denrå nödvändighetsartikel, ;derest ej. sältlagren vo-
re fe Blefve exa sundet 5) ärradt, så kom-
me er ine. sträckan, vid ÖS ersjön YT denna
bådröfliga kategori, och för öfrigt kuhnå ja lätte-
ligen i fredstider förhållanden inträffa, som göra det
indrägtigare för Svenska fartyg att taga all sin
frakt på andra länder; än, att hitföra tillräcklig
qvantitet af berörda oumbärliga vara: en omstän-
dighet, som någon girig. köpman kanske skulle se
med glädje, men visst ej den, som äger, en gnista
af. fosterlandskänsla. och menniskotärlek, ty han sö-
ker, såsom en af Vällofl. BorgaresStåndets Leda-
möter i denna fråga yttrat, väl att förekomma ett
alltför uppstegradt pris, men ej, för enskilt vinning
att dertill medverka, — Och månne ej salthandeln,
som ingalunda är oviss, bereder så tllräcklig vinst
att den gör köpmannen skadeslös för de kapital, han
säger ligga ofruktbara i saltlagren? Månne ej dessa la-
ger kunna omsättas med nytt salt, innan så mycket af
dem hinner bortsmältas ? månne ej i alla handelsvaror
kapital ligger någon tid ofrukbart? månne, såsom
några föregifva, spekulationen hindras genom ifrå-
gavarande lager, som ej tillitas förrän intet salt fin-
nes hos enskilta? och månne det ej är mera he-
derligt, att för statens bästa bortlakas en och an-
pnan tunna salt, än några tusende buteljer Cham-
pagne? Gerna vill jag medgifva, det skyldigheten
ett hålla saltlager bör mera proportionelt fördelas
efter städernas olika behof; men de högst vigtiga
skäl, som tala emot Utskottets tillstyrkan om skyl-
dighetens totala försvinnande, bekräftas genom det
intyg, några Borgerskapets Representanter medde-
lat, att saltlagren i hufvudstaden och andra rikets
städer flera gånger måst anlitas, och att en allmän
nöd annars skulle uppkommit. Den ovedersägliga
sats, som yrkar harmoni emeilan rättigheter och
skyldig gheter, är äfven här tillämplig. Stapelstäderna
hafva sina stora rättigheter, tolag m. m., och så
länge deej afsäga sig dem, kunna de ejeller billigtvis ,
yrka, att en af de motsvarande skyldigheterna, som
den ifrågavarande är, skall försvinna.
Och hvem är det, som synnerligen skulle kom-
ma att i detta fall lida? Den rike kan väl i tid
inköpa sitt behöfliga förlag af salt, men här gäller
det de fattige; det blefve de, som skulle känna
tyngden af betrycket, när saltbrist eller dyrhet yp-
pades, — det är synnoerligen deras rätt, som här
är i fråga, och är det väl menskligt att för några
enskiltes vinning uppoffra den?
Ståndets samtlige ledamöter förenade sig uti att,
på grund af de skäl Nils Månssons ofvanstående
reservation innehåller, återremittera Utskottsbetän-
kandet, oaktadt Ståndet ej bestred dess senare del,
bvärigenom tillstyrktes, att RB. St. måtte hos Kel.
Maj:t göra en underd. hemställan, huruvida ej stä-
derne i Riket måtte befrias från deras skyldighet
att hålla upplag af spanmål.
BERETT LET TTT SITT E TRENTER AE IEA FUTET PS INO TATA RAT NITAR