en fideicommissarius i allmänhet beräknas att inpne-
ha egendomen. Någon skuldsättning, tryckande för
efterträdaren är således ej att befara genom den i
Grefve Cronhjelms motion föreslagna belåningsrät-
ten. Friherre Ehrenborg, som ogillade det god-
tyckliga som nu existerar, i afseende på belånings-
tillåtelsen, hvilken nu afgöres af 2 röster i Hög-
sta Domsto!en och merendels beror af den hörda
slägtens afstyrkande eller medgifvande, önskade att
rättigheten till belåning måtte blifva genom lag
stadgad.
Eftermiddagens plenum d. 2 Maj
började med Lag-Ulskottets utlåtande N:o 36 om
utländsk mans rättighet till bosättning i Sverge,
hbvarvid He Cederschöld anmärkte, att motion der-
om var väckt bos Konstitutions-Utskottet. — Deref-
1ev förekom samma Utskotts utlåtande om stöld ur
bref, hvilket efter någon diskussion blef återemit-
teradt, i
Deref!er företogs Ekonomi-Utskottets Utlåtande
em Biskops- och Domprostembetena. Hr Dalman
ville hafva begge dessa embeten sammanslagna, med
bibehållande af Biskopspamnet, ty en Biskop kunde
alltförväl vara Pastor i er församling. U:tskottet
hade underlåtit att ingå i pröfning af lönerna,
sådant vore orätt. Lönerna äro för stora,
och aåminstore endera kunna indragas, stats-
verket och isynnerhet undervisningsverken till godo
Er Cederschöld: Biskoparne skulle vara bibehällna
vid de Ilöneförmåner de af ålder baft, enligt en S
i grundlagen. Hr v. Hartmansdorff försvarade dem
också. Att nedsätta Biskoparnes löner är olämp-
ligt. Begsge embetena kunna ej heller förenas, e-
medan ev kan ej medbinna beggederas åligganden.
Hr Dahlmans förslag vore ett entreprenadförslag, gå-
ende utpå att få utrönt, hvem som ville tjera kyr-
kan för minsta betalning. Hr vv. Scheele: Antalet
af konsisiorier nas ledamöter är för stort. Dompro-
starve bafva säte i konsistorierna af gammalt såsom
gvymnasilärare; hvarken i Karlstad elier Kalmar
finnas Domprostar; nämnas ej heller i grund!agarne;
embetena kunna derför ailtförvaäl förenas med Bi-
skoparnes, som inom församlingen ha biträde af
2:ne pastorer, och prebendepastoraterna få egna pa-
storer. Grefve Cronhjelm anmärkte, att de stora
anslogen åt Biskoparna föga gagnade, ty sällan lempa-
de de någon förmögenhet. Fr v. Hartmansdor (ff favn
det vara rätt, att Domprosten hade säte i konsi-
storierna; Ordföranden bör vara prest, ty eljest kunde
hända under Biskopens frånvaro att en Lekman vore
första ledamoten, hvilket är oformligt i en Rätt af
andelig natur. Lönerna böra ej heller förminskas
vid de böga eklesiastiska ermbetena, 1y då vill in-
gen ha embetena; bevis derpå hade man i 3 nya
exempel af afsägelser. På en så hög plats bör man
vara fri från bergnings-omsorger; dessutom följa
också större utgifter med de större inkomsterna.
Hr Dalman: presterne sjelfve, med undantag af
Biskoparne, skulle ey vara mot indragning af lö-
perna. Med en nedsättning skulle kandidater än-
dock icke komma att saknas. Är Biskops-nampet
kärt, må man bibehålla det, men skaffa anslag åt
undervisnivgsverken. Gamla pergamenter har tiden
växt ifrår, och privilegier, som till ingenting gag-
ra, böra undanrödjas. Grefve Cronhjelm: Hernö-
sand äger ej Domprost, och har i 2 år varit utan
Biskop; bevis nog för embetenas obehöflighet. En
lekman har också omedelbart blifvit Biskop; hvar-
före kan då icke en lekman presidera i ett Kon-
sistorium ?) Mot embetenas -indragoing ha Bi-
skoparne ej skal att förklara sig, ty de mnu-
varande förlora icke dervid att embetet upphör,
då de ändock, efter naturens ordning, en gång
måstelemna det. Hr v. Hartmansdor(fJ: Biskoparne äro
sjalen för Läroverken, en hvar i sitt stift. Ange-
läget således, att få skickliga personer, och de böra
lönas med afseende härpå. Invänningen om Her-
rösand saknar betydelse; ty så snart Biskopen är
ninämd tager han del i stiftsangelägenheterna, fast-
an ban ännu ej tillträdt lönen. En Lektor, som
icke är prest, kan ej afgöra saker till hvilka for-
äras presterlig erfarevhet. Ordförande bör derföre
alltid vara prest. Hr v. Scheele invände, att fastän
lekman behöfde man ej nödvändigt vara okunnig
i andliga saker, och tvertom. Hr Dalman: om Bi-
skoparnes existens är privilegilfråga, så är likväl
Domprostarnes det icke. Han ingick derefter i
pröfning af gruvdlagens stadganden härom, till svar
mot Br v. rimansdorff, som också åberopat den,
men 3; motsal! mening med Hr D. Grefve Cron-
hjelm anmärkte derefter, hurn hetydande Biskops-
LranAftlaAnden —s w STA talanda oo