vändas, Alt befatta sig härmed ansåg dock Frihere Boije vara för bittida, så länge hufvudfrågan är oafgjord, och derföre borde återremiss ske. Hr Cederschöld ville gerna ha afgifter på bränvin och Utskottet måtte fördyra det på alla möjliga sätt, men uppbördssättet stridde motiden beskattningsprincip ; han ansåg rikligast. Utskottet måtte föreslå krogrättighetens sättande på auktion och inkomsten tillfalla staden. Grefve Cronhjelm fruktade, alt skatt å försäljningen ingen ting utträttade; den borde ovillkorligen läggas på tillverkningen; visade olågenheterna af dess läggande i Stockholm på försäljningen. Den ifrågavarande accisen borde ej anses betungande för de fattige, ty bränvin vore en öfverflödsvara, och det vore en välgerning att fördyra den. Prejudikatet, såsom början till tuliarnes införande ån:o, vore ej farligt, och ej orätt om skatt lägges på lasten. Hr ov. Troil yrkade, lika med Hr Cecerschöld, auktion på minu!teringsrättighetev; då blefve rättighetsägarne kontrollanter på lönnkrogar, och ärligheten 1 tulluppgifter sattes ej på prof. Hr v. Hohenhausen trodde likväl att ett sådant steg skulle förvdyra, ej blott bränvinet, utan äfven maten, ty värdshusvärdar och krögare måste på den sednare pårakna den vinst de förut haft af bränvinsförsäljningen. Afgiftenv vid tullen deremot betydde föga, ty lönade ej att genom oriktig upppift blottställa sig för varans konfiskation. Hr v. Troil erinrade derom att matställen funnos utan spirituosa, och derföre behöfde man ej för matens skull draga i betänkande att göra bränvinet dyrt. Hr Rosenblad: auktionsinroparne måste beräkna medtäflare. De kunde jaa fall ej ge så mycket som tullen skulle inbringa. Auktioner kunde ej hindra lönnkrogarna, utan försäljeing ske i smugg mot sportler till polisen. Grefve Cronhjelm fortfor att yrka skattens uttagande vid införseln. Er Lefren fägnade sig åt att en skadlig vara blef nyttig för goda ändamål. Afgiften borde dock läggas så, att han fötle både å producenter och konsumenter. Hr Dalman ansåg tullafgiften ej leda till ändamålet som dermed åsyftades, varens fördyrande, tillverkningens inskränkning och minskning 1ikonsumtion. Han ville ej hafva återremiss. Frih. Boije anmärkte, att vid accisens bestämmande borde också afseende göras på dess olika styrka. Om det hölle t. ex. 18 grader, så tullades blott af tredjedelen. En riktig kontroll fordrade -derföre probering och gradering. Detta hade Utskottet ej besinnat och uppgifvit förslag om huru proberingen borde ske, och huru styrkan skulle rätt kunna bestämmas. Denna ofullständighet fordrade återremiss. Om kon:trollen vid tutilarna yltrades äfven åtskilligt. Hr Troil ansåg fatens mätning till bestämmande af qvantiteten skola föranleda uppehåll och besvär, och Frih. Kantzou ancåg kontroll å införseln ej möjlig, då Stockholm är öppet öfverallt och insmugling således lätt. — Friherre Sprengtporten bevisade, mot de talare, som sådant yrkat, att denna äfgift ej vore mera förhatlig än andra afgifter; han vore dessutom ringa och just detta borde förekomma försnillning, Sedan nu diskussio. nen ansågs slutad, och både ja och nej ropades vid Landtmarskalkens proposition om återremiss, yrkade Er Dalman votering, som så utföll, att återremissen bifölls med 127 mot 51. Hr Strussenfelt uppläste derefter ett ganska långt anförande som ej hördes till läktaren, i anseende till talarens låga röst och här mindre lättfattliga Skånska dialekt; men vi ha sedan tagit kännedom af dess innehåll, och funnit, att talaren deri haft all möda ospard att öfvertyga Ridderskapet och Adeln, det han af siäl och hjerta tillhör ultraismen och historiska skolan. Det vore ej det kalla förnuftet som ur principen bör uppgöra lagarna, ty dåt sakna de stöd. Detta finnes blott i folkets bruk och sedvanor. Förnuftet efser ej lokalförhållanden och nationaliteten. Den sista är dock folket ömtålig om, men förnuftskonstruktionerna bryr det sig ej om. Reform bör umppskjutas, så länge folket ännu saknar förstånd att inse dess nödvändighet. Vår lag behöfver ej omarbetas. Talaren har fle restädes sutit domare, och vet att folket känner lagen och är röjd med honom. Rättsstudium står dessutom i Sverge på en låg punkt. Denona är vid Akademierna i lägervall. De juridiska fakulteterna ha för få lärare. Dugliga läroböcker i lagfarenheten saknas, och således äro de nya ideer, som borde ingå 1 den nya lagen, ännu främmanrde. Omarbetning kan med framgång först ske då, när folket växt den zarala öfver hufvudes, Il mf åh DA I a op FT oo ET ooaAs