ee — RV SE De vidunderligheter, som Engelska fattig-lagarna, med de dermed förenade orimliga fattigtaxorna, föranleda i det landet, hafva nyhgen blifvit ytterligare ädagalagde, vid ett polisförhör i Loncon, hvarvid man sökte förmå en qvinpsperson att uppgifva, hvar fadren till dess äkta barn vistades. Hon hade ifrån ungdomen varit ett fattigbarn, och säsom sådant underhållits af en ibland hufvudstadens församlingar. Man hade anledning att misstänka henne för sammanlefnad med en fattig arbetare; men hon ville j erkävna sådant, och påstod sig vara berättigad tull underhåll af församlingen, på grund att hon ej kände fadrens hemvist. Man frågade henne, hvarest barnet blifvit framfödt: emedan sådant irnebär en skyldighet för den församling, der födseln ägt rum, att underhålla barnet; men äfven detta nekade hon att säga. Hon erinrade sig blott, att det var i trakten af Manchester; men hvar, visste hon ej, ty hon hade afligsnat sig långt från vägen, då hon märkte födselplågorna. Vid domstolen upplystes nu, att församlingen redan förut underhöll ett barn, hvars fader hon på samma sält sagt sig ej känna, och ej heller hvad ort der födsela timat; och slutligen intygades, ett hon länge haft till födkrok, att under sina grosesser vandra kring, från socken till socken, der hon emot någre punds betalning af den person, som har öfverinseendet öfver fattigvården, lofvat dem att aflägsna sig tills allt var öfver, och att hon äfven engång lofvat den, som hade uppsigten i hennes rätta församling inom London, att mot några pund gå in åt landet och föda barnet så långt från London, han behagade. Desse embetsmän söka genom dylika tillfälliga uppoffringar, att befria sive församlingar från fortfarande underhållsafgifter. Man kunde dock ej bevisa något mot henne i denna del, och hufvudfrågan förvandlade sig således till att endast utröna, om barnet verkligeu var-hennes eget eller ett för tillfället lånadt barn. Detta kunde ej heller bevisas; och på fortsatt yrkande af fattigvårds-styresmannen, oaktadt Lord Mayorns föreställning, att sådant endast skulle leda till ännu en ökning i församlingens fattigutgifter, blef belutadt, att den misstankte manspersonen, som tillhörde samma församling, men var på arbete å landet , skulle inställas för domstolen. Vi hafva trott oss böra omnämna denna sak, under en tid då man äfven i vårt land synes vara på vägen, att genom alltför stränga ordningsstadganden, så att säga, framkalla oordningarnes brirgande i system.