0
på gatan Transnonain. Aldrig hade den blifvit
försvarad; och endast några få skott hade hörts i
hela gatan. Hela aftonen hade linietrupperna, u-
tan att lossa skott, varit mästare öfver alla dessa
försvarsanstalter. Mot kl. 10 aftonen drogo de sig
tilibaka, men förstörde olyckligtvis ickebarrikaden.
Om natien samlades folk i gatan, kullstjelpte stora
vagnar, och som de avbetade ostördt lIvckades det,
att snart af dessa obetydliga materialier göra ett
ärsvar, som började blifva af någon styrka. Den
14 kl. 4 om morgonen återsyntes trupperna och
bortdrefvo utan svårighet någre upproriske, hvilka
ännu voro der församlade. Kl. 6, då allt tycktes
vara nära slut, lärer ett skott lossats från ett hus
näst intill, som sårade en officer.
Genast kommer en officer med manskap af 35:le
linie-regementet, buitar på porten och befaller i
Jagarnes namn, att öppna den. Portvaktaren hade
flyktat upp i S:te våningen. Br DAubignoy, fast-
än sjuk, skyndar att öppna porten och ropar: se
är Hinietropparse här våra befriare! Man skjuter på
honom och dödar honom med bajonetterna. Solda-
terna :usa uppför trappan, döda fir Hue, möbel-
handlare. och ett barn, som han höll i sina armar.
De skynda derefter 2 trappor upp. Breffort, en
gråhårig gubbe öppnar genast för dem, men såras
död Het af tre bajonettstyng Han ropar då: officer!
J mörden stilla och laglydig st folk, sparen qvinnor-
na och dem som äro här. Ofliceren svarar med
känslolöst barbari: 7tg usling eljest låter jag döda
oh
Si
dig! Vid dessa ord förmår madame Bonneville den ;
gamla mannen att ingå i ett kontor, betäcker ho-
nom med sip kropp, men erhåller 3 bajonettstyng i
händer och armar. Soldaternc, uppmuntrade till
mord, skjuta på Mademoiselle Besson, och döda
henne med bajonetter. De skjuta äfven Hr de la
Riviere på så nära håll, att hans kläder svedas af
skottet och hen dör för 11 bajonettstyng.
3å mycket utsjutet blod, så många dödens of-
fer, stilla ej deras raseri. De rusa upp, våning från
våning, och döda åtta andra personer: en, gammal
ordensprydd militär, Bouton, hans kusin, Hr Gui-
tard, Robiquet, Per, Loisilion, Louis, alla idkare af
loilige näringar, fredliga mecborgare, och ett barn
af 13 års ålder, den unge Frans Bruneau, dödas i
sin moders avmar.
Nin bror, Lonis Brefort, handlade med färgadt
papper. Ifrån längre tid bosatt i detta qvarter,
åtnjöt ban alla sina grancars aktning, var älskad
af sine arbetare och en sådan vän af ordnivg och
fred, att han betalade dessa senare den föregående
dagen dubbel afiöning, för att afhålla dem ifrån
att blanda sig med fredsförstörarne. Detta allt
kan med vittnen bevisas.
Gud bevare mig ifrån, att göra vår käcka armd
ansvarig för dylika fasansfulla handlingar. Krigs-
hären är våra vänner, våra bröder, våra barn.
Min kärlek för Jem är så stor, mitt förtroende till
de tänkesätt, de ädla och Franska tänkesätt som
lifva dem, är så odeladt, att jag ej begär andra
domare än dem, som genom ödet kunna tagas ur
dess sköte. Må då den store brottslingen, den som
anbefa!lt så många rysvärda brott, må denne stäl-
jas inför sine likars domstol, må de afgöra om hans
straff: detta är allt hvad jag önskar. Såsom bro-
der, som landsman, har jag: uppfyllt en helig pligt.
Konungen må fullgöra den, som konungavärdighe-
ten ålägger honom! P
TT mm — RR rr