SA
STUSA HOLM
I 3 Maj.
Konstitutionsutskertet har, enligt hvad Thorsda-
gens Aftontidning berittar, med 10 röster mot g
beslutat, att, i anfedaing af åtskilliga anmärkningar
mot Hr Stats-Sekreteraven af Skogmans embetsför-
valtning, enligt wo7 S Reg.-formen, tillstyrka Rikets
Ständer att hos Koagl. Maj:t i underdånighet an-
hålla, det Er iSkogman mätte skiljas utur Stats-
Rådet och från sitt emsbete. Om denna nyhet be-
kräftar sig, och Utskottets hemställan bifalles af
Ständerna , så kommer detta beslut troligen att
lägga ännu sett talande bevis till de många föregå-
ende på beskaffenheten af den koostitutonella an-
svarigheter här 1 Sverge. Då 107 f. Reg.-Formen
egentligen handlar om den allmänna karakteren af
Styrelsens handlingar, andan af dess system, samt
personalens mer eller mindre nit, skicklighet och
drift, så är väl ingen okunnig derom, att de an-
märkningar, som i detta afseende kunna göras emot
Hr Skogman, i lika, om :cke högre grad, kunna gäl-
la åtminstone cmot en och annan af Arr Stats-Rå-
derne. Detta visar sig noggrant, icke blott af de
förflutna årens styrelseåtgärder i allmänhet, utan
äfven af Hrr Stats-Råder nas egna yttranden på Rid-
darbuset. Det blir således niomordentligt intres-
sant att framdeles erfara, genom hvad slags logik
det Höglofl. Konstitntions-Utskottet kunnat afleda
107 S:ns bannsträle från d- öfrvige ledamöterne och
koncentrera den på Hr Skogman, som för öf-
ASS IRA
rigt, om vi rätt känna honom, emottager denna
förfärliga elektriska knall med ett temligt lugn
sedan han på Kongh Kommerse-Kollegii President-
stol isolerat sig mot alla förstörande verkningar
deraf.
Det är i vår tanka icke att beklaga, om Hr Skog-
man blifver President i Kommerse-Kollegium.
Tvyertom torde i närvarande ögonblick ivgen mera
driftig och tjenlig person dertill finnas 1 hela admi-
nistrationen; men exemplet, jemfördt med flera för-
gående, lemnar en lärorik erfarenhet, huru den kon-
stitutionella ansvarigbeten den ena gången efter den
andra förvandlas till en fars. genom dess riktande
blott mot en person, som den merendels icke träf-
far. Det är, vid ett sådant förhållande, 1 sanning
icke underligt, att konungens rådgifvare beständigt
hänvisa alla dem, som inom Riksstånden klandra
styrelsens åtgärdes, till sina vänner i Konstitutions-
Utskottet, der de väl veta sig vara in salvo. Mera
förundransvärdt är det, att, då nationer utan tvif-
vel längesedan öppnat özonen öfver detta förhål-
lande, finna en del af representanterne angelägne
att skjuta ifrån sig de medel erundlagen lemnar
folkets ombud. att på anslagsvägen kunna verka
å styrelsen, hvilket sker, då de af artighet eller
missförstånd vilja göra denna delaktig nu den or-
dinarie beskattningens reglerande, fastän 357 5. R.
F. tillägger dem sjelfve den mest oförtydbara ratt
att allena beskatta Svenska folket,
