SA STUSA HOLM I 3 Maj. Konstitutionsutskertet har, enligt hvad Thorsdagens Aftontidning berittar, med 10 röster mot g beslutat, att, i anfedaing af åtskilliga anmärkningar mot Hr Stats-Sekreteraven af Skogmans embetsförvaltning, enligt wo7 S Reg.-formen, tillstyrka Rikets Ständer att hos Koagl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Er iSkogman mätte skiljas utur StatsRådet och från sitt emsbete. Om denna nyhet bekräftar sig, och Utskottets hemställan bifalles af Ständerna , så kommer detta beslut troligen att lägga ännu sett talande bevis till de många föregående på beskaffenheten af den koostitutonella ansvarigheter här 1 Sverge. Då 107 f. Reg.-Formen egentligen handlar om den allmänna karakteren af Styrelsens handlingar, andan af dess system, samt personalens mer eller mindre nit, skicklighet och drift, så är väl ingen okunnig derom, att de anmärkningar, som i detta afseende kunna göras emot Hr Skogman, i lika, om :cke högre grad, kunna gälla åtminstone cmot en och annan af Arr Stats-Råderne. Detta visar sig noggrant, icke blott af de förflutna årens styrelseåtgärder i allmänhet, utan äfven af Hrr Stats-Råder nas egna yttranden på Riddarbuset. Det blir således niomordentligt intressant att framdeles erfara, genom hvad slags logik det Höglofl. Konstitntions-Utskottet kunnat afleda 107 S:ns bannsträle från döfrvige ledamöterne och koncentrera den på Hr Skogman, som för öfASS IRA rigt, om vi rätt känna honom, emottager denna förfärliga elektriska knall med ett temligt lugn sedan han på Kongh Kommerse-Kollegii Presidentstol isolerat sig mot alla förstörande verkningar deraf. Det är i vår tanka icke att beklaga, om Hr Skogman blifver President i Kommerse-Kollegium. Tvyertom torde i närvarande ögonblick ivgen mera driftig och tjenlig person dertill finnas 1 hela administrationen; men exemplet, jemfördt med flera förgående, lemnar en lärorik erfarenhet, huru den konstitutionella ansvarigbeten den ena gången efter den andra förvandlas till en fars. genom dess riktande blott mot en person, som den merendels icke träffar. Det är, vid ett sådant förhållande, 1 sanning icke underligt, att konungens rådgifvare beständigt hänvisa alla dem, som inom Riksstånden klandra styrelsens åtgärdes, till sina vänner i KonstitutionsUtskottet, der de väl veta sig vara in salvo. Mera förundransvärdt är det, att, då nationer utan tvifvel längesedan öppnat özonen öfver detta förhållande, finna en del af representanterne angelägne att skjuta ifrån sig de medel erundlagen lemnar folkets ombud. att på anslagsvägen kunna verka å styrelsen, hvilket sker, då de af artighet eller missförstånd vilja göra denna delaktig nu den ordinarie beskattningens reglerande, fastän 357 5. R. F. tillägger dem sjelfve den mest oförtydbara ratt att allena beskatta Svenska folket,