skulle anledningar ej kunde komma att utgå, och
deraf skulle en urtima riksdeg med sina kost-
nader blifva den minst vådliga följden. I afseen-
de på den föreslagna ändringen i ålder för erläg-
gande af mantslspenningar, hade man antagit hvad
erfarenheten hade visat, eller att generationen af-
tagit i styrka, så att en person vid 15 år nu ej
kan anses vara arbetsför. Hr Halling understöd-
de Hr Ekermans mening, hämtade ytterligare stöd
deraf, att författningarne om mantalspenningar-
ne blifvit utfärdade med Konungens sanktion; äf-
ven ansåg han tydligt, att någon del af den ka-
merala lagstiftn ngen dermed ägde sammanhang.
Ej heller kunde talaren finna, att 57 Sn vore för
nära tvädd genom ifrågavarande sanktion, som han
snarare ville kalla öfverensstämmelse mellan Ko-
nungs och Ständers beslut. Detta i afseende på
principen; hvad sjelfva saken beträffade, trodde han
den ifrågasatta minskningen ej komma att blifva
så betydlig, då många, för särskilta omständigheter,
hefriats från denna afgifts erläggande, åtminstone
det första eller 16:de året. Han önskade att utgö-
randet af mantals- och skyddsafgifterne måtte
vidtaga vid samma ålder, med tillkännagifvande
att Bevillnings-Utskottet föreslagit, att den senare
afgiften ej skulle börja förr än vid 18:de året. Ar
Arnberg: Att de ordinarie inkomsterne uteiorde
g SJ
det pekuniära stödet för hela samhällsskicket, och
således, i följd af avalogien, ej utan båda Statsmak-
texznes begifvande kunde förändras. Om tiden för
mantalspenningarnes erläggande, var han af Hr Wijks
mening. Hr IVern kunde ej finna sin mening
vederlagd af det föregående talarne anfört. Grund-
lagen föreskrilver ej, huru grundskatterne skola
stiftas, men väl huru de skola beräknas. 57 fn
står ati Reg.-Formen som en grundsats för hela
vår beskattning; och så länge den står der, och ej
af andra Sf. är motsagd, kunde talaren ej med-
gifva att den fick förbise. Förra tiders praxis fick
ej tagas till 2rund för upphäfvande af grundlags-
stadganden. Uti beskattningsrättigheten låg den
enda verkliga - konstitutionela garanti Stän-:
derna äga. Herr Peti8 hade yttrat, att det
ingenting kunde betyda att för en gång deru-
ti göra ett undantag; men: talaren trodde dere-
mot, att det vore bättre att på en gång
bortskänka alla kenstitutionela rättigheter, än att
småningom insnärja sig uti ett förhållande, hvar-
ifrån blott en våldsam skakning kunde återföra.
Om man vill erkänna den satsen, att grundskat-
terne ej kunna förändras, erkänner man också
omöjligheten att någonsin komma till något bättre
i den vägen. Talaren siutade med att förklara,
det han ej kunde inse annat än att 57 S. här var
den enda tillämpliga, och begärde proposition om
bifall eller afslag till den del at Utlåtandet, som
hade afseende på principfrågan. — Hr Olbers an-
såg beskattningsrätten ej kunna utsträckas till grund-
skatterne, och förenade sig deruti med fr Eker-
man och Santesson; men mantalspenningarne ön-
skade han måtte utgå hädanefter som hittills. —
Hr Lundgren instämde med Hrr Ekerman och
Santesson. — Äfven Hr IVinberg, med tillägg att
han ansett sig bunden, af Konstitutions-Utskottets
yttrande vid förra Riksdagen rörande Salpetergär-
den: det vore detta Utskott som ägde förklara
våra grundlagar. — Hr Santesson: att Ständerne,
alltsedan år 1809, ej satt ifråga att icke under-
ställa sådane beslut som detta Kongl. Maj:ts sank-
tion; var för öfrigt öfvertygad, att, då Ständerne
framställa någon önskan angående nedsättning i
skatterne, Kongl. Maj:t säkerligen dervrå fäster afse-
ende. — Hr Petre: Hr Wern hade yttrat, att
praxis icke borde få åberopas såsom regel för
grundlagstillämpning, hvaremot Fr Santesson förme-
nat, att sådant vore jämpligt, och jemväl hade
man åberopat Konstitutions- Utskottets af Talaren
förut citerade beslut vid försa Riksdagen. Tala-
ren bad att få nyttja Hr Weerns nyssvämde ytt-
rande, såsom ytterligare skäl för sin tanka, att in-
gen våda för framtiden kunde ligga deruti, att Ri-
kets Ständer nu, med afseende på tidens och ocm-
ständigheternes kraf och grundlagsparagrafers in-
bördes stridighet, besluta den af Statsutskottet ifrå-
gasatta underställning, i ändamål att unrdanrödja
det eljest efter all sanvolikhet inträffande binder
för borttagande af det högst förhatliga Nummerlotte-
riet.. Beträffande mantalspenning: rne ville talaren, då
han icke erfarit att någon annan derom ordat, upp-
lysa, att Statsutskoltet för sitt tillstyrkande i detta
hänseende förnämligast kämtat skäl af Bonde-Stån-
dets enhälliga önskan och af den föreställnino. att