som rörer inrältningen. I afvaktan Corps qvardröjer jag här till början af nasta vecka, då jag afgår till Schweitz öfver Lyon. Sedermera ligger det mig om hjertat att besöka Sonnenstein och inrättningarna i London, innan jag kommer hem. Dä jag ser alla de herrliga monumenter, som välgörenhetev upprest, och då jag etftertänker hvad den ännu har hos oss att öfvervinna, innan dess rätt i denna del blir hörd och dess vilja realiserad, vet Jag icke, om jag skall låta nedtrycka mig af misströstan, eller om jag skall göra mig till en kämpe för sakee. Men, då jag återkallar i mitt minne 1 ge vördade mäns anseevdice, kraft och varma intresse för saken, som ingifvit mig idden att arbeta och visat mig vägen att gå, stadgar sig mitt bopp till en viss förtröstan, at. desamma, som beredde mg medel att få se hvad som i deuna sak är herrhat och önskvärdt. ej skola svika med sitt histånd, då det gäller att visa huru en skön idd ej blott bör 2 betraktas, men ock realiseras. EEE