Sställllug BVle pp Me SIR UG FP Sf UTV Ave
härefter till:
2:dra punkten. om bestämmandet af proportio-
nen som 2 till 5 mellan Bankens metalliska kassa
och den samfallde sedelstocken. Hr Ekerman an-
förde skriftligen, att det ville synas, som om detta
positiva stadgande möjligen kunde blifva menlig!.
En förstärkning af Bankens reela fond skulle alltid
väcka oro, och silfveruttagn ngar skulle derigenom
befrömjas; äfven föreföll det talaren som om silf-
vervalutan utan fara kunde falla lägre, än som 2
till 5. Hr IVedberg förklarade, att han inom Ut-
skottet varit af den tanka, att det stadgade förhål-
landet vore för högt, och ville hellre föreslå pro-
ortionen som 1 Lill 5, hvilaset han ansåg vara till-
räckligt. Af samma prnocip var Hr Sahlin. Hr
Levin ansåg förhållandet böra bestämmas som I
till 3 Ar Arnberg ansåg detta bestämmande höra
till reglementariska föreskrifter, och att Banken
borde hålla så stor kassa som erfordrades; dock
vore proportionen som 2 till 3 alltför hög. Hr
Linderholm ansåg minst 4 1-2 millioner silfver bö-
ra få utvexlas, innan det kunde: vara beböfligt att
vidtaga någon af de på allmänt eller enskilt väl
inverkande, föreslagne åtgärder. Hr Santesson trod-
de att bestämmandet i denna fråga borde öfverlem-
nas åt en klok Banko-styrelse: talaren trodde väl,
att silfverutvexlingen ej skulle gå så lätt, men i al-
la fall borde man gå varsamt tillväga med fixeran-
det af någon viss proportion. 2 til 5 vore för
bögt, men deremot 1 till 5 för lågt, och han vilie
då hellre föreslå 1 till 3. Om Utskottet kunde finna
det lämpligt, önskade han dock helst proportionen
af i till 4. Hr Helsingius fann det vara omöjligt
att med säkerhet afgöra denna sak, innan man be:
stamt, huru stor sedelstocken skulle beräknas, och att
det således vore utan ändamål att derförinnan häröfver
diskutera; men upplyste dock om motiverne för
bestämmandet af proportionen af 2 till 5, äfvensom
om de särskilta opinioner som i detta af-eende
uttalat sig inom Uiskott:t. Talaren ansåg ejså far-
ligt att hålla en stor kassa. Man fruktade för stryp-
systemet, och det vore ej underligt: men man bor-
de besinna, att de olägenheter deraf befarades kun-
de inträffa: 1:0 om Banken höll för ten kassa,
bvilket minskade krediten och gef anlednivg till
silfveruttagning, samt 2:0 om banken åligges att
gömma på sina vinster j sedlar, uten att åter ut-
lemna dem gerom lån eiler kreditiv. — Ehuru det
ej vore möjligt att bestämma precist den propor-
tion, som är eller kunde bhfva rättast, vore det
dock tryggande att fastställa ett visst förhållande,
utan att dock binda stvielsens åtgärder; talaren
ville likväl icke så fästa sig vid proporuonen af 2
till 5, alt han ej medgaf någon annan. som t. ex.
; till 3, dock med stiräfvande att komma tillbaka
vill 2 till 5. — Er Rydin: Med de garantier som
blifvit föreslagne, vore den ifrågavarande propor-
tionen för hög, särdeles vid betraktande deraf, att
Banken för alltid bör vara skild från statsverket,
hvilken sats talaren önskade måtte inskrifvas med
ovldene bokstäfver. Hrr Winberg och IMechelin-
stämde med Utskottet. — Hr Petre: att vid pröf-
vingen af denna fråga det icke kunde undfalla upp-
mörksamheten, att ehvada bestämda föreskrifter kom-
ma att lemnas Bankostyrelsen eller icke, vore dock
af nöden, att denna styrelse vore så sammansatt,
att den kunde uppfylla de många vigtiga och makt-
påliggande fordringar, allmänheten på densamma
äger. Inom de öfriga siaånden är måhända icke att
van:a den vidstäckta aftärskännedom och de in-
sjoter som numera böra finnas hos Bankens full-
maitige. Inom BorgareStåndet kunde visserligen
väljas styresmän för Banken, med all erforderlig
skicklighet, men det vore icke att hoppas, det des-
se skola emottaga ett tförlroende, bvarigenom de
komme att uppoffra enskilte allärer för att ägna
siv åt en litet tillfredsställande och föga löngifvan-
de befaltning. Vid såadane omständigheter ansåg
talaren det hafva varit väl, om Bankoutskottet till
Siänderne uppgivit mågot förslag, att till Banko-
vrelsens ständiga hjup och biträde anställa en
person med de egenskaper som erfordras, för att
; alla förekemmande vistiga och brydsamma frågor,
gå bemäldte stvielse iiibanda. — Hr Leffler ansåg
nn
yronortionen höra nedsättas till den af I till 3, och
or
Hr Olbers ville hafva den till den lägsta möjliga. —
T
rv Hemberg: att tförbållandet af 2 till 5, vore nä-
stan högt, men dock cc farligt, byiiket taleren med
en uppställd kalkyl vilie bevisa. — Er Halling an-
ic oundvikligen nödvändigt att göra någon be-
stämning, men att beskaitenheten af den dock ibe-
- 1 2 g
1 n
-