näm la half va kronan — 06 sk. Silfver-specie 16
sk. Bko — 24 sk. Riksgälds, visserligen för sig be-
traktadt, ej afviker ifrån, eller rubbar det system,
hvartill Utskottet syftat, utan fastmera deruti så-
som underafdelning ingår; skulle dock en så lå
enhet i mera betydlig mån afvika ifrån de kalku-
lations-, räkne- och föreställningssätt, saom under en
längd af år blifvit genom vana ivplantade hos
alla folkklasser, hvarföre Utskottet ej vågat före-
ställa sig dess antagande af majoriteten kunna ens
med någon grad af sannolikhet förväntas. Och då
härtill kommer, att de mångfalder af enheten, som
Hr von Hohenhausen uppgifvit, ehuru deras till-
äfventyrs mera strängt systematiska r.ktighet af Ut-
skottet för öfrigt icke underkänhnes, skulle göra de
flesta af redan bekanta och förut begagnade både
äldre och nyare silfvermynt-pjeser oanvändbara i
allmänna rörelsen, emedan deras vexliogs- och ut-
bytes-värden i förhållande till det lagliga myntet
icke kunde, utan nog invecklade aritmetiska opera-
tioner, utrönas och redas; skulle häraf en olägen-
het uppstå, som Utskottet deremot, genom sitt mo-
dificerade förslag, tror sig hafva lyckats att, åtmin-
stone i de vigtigaste hänseenden, efter möjligheten
undanröja. Å en annan sida erkänner Utskottet
sjelfmant, att de ofvan föreslagna myntpjesernas
förhållande till de vid sista Riksgag antagne sex
nya sedelvalörer icke blifver alldeles lika enkelt
och lättfattligt; men några egentligen svåra och in-
vecklade porportioner förete sig dock icke, då se-
deln på 1 Rdr Bko motsvarar 15 krona; 3 Rdr Bko
dito 45 krona; 10 Rdr Bko dito 15 kronor; 25 Rdr
Bko dito 371 krona; 100 Rdr Bko dito 150 kronor;
500 Rdr Bko dito 750 kronor; som är vida enklare,
än de nu så ganska vanliga reduktionerna: 16 sk.
Rgs 10 sk. 8 rst. Bko; 32 sk. Rgs 21 ssk. 4 rst.
Bko; 40 sk. Rgs 26 sk. 8 rst Bko; 10 Rdr Rgs
63 Rdr Bko o. s. v.
Emot det nya föreslagna myntsystemet hafva äf-
ven åtskilliga Reservationer blifvit i Bankoutskottet
anmäldte. Hrr Lefren, Helledai), Mzxechel, samt Bi-
skop Lundblad, bafva varit af den mening, att
myntenhetens bestämmande tillhörde Konungen al-
lena; och den sistnämde, jemte Prosten Ödman,
Hr Helleda:j samt af BondeStåndets- Ledamöter Petter
Persson från Jönköpings Län, Brisman från Skara-
borgs, och Erik Svanberg från WesterNorrlands,
ansågo dels nya förändringar i vanliga räkningen
betänklige, dels decimalsystemet mindre tjenligt,
samt hufvudsakligen tiden icke nu vara inne för
denna förändrings antagande.
Vi anse öfverflödigt att nu upptaga alla dessa
anmärkningar, emedan de utan tvifvel återkomma
vid diskussionen inom Stården.
Plenum hos Ridderskapet och Adeln eftermid-
dagen den 25 April
företedde föga märkvärdigt. För diskussionen
om bevärings-skyldigs rättighet att få sätta karl i
sitt ställe, böra vi dock i korthet redogöra. Hr
af Dalström var ej af Ekonomiutskottets tanka i
denna punkt: Konskriptionens syftning strider der-
emot. Det är egennyttan som säger, att den, hvil-
ken har näringsfång, må få sätta karl i sitt ställe.
Finge en sådan åsigt göra sig gällande, så komme
proletarier och lösdrifvare att blifva Fäderneslan-
dets enda försvarare. Tider ha dock varit, när en
hvar ansågs skyldig att bära, vapen; den som un-
dandrog sig var ärelös. Bok, penna, aim, plog: in-
tet bör fritagas från pligten ätt offra blod och lif
för fäderneslandet. År 1812 ville man ej frikänna
någon från inmönstring. Den som exercerat blott
några få dagar vid 21 års ålder, duger ej till krigs-
tjenst, då han är några och trettio. Den lejde är
trög, men den frivillige rask och oförtruten. Med
talaren imstämde Hr v. Troil, som ansåg ingen bö-
ra undandraga sig vapenöfningen, hvarigenom äfven
den paniska fruktan, som hos mången finnes mot
krigstjensten, skulle. försviona, Grefve Öronhjelm
ansåg fritagande från vapenöfningar böra så myc-
ket mindre tillåtas, som en allmän beväring blif-
ver nödig, derest den lyckliga dag en gång skall
komma, då värfvad armd ej mera må behöfvas.
Hr Riben anmärkte att, som duglig karl bör sättas
i stället, så vore ej något hinder för legning. H,
Ex. Grefve Brahe upplyste hvad i detta afseende
redav är stadgadt, och att någon förändring dervi
icke är nödvändig, hvari åtskilliga andra talare
hufvudsakligen instämde.
OR 2 . :
