senom salcer och uttryck, dem Mudd. och Adeln ogillar, samt för att vid samma tillfälle förnya betygardet af Ridd. och Adelns ovandelbara trohet och tiilgifvenhet. I händelse Ridd. och Adeln dertill skulle samtycka, hbemstallde motionären slutligen, huruvida icke Medstånden borde på passande sätt inbjudas att sig deruti med Ridd. och Adeln förena. Grefve Cronhjelm, Otto August: Då han vö:dsamt bad, att få yttra några ord i ett ämne af så grannlaga beskaffenhet, förutsände han den förklaring, att han icke läst en enda af de skrifter, som nu blifvit klandrade. Han hade af personer, till hvilka han bade förtroende, hört att de deri nyttjade ordalag jemte framställningens form vore sårande för hvar och en rättänkande Svensk man, som är vän af tryckfriheten, Konungamakten och en konstitutionel monarki. Han var således benägen att tro detta omdöme, och efter att hafva afgifvit denna förklarivg, hoppades han, att Ridd. och Adeln icke ett ögonblick betviflade, att ju icke ban lifvades af samma varma nit för laglighet och tryckfrihet, som motionären fastän han ylttrade den öfvertygelse,, alt det steg, denne föreslagit, icke vore sant konrstitutionelt och icke bör vidtagas af en statsmakt, som bör vårda lagarnes helgd. Representationen vore just nu samlad, för att öfverse lagarna och samhällsinstitutionerna och deri tillvägabringa förklaringar, samt att ogilla möjligen vidtagna godtyckliga åtgärder och förekomma sådana för framtiden; och nu skulle den ena statsmakten nalkas den andra med ea så godtycklig hardling, som egentligen uttryckte, att den ansåg lagarna möjligen otillräckliga. Konungen kan vara 1 de utkomna skrifterna skymfad till sin person, och i sådant fall skulle Konungen, om också Dess ädla tänkesätt och upphöjda ståndpunkt bjöd Honom, alt med förlåtande skonsamhet öfverse förbrytelsen, dock göra orätt att lemna den opåtald. Stuters fördel fordrade, att lagen göres gallande, och Talaren trodde, ati BRidd. och Adelnv eller 1ipresentationen icke bör gå lagen i förväg. Det kunde eljest hände, om nigra kitslige Författare samimansatte sig, att stora deputationer af RiksStånden dagligen finge marschera, för att betyga sin ledsnad öfverutkomna skrifter, och ehuru det ru möjligen kunde ske med rättvis anledning och till den höeste personen 1 samhöället, kunde sädant i kommande tider ske i avledning af mindre röttvist bedömande och tll mindre böga personer. Af denna anledning ech med förnyande af den förklaring, han i början af dess yttrande afgifvit, att han högt. ogillade det oriktica och inkonstitutionella i framställningssättet och de sårande ultrycken, hvarhelst sådant inträffade, bad han att lik val till protokollet få förklara, att han icke ansåg den motion, Hr Stedt väckt, böra bifallas, ehwru han skänkt sin hyslning åt de motiver, som förekomma i denna mution. Fr Stedt, C. F.: Han kunde icke dela Grefve Cronhjeims nu yttrade åsigter. Han trodde, att, i sådant fall som detta, man icke trädde Domaremakten för vära, genom bifall till hans motion, utan sålunda endast uppfyllde sin undersåtliga pligt; hvarföre han ej heller kunde afstå från sin beäran. Grefve Horn, C. F.: Om det också vore enligt Grundlagens anda, att en motionär från en sådan hägedelse, som nu blifvit framställd, skulle kunna leda sig till en sådan begäran Hr Stedts motion inne!attade, skulle han likväl, lika med Grelve Crouhbjelm, tro, att man genom ett bifalt dertill skulle gå lagskipningen i förväg. Recpresentatioren skulle sålunda upphäfva sig tll Domare öfver utkommande skrifter, och såsom en Jury behandla tryckfrihetsfrågor. Han vore icke heller i tilliälle att bedöma rättvisan eller orättvisan af det yttrande, som blifvit feldt öfver dessa skrifter; men ban trodde, att hura brottslige de än må vara, borde lagstiftningen icke befatta sig med deras bedömande, så länge vi bade en Jagstipning, till hvars befatping målet hörde. Ian afstyrkte således förevarande moelion. Er Cederschöld, P. G.: Han förenade sig med den sista värde Talaren i afstyrkande till devna motion, och det så mycket bellre, som motionären sjelf erkänt, att ikets Ständer icke utgöra en lagskipande. malt. Men hvad vore väl det åsyftade besivtet annat, on ett uttryck af ett slags lagskipning, och SA mycket Olämplhgare, som ingen anklagad fört tilifolle utt förklvra Sig, ech icke ens något bestamdt brott blifvit uppgilvet. Motionären fordrade, att Ridd. och Adeln skulle till Kongl. Mart afiända en Denutation. 1törande an crt AN RA