dra personers Hitlrade ull anteckniingen och redige-
ringen af det sammandrag här meddelas af de vid-
lyftiga debatterna, så torde den resp. Läsaren, jem-
te Hr Strussenfelt sjelf, gilla, det vi, i stället för e-
gen förklaring öfver hans anmarkningar, inhämtat
och nedanföre bifoga vår referents på Riddarhuset.
Beträffande åter de bifogade omdömena öfver Hr
Strussenfeits politiska grundsatser, som han kal-
lar det, så bekänna vi att de voro våra egna, ehu-
ru de icke omnämna några poliriska tänkesätt, utan
hans åsigter öfver civillagen; och det fägnar oss, att
vi tyckas hafva uppfattat dem riktigt efter den all-
miänna tendensen af hans yttrarde, enär han icke
riktat någon vederläggning emot denna del af vår
artikel. Vi stadoa för öfrigt i förbindelse hos den
värde Ledamoten, för det han har den godheten,
att I eit annat blad låta trycka sitt anförande in
extenso, hvarigenom vi undvika det. Den delafall-
mänheten, som litigare intressera: sig för det ifrå-
gavarande ämnet, får derigenom i allt fall tillfälle
bedöma, om vi gjort Hr S. orätt:
Till Redaktion af Aftonbladet!
Då min Herre tillåtit sig ett omdöme om mina
politiska grundsatser och grundat detta omdöme
på ett af mig, i Bidderskapets och Adelns plenum
den 24 dennes, uppläst anförande; så hade det va-
rit min Herres pligt att, med större redlighet än
som skett, referera detsamma. Icke nog att några
ord här och der blifvit lösryckte och sedermera
utan sammenhang och ordning sammanfösade,
hvarigenom det fulikomlgen lyckats gifva ett o-
riktigt och förvirradt begrepp om ifrågavarande
anförande. Mina yttranden hafva derjemte blifvit
omskrifna på ett sält, som lemnar tillfälle för om-
dömen och slutsatser, hvartill de sjelfve ej kunna
gifva anledning. Såsom exempel härå vill jag blott
anföra mitt yttrande om lagfarenhetens studium:
Att lagfarenhetens studium vid universiteten ej
eller står på någon hög ståndpunkt, tyckes man
nästan kunva sluta endast af det ringa antal lä-
rare, som derför blifvit anstäldt. För öfrigt for-
dras nog ringa lärdomsprof af dem, som egna sig
åt lagfarenheten. De äro nästan dispenserade från
allmän humanistisk bildning; och för denna brist
har man icke eller sökt ersältning i en vidiyfti-
gare juridisk kurs, hvilket också vore svårt med
den nuvarande ringa lärarepersonal.
Detta yttrande har blifvit återgifvet med följande
ord: Rättsstudium står på en låg punkt, denna
är vid Akademierna i lägervall. Häri synes ligga
en beskyllning emot Juris Professorerne om vårds-
löshet eller försummelse; men mitt ofvananförde
yttrande kan dertill ej gifva anledning, enär jag,
såsom orsaker till den låga punkt. hvarpå lagfa-
renhbetens studium sig befinver, uppgifvit bristen
på tillräckligt antal lärare och obetydligheten af
de lärdomsprof, som fordvas af dem, hvilka ägna
sig åt lagfarenheten; och hvilka prof ej af Pro-
fessorerne, utan författningarna, bestämmas.
Min Herre har dessutom påbördat mig följande
omening, som ej finnes i m:tt anförande:
— Omarbetning kan med framgång först
ske då, när folket växt: den gamla (lagen) öfver
hufvudet och allmänt börjar inse behofvet af det
bättre. — Denna period lydde så:
Då juristerne, åt hvilka lagfarenheten blifvit
såsom en särskilt vetenskap anförtrodd, gjort så
ringa för dess vidare utveckling, huru kan map
då väl förutsätta eller förmoda, att ett sådant lif
och rörligbet skulle röja sig i sjelfva folkets juri-
diska idesfer, att densamma, så till sägande, växt
lagen öfver hufvudet?
För att visa, huru osannfärdigt m. H. anfört mi-
na yttranden, anhåller jag få sammanhålla följande
mig tillagde uttryck: .
Hela lagverket bör derföre inskrävka sig till,
att ur förordningar och förklaringar inpassa på si-
na ställen det behöfliga och afskilja det felaktiga,
som möjligen genom förklaringar tillkommit.
med hvad jag verkligen i detta afseende yttrat,
som är af följande ordalydelse:
223
— — Att man bör af sjelfva vår nuvarande
lagtext oförändiadt upptaga så mycket som möjligt
är i den nva lagen; att nyheterna och förändrin-
garna i synnerhet må sträcka sig till uppställnin-
gen, ordningen och vissa begrepps skarpare bestäm-
mande samt införandet af konseqvens och samman-
hang, der sådant, genom felaktiga författningar
blifvit rubbadt el!er eljest skulle saknas; men att,
om ock några poörliela, mindre ändringar skulle
vara af nöden, man dock bör bibehålla oförändra-
: 3 1 me.
mm AA oa Boden A ns