IC alt DUUId SLUTI THANDIE II: 4 UV TER fp Me har varit, att industrien arbetat under stora svå. righeter för siva förlager. Den har ej erbjudit oss samma medel till förkofran och tillväxt i krafter, som någre andre nationer, med hvilka vi handia och utbyta våra produkter, hafva vunnit; och en verkan deraf har otvifvelaktigt varit, att våra arbetslöner, våra varupris och våra egendomsvärden icke hafva den öfverensstämmelse sins eme:lar, som de hafva i dessa länder. Då silfver åter blifver mätaren, komma dessa förhållanden att jemna sig; men hvad invflytelse kan detta komma att utöfva på våra näringar, värden, skatter och penningeförhållanden? Det är detta jag tror böra noga utredas. Jag befarar, att ett misstag i liqvidationsegrundens bestämmande, som skulle vålla ett högre värde på kapitalerna och skat:erna, än det, de nu äga, helt och hållet skall förstöra industrien och försätta bela landet i ett gränslöst bekymmer. Vi kunna ju icke neka, att skilnaden emellan 128 och 144 sk. på Rdr Specie, som äro de jemna och användbara tal, hvilka kunna såsom myntbestämningsgrunder nu ifrågakomma, sedan vexelkursen i mer än 6 år hållit s:g emellan dessa tal, redan medför en skilnad af 10 procent på allt kapitalvärde och alla skatter, samt höjer värdet af det årliga intresset på penninogelånen till 63 procent ifrån 6. Redan deraf synes den ofanstliga inflyteise, som myntbestämningsgrunden utöfvar; ty, af 70 millioner intecknad skuld kan man med skäl sluta till en mångdubbelt större bokförd och reverserad: af bevillvpingstabellerna se vi ett fastighetsvärde af 350 mil-, lioner Banko; i Rikshufvudboken se vi omkring 18 millioner skatter; med sannolikhet kan man antaga årliga ränteliqviderna emellan enskilta till 20 millioner, och allt detta sänkes eller höjes i värde med 10 procent genom ett erda maktspråk af Konung och Ständer! Det syness då icke vara öfverilödigt, att taga detta i noga betraktande, innan man beslutar; och jag uppmanar Bankoutskottet änhu en gång, att söka utreda dessa förhållanden för Puks, Ständer. Att öka skatterna i penningevärde med 10 procent, elier med nara 2 millioner Banko, på samma gång våra produkter möjligen mivskas till värde 1 samma proportion, vore aut framkalla en allmän förlägenbet och, då det förenades med penningeräntans höjning samt. förs!a kapitalomsättvirgens ökade virde, kunde en ailmän nöd deraf blifva en följd. I sådant fall vore det rådligare, att begära en uppoffring af kapitaligarne och löntagande klasserna, samt en inskränkning 1 statsombkostnaderna, än att våga försöket. Ökade anledningar till betäukligheter finner jag i det förhållande, som så l!ävge visat sig, nemligen att våra spanmälspriser stått så lågt emot de frukibarare södra grannländernas; våra arbetslöner deremot hafva, i vissa alseenden, visat sig drygare, än deras, på samma gång som våra exportvarors pris tagt tillfällig favör och importvarornas pris, vill följd af yttre omstandigheter, blifvit billigare. Detta, jemte vexelkursens ständiga benägenhet, att nedsätta sedelvärdet, har ingifvit mig den öfvertygelsen, att vår jordbruks-näring, den hufvudsakliga exportnäringen, samt våre handlandes utländska kredit icke kunna vara i fördelaktig ställning, utan tvertom miste vara i behof af lindring, uppmuntran och understöd. Att aniita dessa om ökade uppotfrirgar, för att vinna ett mål, det må nu vara aldrig så vigtigt, förefaller mig oklokt och orättvist; men en nödvändig följd måste sådant blifva, om liqvidationsgrunden skulle tagas till perningeintressets och importhandelns fördel. Jag anser äfven förslaget, att ou genast, under sommarmånaderna och vid full skeppnivg, Öppna Banken för första gången till utvexling, vara vådligt, derest det ster efter en vexlingsgrund, som är i sådant förhållande till vexelkursen, att silfveruttagningen ultur. Banken kan bbfiva en spekulation. Jag befarar väl ej Bankens tömning; men jag befarar ett bemödande, att I bast disponera utlänade medel, och en deraf, jemte den började vexlingen. uppkemmande penningebrist, hvilken kan blifva af den mest bekymrande beskaffenhet för rörelsen. Af dessa skäl är det, som jig önskar, att sjelfva myntbestämning:grunden, äfvensom rätta tiden för dess verkliggörande, medelst vexling i Banken, må tagas under ny pröfning af Bänkoutskottet. Jag befarar ingenting för Banken, i och för sig sjelf betrrktad. Jag anser utskottet i betänkandet N:o 6 hafva ådagalagt, att det både insett och skall lyckas än bättre föreslå hvad som för Bankens säkerhet, dess riktiga förvaltning och dess Bank-messiga