tandigt redogora ior Sardagens Ior- OCIH CILEMMMIUd-
lags plena hos Ridd. och Adeln, böre vi dock
ned några rader nämna det hufvudsakliga. Frå-
sor om köping och postkontor i Wittsjö samt om
5tadsrättighet för Trelleborg i Skåne ventilerades
hufvudsakligen mellan Friherre Ehrenborg som
sar emot, och Grefve Cronhjelm, som sar försaken
och ansåg liberaliteten fordra att ej vägra ansök-
ningen, hvaremot Friherren invände åtskilligt, hvar-
vid ban bland annat sativiskt yttrade, det han för sin
tel icke rätt visste, om han vore sjelf liberal eller
cke — Ett annat ämne var ett från Just, Om-
budsmannen Hr Törnebiad inlemnvadt och uppläst
anförande, i anledning af hvad om honom yttrades i
sist. måndagsplenum. Häri gjorde Hr Törreblad
redo för sin embetsförvaltnirg, och ansåg anmärknin-
varna mot honom obehöriga. Grefve Cronhjelm och
Friherre Ehrenborg, som funno detta rikiadt mot
dem, 1030 liflig del häraf; begge förklarade, att de
ingalunda åsyftat något specielt mot fr Törneblad;
de erkände hans stora skicklighet, hvilket bevittna-
des af sjelfva det upplästa anförandet, enligt Gref-
ve Cronhjelms yttrande; men när sjelfva embetet
icke vore förknippadt med talrika göromål, så borde
det ej falla Justitie-Ombudsmannen olågligt, att, ef-
ter Grefvens yrkande i måndagsplenum, blifva Stän-
dernas referent angående den nya lagen, emedan
embetsgöromålen ej hindrade att äga tid till denna
befattning. Friherre Ehrenborg tyckte dock att
en och anpnån sak borde kunnat gå fortare och bättre,
om Just. Ombudsmannen hade med något mera kraft
yrkat derpå. En hög, numera afliden embetsmar,
hvars pligt det varit att afgifva ett granskande u!-
låtarde öfver det nya lagförslaget, hade då troligen
ej underlåtit detta sitt åliggande. Nu fattade Fri-
herre Boije i. Han fann anmärkningen alldeles 0o-
behörig; den aflidne hade varit Frihberrens intima
vän; i dess efterlemnade papper hade funnits bevisPpå
att han ifrigt sysselsatt sig med arbetet, men långva-
rig sjuklighet hade hindrat ftillbordandet. Emeller-
tid voro 2:ne balkar utarbetade, och det med en
grundiighet, en sakkännedom och en fullkorlighet
som ej lemnade rågot öfrigt att önska. Från Skäån-
ska Hof-Rätten hade aldrig något kommit, som vo-
re jemförligt härmed. . För öfrigt anmärkte Friher-
re Boije, att då han (som läsaren af bladet redan vet)
väckte motion om Justie-Ombudsmans-Embetets
upphörande, var denna motion alldeles icke
föranledd af något specielt afseende på Hr Toör-
neblad:, ty om han vore skyldig till något
fel, vere det att hafva mottagit ett embe-
te, som i sin natur är orimligt, hvarvid man
ingenting kan uträtta, ooh som var en af 1809 års
Ständer inrättad, alldeles förfelad institution. Der-
efter väcktes motion om denna diskussions utta-
gande ur protokollet, hvilket bifölls. En annan
diskussion om trättigheten för de i beväringsåldern
varande att få lega person i sitt ställe, föreföll af-
ven, om hvilken vi skola göra närmare redo; emel-
lertid få vi nämna ett omdöme af Hr Lefren om
Sverges- ungdom: de äro mera rädda för några
dagars fredlig exercis, än för sjelfva kriget; ty då
brister nog ej mod, utan de skola nog gå på och
allt skall gå bra.
Rn
Bankoutskottets betänkande om hufvudgrunderna
för bankens lånerörelse, och garantierna för re-
alisationen, följer, med förbigående af reciten öf-
ver motionerna 1 ämnet, här nedan, i ordningen ef-
ter det i går meddelade realisationsbetänkandet:
Hvad Utskottet för dess del anser såväl nödigt och
nyttigt, som möjligt att iakttaga vid reglerandet af
hufvudgrunderne för Bankens förvaltning och rö-
relse, får Utskottet nu för Rikets Ständer vördsam-
ligen framställa.
Då dervid, å ena sidan, Utskottet ej kunnat för-
-bise, att i första rummet afseende måste göras på
bibehållandet af ett möjligast stadigt och orubbhgt
myntvärde, hvarförutan äganderätten i flere hänse-
enden ej vore betryggad, har Utskottet äfven fästat
den största uppmärksamhet å allmänhetens behof af
tillräckligt rövelse-kapital och näringarnes kraf att
emot billiga vilkor ej sakna förläggare. Det är med
tillfredsställelse Utskottet funnit, alt dessa båda
sistnämda vigtiga föremål säkrast ernås just genom
det förstnämda.
Enär det första åliggandet för en Sedel-Bank är,
att bibehålla värdet å dess sedlar, cch dertill intet
-annat tillförltligt medel kan uppgifvas, än visshe-
ten om dessas inlösen med klivgande mynt, när
ERNER