ned gaslysningen 1 Stockholm, hvars utomordentiga
ördelar, i följd af ett par småsxkliga Immvändningar,
singo hufvudstadens invånare för alltid uv händerna.
REVY AF TIDNINGARNA.
Uti Aftontidningen förekom för några dagar se-
dan en artikel om utsigterna för en Ministerförän-
dring, har i landet. Dess redaktion beklagar, att
bristen på sinekurer i Sverge försvårar möjlighe-
lig
ten för konungen att afskeda ministrar, hvilkas ent-
ledigande kunde begäras af representatioven.
Under medgifvande, att denna konsideration icke
alltid kan komma att sakna vigt i ett samhälle der
konsiderat oner och skäl så ofta äro liktydiga, tor-
de dock böra erinras, att den icke behöfver tilläm-
pas på de nuvarande Herrar Stats-Råderne, som
säkert skulle anse sig förnärmade af den tankan,
att vara föremål för mediidavdet. Desse Herrar
hafva nemligen alla en så pass anstävdig en-
skilt förmögenhet, att de mgaluoda — behöf-
de, såsom de Romerske diktatorerne, taga sin
tillflykt till plogen eller uppsökas vid rotkiteln.
Exempel saknas dessatom icke afven i vårt land, på
högt uppsatte personer, som kunnat bära fattigdo-
men med hecer. Det är bekant, att Grefve Carl
Adam Wachtmeister, är 1789, då han fann sina
grundsatser fordra att såsom riksdagsman uppräda
i oppnsition mot Gustaf III:s ränker och statskup-
per, förut sjelfmant afträdde från sina embeten så-
som Guvernör för Kron-Prinsen och Ofverste Löjt-
nant vid Gardet, samt, emedan han var en fattig
man, flyttade från sin granna våning på slottet,
upp i tvenne ungkarlsrum i fjerde våningen i ett
enskilt bus. Flere, om ock ej många dyuka, exem-
pel kunna citeras. Hvilket lockande och Romorskt
efterdöme för hvarje högmögende; och huru myc-
ket lyckligare för dem, som icke äro nödsahade att
följa det!
S Granskaren har, under rubriken Blandade äm-
nen, i sitt sista blad bland anvnat företagit en öt-
versigt af Minervas och Nya ÄArgi yttranden rö-
rande de sista uppträdena i Frankrike. Se här ett
htet fragment deraf, som är temligen träffande:
Argus har, såsom läsaren torde erinra sig, ifrån
en viss epok med sådan värma omfattat Juste-mi-
lieu-Regeringens sak, att hans Franska patriotisin
till och med nästan synes uppgå emotden Svenska.
Stadd på denna goda väg, dekreterade han för lan-
gesedan, att det besvärliga mouvementet, hvarmed
han i år och dag så erbarmeligen bråkat, ändtligen
vore alldeles qväfdt i Frankrike, samt att den sto-
ra majoritet, Ministrarne inom Representationen
kunde påräkna, vore ett ofelbart bevis derpå, att
revolutions-planer och republikanska anslag i näm-
de land helt och hållit slagits uv hågen.
-I följd af dessa visa förutsäganden, hafva, som
man lätt kan finna, de sednaste mouvementerna i
Lyon och Paris icke kommit Argus rätt val till
pass; och en annan än han skulle härvid icke rå-
kat i litet bryderi. Men en man med sådana re-
surser som hani sitt geni, är icke blott i stånd att
reda sig i alla konjunkturer, utan vet äfven att
vända dem till sin fördel. — Således är det, uti
Onsdagens Argus, blott Aristokratier, som blifvit
slagen och ohjelpligt slagen, uti de senaste blodsce-
nerna i Frankrike; ty mouvementet och Jakobiner-
na hafva blott af Aristokraterna blifvit satta i rö-
relse, och det så oförsigtigt och förtidigt, att ingen
förhoppning numera finnes för Aristokraterna, att
komma på fötter igen. Vi lemna detta allt i sitt
värde, och gratulera oss åt att man i vårt fand
kan så skeft och lösligt som man vill, bedöma
sådana vigtiga tilldragelser som dem vinu omnämt,
utan att sådant leder till några följder; men vi
vilja blott erinra Nya Argus, att det ej tyckes
vara rätt ädelmodigt bandladt utaf honom, då ban
såsom segerherre, på medelståndets och Konung
Ludvig Filips vägnar, triumferar öfver den iysande
seger, linie-trupperna och national gardet Paris
vunnit öfver de arma, förförda galstrykaie, som
blifvit kufvade, att Argus med det fula ordet in-
fami oupphörlhges stämplar dessas krypskytieri, då
han deremot aldrig säger ett ondt ord om de songliga
Itrupparnes uppförande emot det värnlösa, oskyidiga
loeh icke konspirerande folket, som hemma 1 sina
tades, mördades och vräktes ut genom ion-
jus slag
Istren, I
Idant tyckes vara föga mera
nän, Gvinnor och barn om hvarandra.
Omiust, an dt
å