vändas, Alt befatta sig härmed ansåg dock Fri-
here Boije vara för bittida, så länge hufvudfrågan är
oafgjord, och derföre borde återremiss ske. Hr Ce-
derschöld ville gerna ha afgifter på bränvin och
Utskottet måtte fördyra det på alla möjliga sätt,
men uppbördssättet stridde motiden beskattningsprincip ;
han ansåg rikligast. Utskottet måtte föreslå krog-
rättighetens sättande på auktion och inkomsten till-
falla staden. Grefve Cronhjelm fruktade, alt skatt
å försäljningen ingen ting utträttade; den borde o-
villkorligen läggas på tillverkningen; visade olågen-
heterna af dess läggande i Stockholm på försäljnin-
gen. Den ifrågavarande accisen borde ej anses be-
tungande för de fattige, ty bränvin vore en öfver-
flödsvara, och det vore en välgerning att fördyra
den. Prejudikatet, såsom början till tuliarnes infö-
rande ån:o, vore ej farligt, och ej orätt om skatt
lägges på lasten. Hr ov. Troil yrkade, lika med Hr
Cecerschöld, auktion på minu!teringsrättighetev; då
blefve rättighetsägarne kontrollanter på lönnkrogar,
och ärligheten 1 tulluppgifter sattes ej på prof.
Hr v. Hohenhausen trodde likväl att ett sådant steg
skulle förvdyra, ej blott bränvinet, utan äfven maten,
ty värdshusvärdar och krögare måste på den sed-
nare pårakna den vinst de förut haft af bränvins-
försäljningen. Afgiftenv vid tullen deremot betydde
föga, ty lönade ej att genom oriktig upppift blott-
ställa sig för varans konfiskation. Hr v. Troil erinra-
de derom att matställen funnos utan spirituosa, och
derföre behöfde man ej för matens skull draga i
betänkande att göra bränvinet dyrt. Hr Rosenblad:
auktionsinroparne måste beräkna medtäflare. De kun-
de jaa fall ej ge så mycket som tullen skulle in-
bringa. Auktioner kunde ej hindra lönnkrogarna,
utan försäljeing ske i smugg mot sportler till poli-
sen. Grefve Cronhjelm fortfor att yrka skattens
uttagande vid införseln. Er Lefren fägnade sig åt
att en skadlig vara blef nyttig för goda ändamål.
Afgiften borde dock läggas så, att han fötle både
å producenter och konsumenter. Hr Dalman an-
såg tullafgiften ej leda till ändamålet som dermed
åsyftades, varens fördyrande, tillverkningens in-
skränkning och minskning 1ikonsumtion. Han vil-
le ej hafva återremiss.
Frih. Boije anmärkte, att vid accisens bestäm-
mande borde också afseende göras på dess olika
styrka. Om det hölle t. ex. 18 grader, så tullades
blott af tredjedelen. En riktig kontroll fordrade
-derföre probering och gradering. Detta hade Ut-
skottet ej besinnat och uppgifvit förslag om huru
proberingen borde ske, och huru styrkan skulle
rätt kunna bestämmas. Denna ofullständighet for-
drade återremiss. Om kon:trollen vid tutilarna yltra-
des äfven åtskilligt. Hr Troil ansåg fatens mätning
till bestämmande af qvantiteten skola föranleda
uppehåll och besvär, och Frih. Kantzou ancåg
kontroll å införseln ej möjlig, då Stockholm är öp-
pet öfverallt och insmugling således lätt. — Friherre
Sprengtporten bevisade, mot de talare, som sådant
yrkat, att denna äfgift ej vore mera förhatlig än andra
afgifter; han vore dessutom ringa och just detta
borde förekomma försnillning, Sedan nu diskussio-
. nen ansågs slutad, och både ja och nej ropades vid
Landtmarskalkens proposition om återremiss, yrkade
Er Dalman votering, som så utföll, att återremissen
bifölls med 127 mot 51.
Hr Strussenfelt uppläste derefter ett ganska långt
anförande som ej hördes till läktaren, i anse-
ende till talarens låga röst och här mindre lättfattli-
ga Skånska dialekt; men vi ha sedan tagit känne-
dom af dess innehåll, och funnit, att talaren deri
haft all möda ospard att öfvertyga Ridderskapet och
Adeln, det han af siäl och hjerta tillhör ultrais-
men och historiska skolan. Det vore ej det kalla
förnuftet som ur principen bör uppgöra lagarna, ty
dåt sakna de stöd. Detta finnes blott i folkets bruk
och sedvanor. Förnuftet efser ej lokalförhållanden
och nationaliteten. Den sista är dock folket ömtå-
lig om, men förnuftskonstruktionerna bryr det sig
ej om. Reform bör umppskjutas, så länge folket
ännu saknar förstånd att inse dess nödvändighet.
Vår lag behöfver ej omarbetas. Talaren har fle-
restädes sutit domare, och vet att folket känner la-
gen och är röjd med honom. Rättsstudium står
dessutom i Sverge på en låg punkt. Denona är vid
Akademierna i lägervall. De juridiska fakulteterna
ha för få lärare. Dugliga läroböcker i lagfarenhe-
ten saknas, och således äro de nya ideer, som
borde ingå 1 den nya lagen, ännu främmanr-
de. Omarbetning kan med framgång först ske
då, när folket växt den zarala öfver hufvudes,
Il mf åh DA I a op FT oo ET ooaAs