en fideicommissarius i allmänhet beräknas att inpneha egendomen. Någon skuldsättning, tryckande för efterträdaren är således ej att befara genom den i Grefve Cronhjelms motion föreslagna belåningsrätten. Friherre Ehrenborg, som ogillade det godtyckliga som nu existerar, i afseende på belåningstillåtelsen, hvilken nu afgöres af 2 röster i Högsta Domsto!en och merendels beror af den hörda slägtens afstyrkande eller medgifvande, önskade att rättigheten till belåning måtte blifva genom lag stadgad. Eftermiddagens plenum d. 2 Maj började med Lag-Ulskottets utlåtande N:o 36 om utländsk mans rättighet till bosättning i Sverge, hbvarvid He Cederschöld anmärkte, att motion derom var väckt bos Konstitutions-Utskottet. — Deref1ev förekom samma Utskotts utlåtande om stöld ur bref, hvilket efter någon diskussion blef återemitteradt, i Deref!er företogs Ekonomi-Utskottets Utlåtande em Biskopsoch Domprostembetena. Hr Dalman ville hafva begge dessa embeten sammanslagna, med bibehållande af Biskopspamnet, ty en Biskop kunde alltförväl vara Pastor i er församling. U:tskottet hade underlåtit att ingå i pröfning af lönerna, sådant vore orätt. Lönerna äro för stora, och aåminstore endera kunna indragas, statsverket och isynnerhet undervisningsverken till godo Er Cederschöld: Biskoparne skulle vara bibehällna vid de Ilöneförmåner de af ålder baft, enligt en S i grundlagen. Hr v. Hartmansdorff försvarade dem också. Att nedsätta Biskoparnes löner är olämpligt. Begsge embetena kunna ej heller förenas, emedan ev kan ej medbinna beggederas åligganden. Hr Dahlmans förslag vore ett entreprenadförslag, gående utpå att få utrönt, hvem som ville tjera kyrkan för minsta betalning. Hr vv. Scheele: Antalet af konsisiorier nas ledamöter är för stort. Domprostarve bafva säte i konsistorierna af gammalt såsom gvymnasilärare; hvarken i Karlstad elier Kalmar finnas Domprostar; nämnas ej heller i grund!agarne; embetena kunna derför ailtförvaäl förenas med Biskoparnes, som inom församlingen ha biträde af 2:ne pastorer, och prebendepastoraterna få egna pastorer. Grefve Cronhjelm anmärkte, att de stora anslogen åt Biskoparna föga gagnade, ty sällan lempade de någon förmögenhet. Fr v. Hartmansdor (ff favn det vara rätt, att Domprosten hade säte i konsistorierna; Ordföranden bör vara prest, ty eljest kunde hända under Biskopens frånvaro att en Lekman vore första ledamoten, hvilket är oformligt i en Rätt af andelig natur. Lönerna böra ej heller förminskas vid de böga eklesiastiska ermbetena, 1y då vill ingen ha embetena; bevis derpå hade man i 3 nya exempel af afsägelser. På en så hög plats bör man vara fri från bergnings-omsorger; dessutom följa också större utgifter med de större inkomsterna. Hr Dalman: presterne sjelfve, med undantag af Biskoparne, skulle ey vara mot indragning af löperna. Med en nedsättning skulle kandidater ändock icke komma att saknas. Är Biskops-nampet kärt, må man bibehålla det, men skaffa anslag åt undervisnivgsverken. Gamla pergamenter har tiden växt ifrår, och privilegier, som till ingenting gagra, böra undanrödjas. Grefve Cronhjelm: Hernösand äger ej Domprost, och har i 2 år varit utan Biskop; bevis nog för embetenas obehöflighet. En lekman har också omedelbart blifvit Biskop; hvarföre kan då icke en lekman presidera i ett Konsistorium ?) Mot embetenas -indragoing ha Biskoparne ej skal att förklara sig, ty de mnuvarande förlora icke dervid att embetet upphör, då de ändock, efter naturens ordning, en gång måstelemna det. Hr v. Hartmansdor(fJ: Biskoparne äro sjalen för Läroverken, en hvar i sitt stift. Angeläget således, att få skickliga personer, och de böra lönas med afseende härpå. Invänningen om Herrösand saknar betydelse; ty så snart Biskopen är ninämd tager han del i stiftsangelägenheterna, fastan ban ännu ej tillträdt lönen. En Lektor, som icke är prest, kan ej afgöra saker till hvilka foräras presterlig erfarevhet. Ordförande bör derföre alltid vara prest. Hr v. Scheele invände, att fastän lekman behöfde man ej nödvändigt vara okunnig i andliga saker, och tvertom. Hr Dalman: om Biskoparnes existens är privilegilfråga, så är likväl Domprostarnes det icke. Han ingick derefter i pröfning af gruvdlagens stadganden härom, till svar mot Br v. rimansdorff, som också åberopat den, men 3; motsal! mening med Hr D. Grefve Cronhjelm anmärkte derefter, hurn hetydande BiskopsLranAftlaAnden —s w STA talanda oo