och Ystad, 3 mil från hvardera; talaren ansåg
det vara städernes styrka och anseende, men ej de-
ras antal, som beredde fördel åt landet; han kunde
således cjunder o något vilkor tillstyrka inrättande
af flera städer, och än mindre af några dem un-
derordnade kö: pinga, särdeles så länge desse sena-
res rättigheter och skyldigheter ej genom någon lag
vore bestämde. Men äfven i följd af sin särskilta
kännedom om lokalen i dessa fall, ansåg han sig
uppmanad att tala emot Utskottets Betänkande.
Frågan vore ej nu, — den hade nästan vid hvarje
Riksdag alltsedan slutet af 1i600:de talet blif-
vit väckt alltid från samma håll, eller från allmo-
gens i orten Riksdagsfullmäktig. Kongl Maj:t
hade 2:ne gånger afslagit ansökningen 1 detta
ämne, och talaren ville blott tillägga, att Malmö
och Ystad nu ytterligare tilltagit i bandel; så att
aldrig afsättning å Jard! mannaprodukter der sak-
nas; af dessa skäl yrkade talaren att betänkandet
måtte ogillas, i hvilket afseende han af Hr Hem-
berg understöddes, ech efter framställd proposition
afstog Stånde äfven detia betänkande.
Deremot biföllos utan diskussion Allm. Besv. och
Ekon.- Utskottets betänkanden N:o 20, 21, 23, 24,
25, 26. 3 (om upphörande af Lan Isfiskalstjensterne)
27, 29, 29, och 32, samt BevillningsLag samt Allm.
Besv. och Ekon. Utskottens Bet. N:o I med af-
slag till Hr Montgome;ies motion om bränvinsför-
bud.
Plenum i Bonde-Ståndet den 21 April.
Anders Danielsson afgaf ett memorial rörande
näringsfr iheten, deri han föreslog att RB. St. måtte
hos Konel. Maj:t, under åberopande af de vid 1923
och 19825 årens Riksdagar 1 ämnet afgifoa under-
dåäniga skrifvelser, framställa den önskan, att ett
allmänt reglemente må skyndsamligen utfärdas för
handeln och handtverkerierna 1 Riket, hvarigenom
bandlandes och näringsidkares rättigheter och skyl-
diebeter bestämmas, I enlighet med tidens fordrin-
a i anda, samt den ömse-idiga
enskilia stånds-förmårer,
ts Sterder beslutar es?
oc skall detta Anders Daniels
sons anförande blifva i sin helhet meddeladt).
Vice Talmannen Jon Fonsson från Blekinge be-
gärde ordet och androg: Jag bar alltid delat de-
ras tanka, scm inom Pond.-Stårdet yrkat närings
frihetens utvidgande. Vid 1823 års Riksdag gingo
Ständerra in på en jemkning i detta afseende; men
ännu har icke häraf något resultat försports. Ta-
Jaren ansåg Borgare-Ståndet visserligen söka upp-
draga en skarp 8 oränslinia mellan Stads- och Landt-
mannanäringarne; men förmente, det man med all-
var borde förekomma, att ej bondens naturliga rätt
blir genom skråtvång alltför nära trädd. Han an-
förde exempel huru man drifvit det såkallade bön-
hasjageriet derhän, att svarfvare å marknader sön-
derslagit spinnrockar, dem landtmannen, såsom al-
ster af sin egen konstflit, vågat till saiu utbjuda.
Han ansåg det vara oundgängligt att snart bereda
författniogar härutinnan, öfverensstämmande med ti-
dens kraf, och förklarade sin tacksamhet åt Anders
Danielsson för dess bemödanden i detta afseende.
Hans Jansson hoppades, att Borgare-Ståndet nu
skulle vilja handla I samma anda, som 1810, då
detsamma, jemte öfrige Stånden, gjorde många kon-
cessioner för det allmänna bästa. Då Anders Da-
nielsson ej påstår något menligt intrång i andras
rätt, utan endast tillvägabringande af en länge ön-
skad författning, som bestämmer handlandes och
näringsidkares rättigheter och skyldigheter i all-
mänhet, i enlighet med tidens fordringar, kunde
ban ej annat än: gilla ett sådant yrkande; rörence
detaljerre v vi le han ej nlåta sig. Borgare-Ståndets
sätt att behanda denna allmänna fråga, såsom till-
hörande deras enskilta Utskott, kunde han je god-
känna.
Nils Månsson från Skåne: Jag delar i allo, nu
såsom vid förra Riksdagar, deras tankar, som yttra
sig för när ingsit iheter. Det behöfs inga djura
statsmannainsigter, för att finna billigheten och
nödvändigheten af en sådan rätt. Den utsör den
raturliga frihet, som Skaparn gaf mennisk: n, jem!e
straffdomen att äta silt bröd i sit opletes svett,
med Anders
att återföra en af menskighetens ursprunglig. iga rät-
tigheter, hvilket ock nuda kräfver. Jag oil-
lar detta lag, ehvrt 1 ke nu är 1 tillfälle
A
att vitra mg öfver dess
. 1: . -
mr 0 -