IOoikCis ratt all sjul. HDeskatla SIS, och der en sadan
rätt fanns, der 60 S. Regeringsformen uttryckligen
förbjöd Regeringen, att, utan Rikets Ständers hös
rande, förhöja några afofter; af hvad namn som
helst, vore det nästan otroligt, att sådant kunde
hända, som i detta fall verkligen tilldragit sig. Man
skulle således kunnva fordra en återbäring af all den
tolag, som Regeringen sedan 1809, ständerna oåt-
spordt, beviljat särskilta städer. Den lade ett band
på nederlags- och transito-handeln, emedan den
vore föränderlig och ojemn, så att utlänningen al-
drig kunde veta, till hvilken stad det vore fördel-
aktigast och säkrast att skicka sina varor, hvilka
derigenom på särskilta ställen så fördyrades, att
Norrmännen t. ex. funno mera uträkning vid, att
hämta varor från det aflägspare Danmark, än från
det nära liggande Göteborg. Dessutom gjorde den
ofvannämde olikheten, att varorna blefve olika dyra i
särskilta städer. I Kalmar var tolagen blott 3-8:dels
rocent, men i Karlskrona fulla 3. På sistnämde
ställe måste då alla varor blinära 3 procent dyrare.
Nu var det likväl konsumenten, som måste be-
tala afgiften å varan, och det var följaktligen lan-
det, som skattade till städerna, Denna utgift var
egentligen bestämd för ändamål, tillhörande sjöfar-
ter, såsom hamnars underhåll m. m., men hade,
genom Regeringens ynnestbevisning, blifvit små-
ningom på åtskilliga stöllen förvandlad till en skatt,
som användes till aila möjliga städernas behof, hvilka
de eljest sjelfva voro skyldiga att betala, och dem
uppstäderna äfven ensamma måste vidkännas. Så-
tfunda hade tolagen i Stockholm blifvit efter hand
ökad från I procent å inkommande och 1-2 å ut-
gående vwaror, till 2 1-3:dels på inkommande, och
1 1-3:dels på utgående. Den utgjorde nu i medel-
tal 255,000 Rdr eller något mer än bevillningen
för stadens rörelse och handel. Häraf användes en-
dast 43,000 Rdr till tolagens egentliga ändamål el!-
ler sjöfartens behof, och det öfriga åtgick till un-
derhåll af stadens bygnader, till dess Embetsmän,
till barnhuset o. s. v. I Göteborg var förhållandet
äpru värre, ty der utgjorde tolagen 116,000 Rdr,
hvaremot hela Bevillningen för både staden och
länet ej steg till mer än 92,000. I Kariskrona hade
mon slumpvis bortarrenderat densamma till några
hanudiande, som derpå skördade en ganska betydlig
fördel. Af tolagen var en del bestämd till ersätt-
ning för städernas inqvartering. Då Göta kanal
var färdig och en hamnplats skulle inrättas vid
Mem, uppkom en tvist emeilan Norrköping och
Söderköping, och Regerinzsen måste, för att ej
komma i kollision med de särskilta intressena,
villåta, att inqvarteringstolagen fick uppbäras äfven
vid Mem, d. v. s., vid ett ställe, der icgen garni-
son ligger, der ingen borgare bor, der icke en gång
något hus är bygdt. Det skulle vara ren vinst för
S:aten, att befria stapelstäderna från all deras skatt
till stadskassan, och i stället dit indraga hvad de
uppbära 1 skatt af Svenska folket genom tolagen
0. 5. V.
Motionären ville, för att skona vissa intressen,
icke föreslå den sålunda olagligt uppburna afgiftens
återbaärande; men begärde, att en undersökning måtte
anställas om dess rätt och det belopp, hvartill den
ntigicky att den måtte rättvist och lika fördelas,
ineå direkte till Stater, och Stapelstäderna från
Tullverket utlbekomma den andel deri, som pröf-
vades -böra tillfalla dem.
Hr Lagerhjelm instämde i motionärens åsigter, an-
såg frågan icke röra rågot Stånds privilegium, och
tredde, att en urdersökning härom var nödvändig.
Friberre F. Boije anmärkte, alt sjelfva namnet
tolag, som var platt-tyska, tillkännagaf, det afgif-
ten var tillfällig. Den härrörde från medeltiden,
då Hansestädernas köpmän, för att erhålla en bättre
behandling och mera beqvämlighet i de Svenska
hamnarnay frivilligt erbjödo sig att, utöfver den e-
gentliga tullen; erlägga ett tillskott, ett tolag m.m.
Fiibertren trodde äfven, det saken ej kunde anses
Hr v. Hohenhausen böll formfrågan för ganska
ömtålig, och erkände, det han annu icke var ense
med sig själf, under hvilken synpunkt hon borde
betraktas, då hon här väcktes efter den egentliga
motionstiden, hvarföre han begärde henne hvilande
på bofder till nästa plenum. Detta beviljades äf-
ven.
Plenum slöts kl. half till 2 eftermiddagen.
PresteStåndets plenum d. 7 April.
Hr Erkebiskopen tillkennagaf att högv. ståndets
Mr ATA 1 6 rek ANP RR