Fn RR nanna nt nn nt, ne Rn - RR
30:de Juli 1831, ?tydli gt förständigar vederbörande:
att om båda dessa afgifter, nemligen till den Bra-
matiska teaterns och Kongl. Hofkapellets pensions-
kassor, ej till fulla beloppet kunna uttagas, den
förra bör hafva företrädet att sin andel bekomma.
fr B. bar genom ett särskilt bestyrkt utdrag af
räkenskaperna visat, att, under hans vistamnde i Ny-
köping, hade hbans utgfter ötverstigit inkomsten
för de gifna representatioperna med 3523 Raår 43
sk. rgs; icke destomindre ville han ej undandraga
sig den kontribution af 2 Rdr banko för hvarje
spekt takel, som Ständerna ålagt, men ansäg sig böra
befrias från de öfriga afgifter, som de icke be-
stämt. Mapistraten i Nyköping, hos hvilken saken
förevar, fann sig likväl icke kunna göra afseende :
på hans framstälining, och Landshöfdinge-Embetet
godkände Magistratens 2sgt. Det är öfver detta
beslut han anför klagomål,
Inlagan utveckiar grunderna för besvären, hvilka
äro märkvärdiga nog. Vanligen gifver en teater-
trupp i landsorterna omkring 150 spektakler om å-
ret. Bevillningen för dessa utgör sålunda 450 Rid
R:gåd, en summa, som klaganden redan anser gan-
ska betydlig på obestämda ipkomster. Men med de
tillkomne afgifterna, som de Kongl. brefven före-
skrifva, skulle summan stiga till 1425 R:dr. Nu
visar hkväl Hr Berggrens hufvudbok, hvilken han
erbjudit sig att beediga, och hvaraf ett vidimerat
utdrag bifogas, att på ett helt år hafva alla hans
brutto:nkomster ej utgjort mer än 14,749 R:dr R:gd.
Den ofvannämda beskattningen vore sålunda tio pro-
cent på hela denna bruttoimkomst. Men tillika vi-
sar samma hufvudbok, att utgifltssumman, deri in-
beraknad 6 procents ränta å förlagskapitalet, stigit
till :4,923 Rdr, således utgilterna till 174 RBidr
mer än inkomsten. Ja, ehwu en representation ej
glfvit mer än 13 fidr i inkomst, och en annan ej
mer än 16, måste hkväl samma afgifter för aftonen
af tilikopa 9 Å:dr 24 sk. derföre utgå. All annan
rörelse skattar blott för sin inkomst; teatern der-
emot, medborgarens nemligen, måste skatta för sin
existens. Också söker Hr B. undandraga sig den-
samma, åberopande 37, 60 och 73 455. Regerings-
formen, emedan han är en infödd Svensk, som
drifver en fri och tilläten konst.
Om källan till klagandens besvär säger han: Hvad
Kongl. brefven af den 14 Maj 1789 och 1807 vid-
kommer, emanera de från en hängången tid, då
Svenska folkets rätt att sig sjelfve beskatta endast
var en grann och betydelselös fras: det senaste å-
ter af den 30 Juli 1831, och som fotar sig på de
föregående, fruktar jag ej att oförgripligen anmär-
ka som ett misstag af den eller dem, som insinuerat
sig denna fördel på andra medborgares bekostnad,
hvilka aldrig i ämnet blifvit hörda.
Ett nästan ännu besynnerligare förhållande, än
alla de ofvannämnda, är likväl följande, som kla-
ganden äfven omtalar: år 1828 hade han i Fah-
lun gifvit 9 representationer, då man ålade honom,
att gifva den 10:de förde fattiga. Hr B. hade flera
gånger förut frivilligt uppfyllt denna kristendoms-
pligt, som han ansåg hedra konsten, men ville icke
erkänna den för en skyldighet, hvartill han kunde
tvingas. Han Ööfvertygades likväl om sitt misstag
genom förevisande af ett Kongl. bref, utfärdadt un-
der konung Carl XIUHI:s regering, som ålägger hvarje
teatertrupp, hvilken i Fahlun gifvit 9 representa-
tioner, att gifva den r10:de för stadens fattigvård,
och att dessutom för hvarje representation till sam-
ma ändamål betala minst I R:dr Banko.
Då, säger Hr Berggren, erfarenheten visat, att
hufvudstadens teater, i trotts af alla sina prerogati-
ver, är i cessionstillstånds så hemställer han, huru
det är möjligt, att en teaterföreståndare i landsor
terna skal! kurna bära så tunga bördor, och anhål-
ler sålunda om befrielse derifrån.
Detta mål äger i närvarande ögonblick ett all-
männare intresse egentligen derföre, att man är ny-
fiken erfara huruvida Skådespelare hädanefter få
räknas till Svenska folket, hvars urgamla rätt att
sig beskatta, utöfvas af Rikets Ständer allena vid
allmän riksdag,? enligt den ofvannämde 357 S., och
huruvida, i i följd häraf, det åberopade Kongl. bref-
vet at år 1831. såsom stridande met denna och 73
f:n, som säger alt inga nya pålagor må, utan Ri-
kets Ständers fria vilja och samtycke, påbjudas,
uppbiras eller fordras, kommer att blifva bestån-
dande utan anmärkning.
mm ——r-- --oaQ ee - on ss
Ännu en gång har Korrektions-Inrättningen för-
ÅA än As Or oo Deras dd aAa 0 mo 7 ak