tandigt redogora ior Sardagens IorOCIH CILEMMMIUdlags plena hos Ridd. och Adeln, böre vi dock ned några rader nämna det hufvudsakliga. Fråsor om köping och postkontor i Wittsjö samt om 5tadsrättighet för Trelleborg i Skåne ventilerades hufvudsakligen mellan Friherre Ehrenborg som sar emot, och Grefve Cronhjelm, som sar försaken och ansåg liberaliteten fordra att ej vägra ansökningen, hvaremot Friherren invände åtskilligt, hvarvid ban bland annat sativiskt yttrade, det han för sin tel icke rätt visste, om han vore sjelf liberal eller cke — Ett annat ämne var ett från Just, Ombudsmannen Hr Törnebiad inlemnvadt och uppläst anförande, i anledning af hvad om honom yttrades i sist. måndagsplenum. Häri gjorde Hr Törreblad redo för sin embetsförvaltnirg, och ansåg anmärkninvarna mot honom obehöriga. Grefve Cronhjelm och Friherre Ehrenborg, som funno detta rikiadt mot dem, 1030 liflig del häraf; begge förklarade, att de ingalunda åsyftat något specielt mot fr Törneblad; de erkände hans stora skicklighet, hvilket bevittnades af sjelfva det upplästa anförandet, enligt Grefve Cronhjelms yttrande; men när sjelfva embetet icke vore förknippadt med talrika göromål, så borde det ej falla Justitie-Ombudsmannen olågligt, att, efter Grefvens yrkande i måndagsplenum, blifva Ständernas referent angående den nya lagen, emedan embetsgöromålen ej hindrade att äga tid till denna befattning. Friherre Ehrenborg tyckte dock att en och anpnån sak borde kunnat gå fortare och bättre, om Just. Ombudsmannen hade med något mera kraft yrkat derpå. En hög, numera afliden embetsmar, hvars pligt det varit att afgifva ett granskande u!låtarde öfver det nya lagförslaget, hade då troligen ej underlåtit detta sitt åliggande. Nu fattade Friherre Boije i. Han fann anmärkningen alldeles 0obehörig; den aflidne hade varit Frihberrens intima vän; i dess efterlemnade papper hade funnits bevisPpå att han ifrigt sysselsatt sig med arbetet, men långvarig sjuklighet hade hindrat ftillbordandet. Emellertid voro 2:ne balkar utarbetade, och det med en grundiighet, en sakkännedom och en fullkorlighet som ej lemnade rågot öfrigt att önska. Från Skäånska Hof-Rätten hade aldrig något kommit, som vore jemförligt härmed. . För öfrigt anmärkte Friherre Boije, att då han (som läsaren af bladet redan vet) väckte motion om Justie-Ombudsmans-Embetets upphörande, var denna motion alldeles icke föranledd af något specielt afseende på Hr Toörneblad:, ty om han vore skyldig till något fel, vere det att hafva mottagit ett embete, som i sin natur är orimligt, hvarvid man ingenting kan uträtta, ooh som var en af 1809 års Ständer inrättad, alldeles förfelad institution. Derefter väcktes motion om denna diskussions uttagande ur protokollet, hvilket bifölls. En annan diskussion om trättigheten för de i beväringsåldern varande att få lega person i sitt ställe, föreföll afven, om hvilken vi skola göra närmare redo; emellertid få vi nämna ett omdöme af Hr Lefren om Svergesungdom: de äro mera rädda för några dagars fredlig exercis, än för sjelfva kriget; ty då brister nog ej mod, utan de skola nog gå på och allt skall gå bra. Rn Bankoutskottets betänkande om hufvudgrunderna för bankens lånerörelse, och garantierna för realisationen, följer, med förbigående af reciten öfver motionerna 1 ämnet, här nedan, i ordningen efter det i går meddelade realisationsbetänkandet: Hvad Utskottet för dess del anser såväl nödigt och nyttigt, som möjligt att iakttaga vid reglerandet af hufvudgrunderne för Bankens förvaltning och rörelse, får Utskottet nu för Rikets Ständer vördsamligen framställa. Då dervid, å ena sidan, Utskottet ej kunnat för-bise, att i första rummet afseende måste göras på bibehållandet af ett möjligast stadigt och orubbhgt myntvärde, hvarförutan äganderätten i flere hänseenden ej vore betryggad, har Utskottet äfven fästat den största uppmärksamhet å allmänhetens behof af tillräckligt rövelse-kapital och näringarnes kraf att emot billiga vilkor ej sakna förläggare. Det är med tillfredsställelse Utskottet funnit, alt dessa båda sistnämda vigtiga föremål säkrast ernås just genom det förstnämda. Enär det första åliggandet för en Sedel-Bank är, att bibehålla värdet å dess sedlar, cch dertill intet -annat tillförltligt medel kan uppgifvas, än vissheten om dessas inlösen med klivgande mynt, när ERNER