lagstiftningen, ty om, i anseende till dess resultater, den dagliga erfarenheten lemnar ofarmtligt mycket alt önska, så lemnar den likväl ej så mycken anledning till klagan, som om denna makt äfven hvilade uti Rikets Ständers händer. Bränvinsfrågan vid denna riksdag har utan tvifvel lemnat ojäfaktiga prof på, huru inskränkte Statsmannaåsigterne inom lagstiftningen i. allmänhet visa sig. Med undantag af riksdagsfullmäktigen Anders Danielssons motion om bränvinsbränningen, som vi funnmit klok och skild ifrån allt småintresse, så hafva vi sett ipgenting, som ännu ådagalagt, att man, vid behandlingen af denna fråga, aflägsnat sin tankegång ifrån det enskilta lilla brygghusets inskränkthet, för att med en blick på det hela omfatta frågan i anseende till dess allmänna verkningar på landet, ifrån de otaliga följder som kunna komma att leda sig ifrån ett gemensamt ursprung. Gud hjelp os:! Våra utskylder och skatter äro tryckande och svåra; men ingenting inom ett samhälle är så förstörande, som osäkerhet ock oupphörliga kastningar, ifrån dena ena ytterligheten titl den andra, uti ekonomisk lagstiftning. Om regeringen önskade husbehofsbränningens utvidgning till en mngdubblad produktion, så böra de åsigter, som uti de fleste riksdagsmotionerna sökt göra sig gällande, på allt sätt och vis befrämjas; men skulle regeringen icke vara af den tanka, att denna näringsgren utgör en förmånlig eller sedebefrämjande hemslöjd inom hvarje koja, så vore det försigtigt; alt i tid åt detta äreade gifva den riktning, som öfverensstämmer med de högre åsigter, som af en regerirg, tvifvelsutan bättre än af den enskilte, kunna uppfattas. Författaren till denna uppsats hoppas att den of-. van anmärkte Iosändarens förslag måtte hos regeringen väcka lika litet afseende, som det mesta af allt det som till bränvinsbränningens reglerande vid riksdagen blifsit anfördt; cch den säkraste utvägen för hvarje regering att vinna folket: förtroende, är utan tvifvel, att visa sig iosigtsfull och klok vid handhafvandet af den lagstiftningsmakt den äger; ty det blifver alltid eit bevis på svaghet, då den maktägande till pvågon annan: afträder maktutöfningen, när den påkallar någon bkögre grad af eftertanka, eller framkallandet af något ansvarsfullare resultat. — Sat sapienti!