för att stanna på nede:sta tvappstleget, utan Ni arbetade i första linien. Då Polignacs ministere kom til väldet, blandade ni Er ibland sällskapets doktrlnärer och republikaner. Då varande Regering hade der kunnat finna en likadan allians, som den Carlo-republikanska atiliansen, hvarom J beständigt talen. J kommen ibland oss, och sedan 1830 hafven J låtit fälla alla de män, som före nämde tid styrde sällskapet. Des:e män, jag känner ej deras meningar, ty man känner icke tullständigt mer än sin egen, men de hafva det stora företradet framför Er, att de icke förändrat sig. Om Er iag går igenom, så skolen J åt nåvra medlemmar al detta samfund äåtergifva, icke aktningen, ty den ha de aldrig förlorat, rsen det lugn som politiska män någon gång behöfva. Hvad de andra avgår, som ej mer kunna genom lagliga medel adressera sig till tolket etler nationalzardet, så skolen J kanhända tvinga dem, ait förtvifla om laglighetens väg, och att sålunda söka en annan. Om de höra mig, må de då minnas mina ord: Om det lätt att förleda män, ställda på en hög skala inom samfundsklasserna, så är det. också icke alltid svärt, att vinna dem, som äro ställda derunder. Att konspir era är en bedröllig sak, som lättelisen kan föra några till schavotten, men som i våra dagar icke öfverändakastar en styrelse. Jag skall säga till vänverna inom och u!om detta rum: regerimgens system skall föra henne längre än hon sjelf tror. Utan att önska följden deraf, kan en försråndig man likväl förutse den. Om J inskränken den så kallade lagliga oppositionen, att betjena sig af vanliga medel, så mycket bättre; mn om J bindren förnuftet att göra sig gällande, då måste vi tillen början söka att lugna passionerna, och sedan, då ögonblicket är inne, måste vi biträda folket vid tillkännagifvandet af sin vila, och hindra det från ett ätskiljas, ty folket gör alltid det goda. (ironiskt löje i Centern). Ja, tolket har alliid goda afsigter; men det kan missledas; en polisprefekt han, under förevänning alt det finns giftblandare på gatorva, tvinga några olyckliga att mörda ev like till venster: bral bra!) men folket vill aliud det goda. Nåsra personer deribland kunna hafva elaka syften; men sådana personer ävo ännu talrikare inom de andra klasserna. J sen nun, mina hercar, hvart man vill föra oss. J sen, om icke den nuvarande styrelsen redan öfveriraffat restaurationen. Oro ditså är, så sörien för er framtid. Gören er populära, icke för er sjelfva, utan för folkets skull. Lagen så, alt man i er ser de arbetande klassernas försvarare. Kommen till OSS. (fr Fulchiron visar sig orolig på sin bönk). Varea ännu mer populära ön vi, och då skall det bli oss en glädje, att Jö ja er på framstegens och förbättringens bava. (Bifullstecken från båda yttersta siCernaj. Första dagens session siöts med en ganska exal:erad sinpnesslämning. I den följande dagens telade Hr Fulchivon för lagen, äfvensom ministern Aregon!t, hvilket förenledde en liflig replik af Hr Garrier Pages, Ef:er honom uppträdde Hr Guizot med ett tal, som J. des Debats anser för ett af de bästa, hvilka någonsin biifvit hållna 1 karsaren. Äfven Oppositionstidningarna medgifva, all det vore orättvist, att jemföra det med de passionerade och 6O:anrmanhängande diatriber, som dess Kolleger Iåit höra öfver samma ämne Hr Guizot meddelade först några upplysningar öfver sitt deitagande i föreningen Bjelp dig sjelf. — De innehöllo, ast han blifvit medlem ceraf, då dylika föreningars stiftelse synts honom beh? (lig, för att medverka ch de dåvarande (1927) Deputerade ;-valens frihet, emedan det var ett omisskänneligt. faktum, att den dåvarande Regeringen sökte på allt möjligt sätt undersräfva valens Trihet. Sedan denna förening uppfyllt sitt ändamål och förskalfat nationen kamsren af 1827—19530, som genom de 221 ledamöternas adress vunnit ett förtjent anspråk pi historisk odöd lighet, bade talarens celaktighet i dessa föreningar blifvit mindre varm, och hade helt och hållet upphört efter Julvevolutionen, emedan, 1 stället för deuv fordna lagliga, icke straffbara syftvinzen, en allt mer och mer revolutionär, ban kunde nästan säga: anvarkisk, tendens insmygt sig dei. fer hans tanka bade man icke nog hastigt öfvergifvit den en gång oundsikliga revolutierära banan, och bemödat sig om återstallandet af ett lagligt konstitutionelt tillstånd. Om man vidare gjorde honom en förebråelse deraf, att han såsom orikt:g och tadelvärd anmärkt artikeln 291 i strafflagen, som for