Den sköna Dalkullian, Carin Ersdotter, onekligen
den fagraste af alla de lefvande blommor, som här va-
rit synliga i sällskapskretsarne under 1934 års vinter,
tog i går morse farväl ifrån sina vänner i Stock-
holm, från hvilka hon reste för alt svart stå brud
1 hemorten, Jura Kapell i Dalarna. Före afresan
hade H. M. Konungen låtit efterskicka henne, el-
ler, Som det i en annan tidning i dag heter: i
Nåder beviljat henne underdänigt företräde3 och
lemnade henne en gåfva i dukater med sig på re-
san. Ned till Åvglartyget, der en stor manga folk
samlats, ledsagades hon af ortens Riksdagsman. Än-
nu länge sedan fartyget lagt ut, nickade hon från
fördäcket vanligt ät åskådarne, som från stran-
den önskade henne ett hbjertligt farväl, en lycklig
resa och, vili Gud, en snar återkomst med barn
och blomma. — En resande som 1 går afton lem-
nat Wesierås och hitkommit på förmiddagen, har
berattat att halfva staden der skall vari 1 rörelse
för att få se den nordiska skönheten.