Article Image
viu DUULLaARLIaHUHUtL Je VI,y GIL fERHT TAP SP SAMI MND och Ständer gemensamt redan antagen och sanktioperad, ider af denna art numera allmänt upphört. Hvar och en är betryggad, hvad jag alltid antagit, att rubbning af hvad härom blifvit beslutadt icke kommer i fråga. Men då myntbestämningslagen anses helig i ett, bör den lika heligt uppfyllas i andra afseenden, isynnerhet när dessa innebära beslutade garantier för att realisationen må vid och från dess början erhålla fullt förtroende. Bland sådane beslutade garantier var äfven den. att, före utvexlingen, proportionen af metalliska fonden borde vara bringad till sedelstocken som 5 till 8, eo föreskrift i närvarande stund af desto större vigt, som vexelkursen befanns, när nämde proportion stadgades, qvadrera med myntbestämningen, hvaremot kursen sedermera stigit och ännu står betydligt derutöfver, fastän den, i och för snart förväntade realisationen, dessa veckor fallit något tillbaka, ty det är naturligt, att vid hög vexelkurs skall alltid utvexlingen från metalliska fonden bedrifvas i större skala, än om förhållandet vore tvertom. I anseende härtill, och ehuru, för att icke vara minutiös, utan lämpa mig efter deras böjelse, som jemte mig haft bearbetning af finansregleringen, jag gerna ville förbise, om hlott något öfver 60,000 Rdr silfver felade i den antydda proportionren, nödgas jag likväl, då en mångfaldigare gånger större qvantite silfverämne brister, såsom kalkylen N:o 2 utvisar, för min del förklara, att metalliska fonden befinnes för närvarande otillräcklig emot både det föreskrifoa och det nu nödvändiga behofvet, till realisationens början och orubbade fortgång. Skådar man inre ställningen 1i riket, i afseende på landets förmåga att genom öfverproduktion emot konsumtionen betrygga, det Bankens metalliska fond, en gång utsläppt, skulle qvarstanna i allmänna rörelsen och fylla dess behof af bytesoch liqvidationsmedel, så äro utsigterna, annu åtminstone, icke tillfredsställande. Ännu stå både landtbruk och bergsbruk i tekviskt hänseende långt efter den skickligbet, hvartill utlänningen hunnit; och vi hafva mera att tacka våra malmers godhet,än deras fullkomliga bearbetning, för vårt jerns afsättning. Massan af fotiket har ännu icke hunnit till den upplysning, omtänksamhet och hushållsanda, att den undviker utlävdskt öfverflöd, och förbättrar sin ekonomiska ställning, utan fast hellre förtär för dagen hbvad den förtjvnar, på ett så förstörande sätt, att Rikets Ständer måste vara omtänkte, att genom lämplige författningar om bränrvinet söka det förebygga. Inom Sverge saknar man derjemte garantier, att enskiltes omtanka, förmögenhet och kredit kommer ännu på någon tid att fylla den brist i rörelsekapitalet, som realisation, nu skyndsamt börjad, skulle medföra. De blott tvenre privatbanker, som efler sista Riksdag uppkommit i landet, äro ännu i sin linda, och gagna endast a2:0e provinser. Med de hårda föreskrifter, som äro i fråga att etablera för nya, tviflar jag att sådane uppkomma. Hvpoteksföreningar äro väl i fråga, men hafva ännu icke kommit att börja. Dessa föreningar blifva icke heller att påtänka, så länge tysta förmånhsrätter i jord finnas. Skådar man åter yttre ställningen, så beror vår förnämsta exportartikel af en svår medtäflan med Engelska jernet. Det Svenska bar hitintills ägt sin bästa och största afsättning på Norra Amerika. Sedan kallelsen till Urtima Riksdagen utgick hafva i det senare landet vigtiga tilldragelser inträffat. Tuilen har blifvit från detta års början der förändrad, till stor förmån för Engelska jernet, som förut betalte den vida högre än det Svenska; och striden der inom landet, emellan Styrelsen och allmänna Bankens förvaltare, bar fört alla näringsgrenar och privatbanker på den yttersta krisis. Årliga penringeräntan, förut ganska låg, är i denna stund uppdritven till en bögst orimlig punkt. Bankrotter och förstörande skakningar höra der till ordningen för dagen. Häraf drar jag den naturliga slutsatsen: att i år och kanske äfven nästa år någon särdeles betydlig och betryggad afsältning icke är att förvänta till Norra Amerika; att möjligen derigenom en stor del af vår jerntillgång stannar hemma, isynnerhet om silfverexport blir genom realisationen en handelsindustri; och jag tror att exempel från Norra Amerika bör icke heller lemnas ur sigte, hvad financiela. oredor, tillkomne af icke nog kalkylerade

30 april 1834, sida 3

Thumbnail