sannolikhet kan man antaga
årliga ränteliqviderna emellan enskilta till 20 mil-
lioner, och allt detta sänkes eller höjes i värde med
10 procent genom ett erda maktspråk af Konung
och Ständer! Det syness då icke vara öfverilödigt,
att taga detta i noga betraktande, innan man be-
slutar; och jag uppmanar Bankoutskottet änhu en
gång, att söka utreda dessa förhållanden för Puks,
Ständer. Att öka skatterna i penningevärde med 10
procent, elier med nara 2 millioner Banko, på sam-
ma gång våra produkter möjligen mivskas till vär-
de 1 samma proportion, vore aut framkalla en all-
män förlägenbet och, då det förenades med pen-
ningeräntans höjning samt. förs!a kapitalomsättvir-
gens ökade virde, kunde en ailmän nöd deraf blif-
va en följd. I sådant fall vore det rådligare, att
begära en uppoffring af kapitaligarne och löntagan-
de klasserna, samt en inskränkning 1 statsombkostna-
derna, än att våga försöket.
Ökade anledningar till betäukligheter finner jag i
det förhållande, som så l!ävge visat sig, nemligen
att våra spanmälspriser stått så lågt emot de fruki-
barare södra grannländernas; våra arbetslöner deremot
hafva, i vissa alseenden, visat sig drygare, än deras, på
samma gång som våra exportvarors pris tagt till-
fällig favör och importvarornas pris, vill följd af
yttre omstandigheter, blifvit billigare. Detta, jem-
te vexelkursens ständiga benägenhet, att nedsätta
sedelvärdet, har ingifvit mig den öfvertygelsen, att
vår jordbruks-näring, den hufvudsakliga export-
näringen, samt våre handlandes utländska kredit
icke kunna vara i fördelaktig ställning, utan tvert-
om miste vara i behof af lindring, uppmuntran och
understöd. Att aniita dessa om ökade uppotfrirgar,
för att vinna ett mål, det må nu vara aldrig så
vigtigt, förefaller mig oklokt och orättvist; men en
nödvändig följd måste sådant blifva, om liqvidations-
grunden skulle tagas till perningeintressets och im-
porthandelns fördel.
Jag anser äfven förslaget, att ou genast, under
sommarmånaderna och vid full skeppnivg, Öppna
Banken för första gången till utvexling, vara våd-
ligt, derest det ster efter en vexlingsgrund, som är
i sådant förhållande till vexelkursen, att silfverut-
tagningen ultur. Banken kan bbfiva en spekulation.
Jag befarar väl ej Bankens tömning; men jag be-
farar ett bemödande, att I bast disponera utlänade
medel, och en deraf, jemte den började vexlingen.
uppkemmande penningebrist, hvilken kan blifva af
den mest bekymrande beskaffenhet för rörelsen.
Af dessa skäl är det, som jig önskar, att sjelfva
myntbestämning:grunden, äfvensom rätta tiden för
dess verkliggörande, medelst vexling i Banken, må
tagas under ny pröfning af Bänkoutskottet. Jag
befarar ingenting för Banken, i och för sig sjelf be-
trrktad. Jag anser utskottet i betänkandet N:o 6
hafva ådagalagt, att det både insett och skall lyc-
kas än bättre föreslå hvad som för Bankens säker-
het, dess riktiga förvaltning och dess Bank-messiga
