är en sådan opinionens riktning en vink för Regeringen, som hon icke lemnar obegagnad. Ministören i sådana stater aktar sig vanligen att föreslå saker, om hvilkas beviljande: den icke äger någon sahnolik förhoppning, och om hon under de parlamentariska öfver läggning arna finner en opinion rådande hos folkets representanter, undviker hon att stöta den, försöker ej att, den till trots, genomdrifva en antinationel plan, och återtager i tid ett af opinionen ogilladt projekt, hellre än att bilottställa sig för dess förkastande, eller att endast segra genom en majoritet, som i sjelfva verket är att anse för en minoritet. Sålunda har man sett Englands Ministrar, vid tilifellet af Drottningens process, ett ärende, hvarvid Konungens personlighet var på det plrahögsta intresserad, och som han, med hela passionens (iflizhet, önskade efter sio vilja få geno: nfördt, sedan det i öfverhuset erhållit de tre läsningarna, och således röstpluraliteten derför var gifven, likväl återkalla salen, emedan den var m äntiaationell. Så bandla Regenternas rådgifvare i andra stater; det vore mera önskligt än det är sannolikt, att de hbazdlade äfven så; här i Sverge, Möjligtvis kan detta i en framtid bli fallet; men då man erimrar sig det emot all konstitutionel princip stridande system, Regeringen hitt ls opåtaldt och oannsärkt fått följa, att afslå Ständernas beslut i lagfrågor, att icke alls låtsa märka deras yttrade tanka i så kallade önskmnasmål — ett förfarande, som lagens bokstaf l:kväl gillar — så visar sig åtminstone icke för våra ögon någon utsigt till framgång för folkopinionens fordring gar, Så vidt det skall ske endast genom opinionevs egen moraliska kraft. När härtill lägges, att Sserges Ständer icke en gång äga rättighet, att väcka fråga om Regeringsoch Domearemakts beslut och handlivgar, om verkställigbeten af någon lag eller inrättning, emedan Regeringsformens 90 I., genom en obegriplig inkonsegens, bestäm dt förbinder det, och det för öfrigt bland de tre Ofrälse Stånden ic ke finnes någon Regeringens Embetsman, till hvilken en sådan fråga skulle kunna ställas — så återstår intet annat medel för Ständerna, att i laglig väg verka på Rege2irgen, än gerom bevillningen, och det är då Sta! Sutskottet, som Gpinionen måste adressera sig till, för att förmå det uppträda som en medlare emeljan sig och Styrelsen. Lika oerhördt är kaptenens räsonnement i frågan oem de särskilta utgiftsttlarna. Icke nöjd dermed, att tilistyrka Stats-Utskottet att afslå alla brgärda anslag, på den grund som kaptenen i sin förryckthet uppgifver, att administrationen skulle vara i behof af reformer, och at det sålunda icke vore tjenoligt alt nu under tiden öka lönerna, vill han till och med göra besparingar I) och föreslår sådana i sjelfva ministerstaten. Om ministerstatens öfverdrifna höjd, säger Förf., är så ofta taladt, och så mycket och så tydeligen bevisadt, att vi med några få ord kunna rekapitulera det, och a!t hlotta handlingen återstår för Ständerna. Man bar anmärkt, att Ministrar utgöra en statslyx, om hvars öfverflödghet man nu börjar bli allt mer och mer ense. Man har sagt, att Ambassadörernes och Ministrarnes hela befattning, der, att öfverlemna en not, eller förfata en sådan efter ett hemifrån gifvet formulär, Ika väl kunde förrättas af en Chargd daffaires, men hvars anspråk på representation aro vida mindre; att då det stundom händer — d. v. s. då det händer alla år — att en Minister reser om på permission, blir borta bela månaderna och år, samt hans tjenst under tiden förrättas af Le gations sekreteraren, märker man icke, att de vänskapliga relationerna bofven emellan lida något afbrot!; att om en Svensk Minister affekterar att lefva på en lika lysande fot som en Fransk eller Engelsk, sådant likväl icke missleder någon till den irriga förmodan, att! Sveroe är ett lika så rikt och mäktigt land som Frankrike och England: att detta tomma skryt tvertom vacker den tänkandes ömkan för en stat, som vill i yslig prakt ställa sig på eo punkt, der naturen ej ta! it henre, och hvilken en ädel tarflighet skulle vida mer hed:a; att sluteligen det verklig ga anseendet mindre beror på den tram en mivister för, in på havs aktningsvärda pen rsonlighet, och att, om Regeringen endast väljer så qvalificerade män, bli dess represenlanter nog värderade, både för leras egen skull och för den styrelse som förstod lin Foss IT a hen po og oo nr AR