RR Rn DD VO OA MORRA Mir Ito had BB RTOTCER EAS ter, som af bifall till motionen kunde uppstå; men talaren måste ogilla att ej utskottet, för ledning vid ett sådant bedömande, sökt sammanträde med annat utskott; förenade sig med reservanterne, och begärde återremiss, på det Utskottet måtte komma i tilifälle att närmare betrakta de afgifne reservationerne. Hr Frode!l begärde äfven återremiss. Hr Hallgren: atl han inom Utskottet biträdt den mening, som i betänkandet finnes uttryckt, och att ban ansåg sig skyldig förklara, nian att dock vilja göra sig pågon förebråelse för lästsinnighet, det sådsne motiver kunna framställas, som kunna verka afsiag å motionen; talaren yrkade derföre bifall till betänkandet, på de skäl, som deruti finnas åberopade. Hr Forssberg talade jumväl för bifall: all accis ledde till återinförande af de förhatliga landtullarne; en återremiss kunde ej i detta fall s ändra Utskottets åsigt. Hr IPinberg gillade äfven utskottets mening; men om fråga sh kulle uppstå om att införa det gamla Accissystemet, så önskade ban att alla städer måtte, i detta afseende, få lika rättighet. Hr Helsingius vilde medge att landt-tallarne och accisafeifteine voro förhatlige, men egentligen blott för det uppehåll skull, som inträffade vid klareripgen. Om förhållandet nu vore sådant, att man utan kontroll fick införa brönvin tll Stockholm, så kunde det för acce:safgiftens erläggande oumgängliga uppehåll, vara ett halft skäl för utskottets mening, och bade i sådant fall säkert blifvit åberopadt, särdeles som utskottet tyckts visa sig hafva haft ondt om skäls; men då nu, som bekant är, all: bränvin som NN Stockholm iInföres, uppskrifves, och un ie sökning sker om stöllet, der det är tillv erkadt, i försvinser all fråga om ökadt uppehåll. och enda olägepheten blef då det förskott af accisafoifterre som på ett par: timmar kom att äga rum, ptildess säljarer uppbar betalning af höparen. I anseende till afgftens P-ghet, vore ej smughing tärkbar. Hr Björk hade ogentligen föstat sig vid nöd:ändigheten af södra Slussarnes on nbycgnad, och ansåg de af motionären föres lagne medel vara för detta ndamåls vinnande lämpligast. Uv Leffler: att han förutsett Utskottets förevarande vyitrande, i följd ef behandiingen af en likartad fråga vid förra Rikscagen, som han för sin del biträdt: han hade då yrkat, alt den blivande eceisafgiften skulle användas för fatiigförsörinin na drycast fick vidsännas fi det, fastän ban medgaf a ss räkving, emedan deniderne af b pränvinssupanden ifrågavarande slussombyggnaden äfven vore vigtigs yrka de återremiss, 13 men tillika, att om Utsk ot!et Skulle gå ia på förslaget, det måtte utsträckas till atla städer. Hr Halling yttrade, att han hvarken hos sig sielf eller bos någon annan funnit någon lät: sinnigket vid behandlingen af detta ärende, hvilket med all möjlig noggranhet bhfvit öfvervägdt. Om det är saut, alt Stockbolms stad belt nyligen upphört att uppbära en särskilt accisafgift, så föreföll det talaren underligt att det nu åter begärdes att en ävlik skulle utgå, då rättigheten till den försa troligen ej utan skäl blifvit upphäfd. — Den föreslagna afgiften af 2 sk. per k:na vore ej obetydlig, då varan stundom ej gäller mera än 24 a 28 sk., och det vore ingalunda gifvet att alltid konsumenten nsam fick vidkännas den härigenom inträffade kostnad, hvilket talaren styrkte med ett exempelvis åberopadt förhållande. Talaren hade ingen anledning att tro, det någon på detta rum talade i egen sak, men ansåg det dock ej vara billigt, att egentligen blott 4 provinser, nemligen Skåne, Blekinge. Östergöthland och trakten kring Stockholm skulle få vi idkännas en sådan afgift af sitl branvin, som den ifrågavarande. — Kontrolleringen vid afgiftens erlärgande hade äfven många svårigheter; det får ej förbises, alt om man bifaller afgiften. måste man äfven bifalla medlen till dess uppbärsnde, hvarvid många olägenheter kunde uppstå. — Man har trott att underslef ej skulle vara att befara; men måhända skulle hörigenom de många instiltuter Stockholm förut äger, komma alt ökas med ett nytt, neml ett Tullförsnillvings-institut, . olofligt införande af en inhemsk vara, kunde tjena att öfva sig på. Talaren ville lemna derhän, om je 235 procent af hela afgifissumman, hvilka beräkrades sem uppbördsoch kontrollerings-arfvode, ej wutgingo för annat indamål, än ombyggandet af Stockholms Slussar; han ansåg sig bafva utvecklat sina skäl, bvarföre han ej vilie att derna början till de gamla landttullarnes gande skulle äga rn. Vid förra Bikstagen bade man tagit bättre tll: man hade nerml. föres 1 ar i2 a 10 så på