muntran åt omkring 1800 fabriker med mindre än
13.000 arbetare. Jag ser således, att allt det tvång,
alla de uppoffringar och försakelser, som, till följd
af undantagslagar, måste göras utaf mer än 350,000
familjer af allmoge samt öfrige oprivilegierade jord-
brukande invånare, är till fördel för några och 20,000
familjer privilegierade näringsidkare, som med 4000
prester, nära 3000 civile embetsmän, 4500 oflice-
rare och unvderoflicerare, sålunda ytterst finna sitt
underhåll, och bland de förstnämde, i synnerhet fa-
brikanteroe och visse mest gynnade Näringsklasser,
t:ll och med sin rikedom på den jordbrukande mas-
sans bekostnad. Det är vid åsynen af ett sådant
oproportioneradt förhållande och med blicken rik-
tad på det speciella förhållandet med ett främman-
de land, som jag trodde mig böra framställa min
motion angående undantagslagar, äfven till skydd
för den jordbrakande klassen och begagna den er-
farenhet, Finska handeln lemnat oss, alt viuna ett
sådant ändamål. Att jag endast gjort det i afsigt,
att söka skydda den klass, jag representerar, emot
sidana förluster, som dess oprivilegierade ställning
midt ibland privilegierade medklasser måste ådraga
dem, kan man lätt af sjelfva motionen öfvertyga sig;
och jag vill till och med gerna sjelf medgilva. att
den synes .mig bättre, passa tll en parodi på
de andra så kallade Närvings- och Skyddsför-
fattningarne, än att frambringa en allvarlig och
nyttig statshushållningsåtgärd. Men i en sådan
irrgång invecklas medborgaren inom ett sam-
hålle, der villostigarne blifvit länge och mycket
upptrampade, och den rätta vägen lemnad utan
uppmärksamhet; hvarföre ock ingen bör döma mig
härdt, om jag ej i detta fall genast kunnat träffa
den stråt, som leder till målet.
Jag torde kanhända snart få tillfälle att närmare
utveckla de grundsatser, i afseende på dessa landets
vigtigaste angelägenheter, som jag, i min enfald, an-
ser vara de rattaste och nyttigaste att följa; och
jag vill således nu, i afseende till Insändaren i Af-
tonbladet, inskränka mig endast till den försäkran:
att jag af allt hjerta önskar, att, i vårt kära fo-
sterlsend, sanningen måtte få behålla sista ordet.
Stockholm den 8 April 1834.
Å. Danielsson.
— —— — —XKu — AA