vertygelse om sakens vigt samt svikit andras förs
hoppning om dess goda utgång, anhåller derföre;
alt Tit. behagade låta i sitt blad följande förkla-
ring inflyta:
Icke :jelf kontraktsprost och i behof af nämde
portofrihet, utan af vunnen erfarenhet om dess nyt-
ta för ifrån Domkapitlet och länets hufvudstadaflägset
boende kontraktsprostar, och på flera kommittenters
önskan framställde jag denna af många ståndets le-
damöter, så vid denna som förra Riksdagar, med
bifall omfattade motion. Med ståndets nästan en-
hälliga begifvande remitterades den äfven enligt
min begäran till högl. Bevillnings-Utskottets behand-
ling. Vid tiden af min den 21 Mars erhållua 14
dagars ledighet från Riksdagsgöromålen berättades
mig, alt denna motion blifvit från nämde Utskott
till Riksstånden återlemnad såsom icke hörande till
dess befattning; men i den säkra öfvertygelsen, att
de i Utskottet af flera reservvanter anförda vigtiga
skäl skulle inom ståndet utverka dess återsändande
till samma Utskott, och att i vidrigt fall den icke
kunde undgå att remitteras till något annat Utskott,
befarade jag icke förlusten af tillfället att kunna
densamma framdeles vidare motivera och försvara.
Att en redan till ett Utskott remitterad, men deri-
från utan behandling återlsmoad motion skulle, åt-
minstone utan motionärens begifvande, kunna för-
klaras förfalla, anade jag icke, och kan ejiose, huru
i enlighet med 44 I. 3 mom. i Riksdagsordningen
ett sådant beslut kan fattas. Återkommen till Riks-
dagen finner jag dock, att sådant verkligen med i-
frågavarande motion skett, och anser mig derföre
skyldig att för dem, som intresserat sig för frågans
lyckligare afgörande, på detta sätt offentligen anfö-
ra min begagnade permission såsom orsaken till mitt
stillaugande vid den oförmodade utgången. Att
härvid för motionens motståndare närmare utveck-
la, huru den begärda portofriheten är gruadad på
verklig rättvisa, och är ett verkligt behof för prost-
expeditionens raskare gång, anser jag öfverflödigt,
evär alt hopp om frukten af dessa sanningars seger
för denna gävg är mig beröfvadt.
Carl Fred. Björkman.
va :