Segt dl SRB alltl. 11 LL ELOEILAÄA ELEN MHilRkalllagal, all
han, fastän han medgaf att förhållandet ej vore i
grundlagen bestämdt uttryckt, dock instämde uti
de af Herrar Ekerman och Santesson yttrade
åsigter. Hr ZVijk förevade sig äfven med Hrr Eker-
man och Santesson, rörande frågan om Kongl. Maj:ts
sanktior ; men hvad förslaget om nedsättning i man-
talsafgiften beträffade, kunde han ej biträda det-
samma, iy oaktadt han visserligen önskade nedsätt-
ning i skattebördorna, trodde han dock, att man,
innan en skatt upphäfdes, måste varia betänkt på
att genom något acnat ersätta den deraf uppkom-
mande bristen. Hr Salin ansåg all fråga om hbe-
skattning af Siänderne ensamme kunna bestämmas.
Hr Holm ville i afseende på hvad Hr Ekermen
yttrat om det förhållande som skulle uppstå, i hän-
delse Starderne upphäfde alla de ordinarie ickom-
sterne, blo!t yttra, att det ju vore en känd sak att
nimde inkomster ej förslå till betäckande af staters
utgifter, utan att det väsendtligaste bidraget dertill
mäste tagas af bevillningen; de inkomster som deri-
gerom inflyta kunna ju af Ständerne nekas, och så-
ledes vore ej det af ilr Ekerman anförda exempel
i förevarande fall tillzmpligt. Hr Petr: Br Wer,
med hvilken talaren förklarade sig i allnfärhet de-
la tänkesätt och åsigter, hade i förevarande fråga
gjort några så betänkliga armärkningar, att talaren,
cå han tillhört Utskot!ets pluralitet, ensåg sig upp-
manad att redovisa, hvarföre han med dersamma
icstämt. Talaren ville medgifva, att Hr Wcerns
mening stod i analegi med den priccip, som 57 Sf.
Reg.-formen utirycker. Han förklarade också, att
han icke ville dela deras fruktan, som troatt Stän-
dernes oinskränkta beslutande rätt öfver de ordi-
natie skatterne skulle kunna missbrukas, så att hela
statsmaschinen komme att, i brist på medel, afstan-
na. En sådan händelse vore otänkbar, utan att i
och med detsamma en total omstörtning skulle in-
träffa, bvarvid naturligtvis all Jag vore satt å sido.
Icke heller ville talaren af 39:de och näst derpå-
följande SS. deducera en sådan bevisning emot Hr
Weins tillämpning af 57 S:n, som den Hr Santes-
son uppställt. Men talaren ansåg uppenbart, att
den motsägelse, som så ofta förefinnes i vår lagstift-
niovg, äfven här vore för banden, i så måtto, som
i synnerhet 59 Sn kunde användas som skäl att
hindra en obegränsad tillämpning af 57 Sn. Tala-
ren hade för ögonen att styrelsen någon gång förut,
på grund af förment afvikelse från form, förbisett
det nyttiga i sak, och att derföre Ständernes an-
mäjlte underdånige önskningar i vigtiga angeligen-
beter rönt afslag på den grund, att initiativet icke
blifvit taget af styrelsen. Vid detta förhållande,
och då den konstitutionella rättighet, som 57 Sn
Reg.-formen påtagligen innebär, är genom några
derefter följande 549. tvetydig gjord, samt då ge-
nom anhärglighet för en sålunda beskaffad rättig-
het, följden utan tvifvel skulle bbhfva, att det af
Stats-utskottet nu tillstyrkta beslut om den natio-
nen. vanhedrande Nummer-lotteri-anstaltens upphö-
rande komme att sakna verkställighet, hade talaren
desto hellre trott sig böra vid detta tillfälle från-
vika den af Hr Wern yttrade mening, som dess-
utom härvid förete sig följande omständigketer,
neadigen:
10 Att med en blick på de fleste växande
statsbehofven, tydligen visar sig, att på någon verk-
lig skatienedsättning, i våra tider, icke är att tän-
ka, hvarigenom också sannolikt förekommer, att ä-
skandet af Kongl. Maj:ts sanktion, i förevarande fall,
icke kan hafva någon menlig verkan för framti-
den.
2:0 Att då, som man bör hoppas, en kommande tid
gifver åt de båda statsmakterne den endrägt i tän-
kesätt och vilja, som landets lycka oundvikligen
kräfver, skall styrelsen utan tvifvel, med fästadt af-
seende endast på det nyttiga i sak, icke på grund
af en otydlig grundlag fordra underställting af
Ständernes beslut i frågor om O:dinarieskatter-
ne. ;
3:o Att som, enligt bvad talaren förut vid flere
tillfällen yttrat, prejudikat aldrig bör inverka på
besluten, äro också kommande Ständer oförhindrade,
att, i så beskaffad sak som denna, besluta annorlun-
da än vuvarande Ständer; och ville talären i sam-
manhang härmed upplysa, att nuvsrande Stats-Ut-
skott, vid öfverläggning i detta ämne, förklarat sig
icke kunna godkänna de åsigter, som förra ritsda-
gens Konstitutions-Uiskott, ien likartad fråga, pro-
noncerat. Slutligen fick talaren äfven upplysnings-
vis nämna, alt Stats-Utskottets pluralitet, att döma
at redaktionen af betänkandet, icke otydligt ådaga-
