)
I
Hr Dahlman, höll före; att frågan ej kunde vara
tvifvelaktig om dessa medels egenskap, och att den
Kongl, törklaringen i detta:fall ej borde hindra Ut-
skottet från att tilistyrka deras användavde, eme-
dan grundlagen ensam vore ett rättesnöre för Ut-
skotttes åtgärder, icke en konglig förklaring.
H Ex. Hr Grefve Mörner hade heist iakttagit
tystnad på en tid, då nya satser söka göra siggaäl-
lande, och med ett sälitsynt sjelfförtroende försvaras.
Då han år 1809 var ledamot af Stats-utskottet, ha-
de det aldrig fallit H. Ex. eller någon annan in,
att en tid skulle komma, då Ständerna kunde begä-
ra granska äfven passevolans-kassans räkenskaper.
Denna hade år 1812 blifvit inrättad, och sjeifva or-
det; passevolans tillkännagaf, att det var enentrepre-
nad, sam Regeringen ingått med Rust- och Rote-
hållarne. Det uppkomna öfverskottet deraf måste
väl tillkomma kronan att disponera, och det hade
äfven blifvit disponeradt, men till ändamål af all-
män nytta. Revisorerna hade utöfvat sin gransknings-
rätt med en småaktighet som ej ägde motsvarighet i
något annat land. bättre hade varit, om de hällit
sig till de stora föremålen, om de undersökt huru
Armens behof, till följe af den ingångna passevolan-
sen blifvit uppfyllda, huru soldaten blifvit vårdad
o. sv. Deremot hade de vid granskningens verk-
ställande utgått från en falsk synpunkt, som ej va-
rit åsyftad af BR. Form. Ständernva hade af Kege-
ringen fordratkoncessioner, och alltför långt utsträckt
sina yrkanden, hvilket kunde bli menligt för fribe-
ten, och medföra kriser, som man cj kunde beräk-
na. Det vore lätt att siga hvad man ville göra,
icke lätt att fylla armdeens behof. Sedan alla för-
bindelser å den ene kontrahentens sida voro upp-
fyllda, ägde Ständerna j att befatta sig med öt-
verskottet. H. E. delade Hr Grips tanka, alt stri-
cen blifvit orättvist förd å Ständernas ida os. 3 v.
Grefve Cronhjelm hörde med ledsnad, att en Ko-
nungeos radsifvare icke delade den nya tidens åsig-
ter på samma gåns, som ban visade sy ha
tit den gamlas. Grefven var öfvertyged, att i fall
de så kallade 1809 ars men kuude återföras til
den ståndpunkt, hvarpå de nämde är befunno sig
TN
skulle de verkligen sjelfve förvånas öfver den ställ-
ping, hvari de nu voro, och de åsigter de nu för-
svarede, samt öfver den obegripliga förmågan att
frångå egna yttranden. När man ialad- om kon-
cessioner, som fordrades af regerivgen, vore det ne-
digt att undersöka, hvilkerndera Statsmokten som
verkligen gjort sådana åt den acdia. Grefven ville
icke uppgöra räkvinocen härom; men trodde att an-
ly fang talar 1 HK elf tiscna evo ver de k
dra sidans faiare skulle sjellve fissna Oo over de KOn-
cessiorer, som de då mäste finna, alt St rna
gjort ål ;eceringen H. Ex. hade talat oa det hös-
naligt ingaryna kontrastet emellan regcring och
folk, som skett vid förra riksdageoe. Om det var
en bögtidlighet, så var det åtminstone cn Sorg.
l
DD
vögtidlighet, ty den åtföljdes af bela Bondeståncets
est vällon, de v. s. af der Ovenuska jord brirukare-
klasser Protest emot en oelaohe aåtvärd. Grefven
iackude likväl H. Ex. för ertäpnavdet, att pacsevo-
laastonden utgjordes af Statsmedel, tv sådant vi
ex anledning till hopp om bältre tider i detta hän-
seenve. Olämpligt fann Grefven likval, att en Ko-
nungeons rådgifvare talade om vådor för friheten,
och sålunda utsådde ett frö till missnöje och miss-
tydning, som ej bort komma från det bållet o.s.v.
I anledning af ett Friherre Schultzenhetins ytt-
rande, att passevolansfondens öfverskot icke varit
upptaget i Rikshufvudboken, upplyste Frih. Pelm-
stjerna, att det verkligen favns der, och eljest ej kun-
nat komma att vidröras af revisorerna eler Stlals-
Utskottet.
Friherie Akerhjelm fann ingen våda uppkomma
för friheten, hvarken af Ständernas begäran att få
US Vär
oranska passevolansmedlen, eller af regerin:
o I , o
gran dertill m. m.
Plenum slöts kl. half till 4 e. m,
På eftermiddagen, då samma betenkande fost-
saltes, yrkade reive Cronbhjelm sid den puckt com
sugick — Konvojkommissarlatets rakenskauper, alt
. nr MT a Lu . a . ,
konvojalgifien måtte vedätlas, sasom en för Hven-
ska fartyg bögst betungande pölaga, bnilken för-
svårade täflan roellan våra tcgna rederier och ut-
Jlärdska. Blend andra skal böt citerade han ät
yen, att sedan Algisr vumera xar I Fransanöäönvens
våld, så vore faran för Korsaierne betydligt tår-
skad.
Vid Öfver-Intendertsermhetets räkenskaper, som