skottet om ersättning för kokkärl och ved, be-
gagnade och förbrukade af tågande troppar, hvar-
emot Grefve v. Fersen reserverade sig, emedan
man ej gått Bonde-Ståndets önskningar till mötes.
Klagan ansågs dock af Hr af Dahlström för onö-
dig. De som släppte till kokkärlen och veden,
hade sin ersättning i den betalning de för provian-
ten aflemnade. Något sur mjölk, en skål välling,
litet potates, dermed är Svenska soldaten nöjd.
Detta hade cj mycket värde på aflägsna ställen. När
man härä hade afvättning, vore den andra fordra-
de ersättningen småaktig, och beviljades den, kun-
de det komma derbkän att man hittade på nägra
nya ersättningsanspråk, och till slut fordrade sådan
för sjelfva vattnet. Talaren framställde derefter
några åtgärder som behöfliga att iakttaga, rörande
tågande troppars förplägning och marsch, men fa-
stän detta var af en natur att kunna intressera den
egentliga militären, synes det oss likväl icke vara
så för andra läsare och lemnas derföre.
En kort öfverläggning uppstod sedermera om
behofvet af suppleanters utseende till Utskotten, för
att undvika nya val vid hvarje ledighet. Häre-
mot för klarade sig Friherre Palmstjerna och Grefve
v. Fersen, men för förslaget: Grefve Cronhjelm, som
anmärkte att suppleanter väljas för flere fall; Gref-
ve Horn, som ej såg något hinder deremot i grund-
lagen; Hr Lefren.: så mycket angelägnare, som Ut-
skotten genom denna saknad understundom hindras
i sina göromål.
Ivtill dess vi binna iordning återkomma till en
mera fullständig redogörelse för slutet på Ridder-
skapets och Adelus debatt öfver Banko-Utskottets
betänkanden, hvarom öfverläggningen först fullän-
dades sistlidne onsdags middag, vilja vi blott i för-
bigående nämna, alt det nya myntsystem, som Ut-
skottet hade föreslagit, och för hvilket är utförligt
redogjordt i detta blad, i allmänhet gillades till
grundsatsen, i anscende till decimalsystemets vig-
bet, men att de fleste likväl ansågo den nya beväm-
ningen krona borde Tebytas mot benämningen
Riksdaler riksgälds. Lifliga diskussioner uppsto-
do dessutom öfver tlera frågor, såsom huruvida
konungen, i följd af grundlagen, ägde rättig-
het, att utan Riksens Ständers samtycke be-
stämma myntets enbet och underafdelningar, så-
som nu skett sedan sista Riksdag; men hvilket
Utskottet ansett enligt grundlagen twillhöra båda
statsmakterna gemensamt; vidare öfver den frågan
huruvida några punkter af hufvudgrunderna för
Bankens lånerörelse behöfde för allmänhetens sä-
kerhet fastställas i form af civil-lag, med Kongl.
Maj:ts sanktion; och slutligen angående sjelfva ut-
vexlingsdagens bestämmande till den 1 Juli, som
egentligen påyrkades af Hrr B. Rosenblad, He-
gardt och Friherre Palmstjerna, hvilket allt åt-
följer den digra återremissen.
Riksdagsfullmäktigen Anders Danielson har hos
Redaktionen anhållit, att, i anseende till de mång-
artade tydningar ryktet och tidningarna gifvit åt
innehållet af hans i Bonde-Ståndet upplästa anfö-
randen rörande realisationen, få de samma, till re-
dogörelse, såväl inför sina kommittenter som allmän-
heten, in extenso tryckta i detta blad. Denna ön-
skan instämmer helt och hållet med den man äf-
ven från många andra håll yttrat, i anseende till
det uppseende detsamma väckt. Det första, rö-
rande Betänkandet N:o 8, följer derföre här nedan:
Med den öfvertygelse jag hyser om myntbestäm-
nipgens nödvändighet och med det varma nit, som
jag alltid skall egna åt allt hvad jag anser gagna
mina medborgare, och framför allt åt det, som jag
bor betrygga och lyckliggöra den stora massan af
folket, hvilken man så ofta lemnar åt osäkerheten
och uppoffringarne; är det mig: smärtande, att ej
kunna gilia de för slog, Bankoutskottet i detta be-
tänkande aflemnat, att den I nästkommande Juli
öppna Rikseas Ständers Bank till vexling, i enlighet
med 1830 års mynt-bestämningslag. Det är smär-
tande för mig, säger jag; ty det hade varit en af
de lyckligaste stunder af min lefnad, det gladaste
af de få ögonblick, då Försynen unnat mig, att så-
som folkets representant se dess verkliga fördelar
segra, om jag i de nitiske och upplyste mäns arbe-
ten; som äga större kunskaper, än dem, hvilka kun-
nat inhämtas af en man ur folket, samt färdighe-
ten att anordna och leda besluten, hade funnit en
vilja och en handling, hvilka jag, med handen på
hjertat, kunnat kalla: en vilja för folktts väl,
5 a Pe