ee — RV SE
De vidunderligheter, som Engelska fattig-la-
garna, med de dermed förenade orimliga fattigtax-
orna, föranleda i det landet, hafva nyhgen blifvit
ytterligare ädagalagde, vid ett polisförhör i Lon-
con, hvarvid man sökte förmå en qvinpsperson att
uppgifva, hvar fadren till dess äkta barn vistades.
Hon hade ifrån ungdomen varit ett fattigbarn, och
säsom sådant underhållits af en ibland hufvudsta-
dens församlingar. Man hade anledning att miss-
tänka henne för sammanlefnad med en fattig arbe-
tare; men hon ville j erkävna sådant, och påstod
sig vara berättigad tull underhåll af församlingen,
på grund att hon ej kände fadrens hemvist. Man
frågade henne, hvarest barnet blifvit framfödt:
emedan sådant irnebär en skyldighet för den för-
samling, der födseln ägt rum, att underhålla bar-
net; men äfven detta nekade hon att säga. Hon
erinrade sig blott, att det var i trakten af Manches-
ter; men hvar, visste hon ej, ty hon hade afligsnat
sig långt från vägen, då hon märkte födselplågorna.
Vid domstolen upplystes nu, att församlingen re-
dan förut underhöll ett barn, hvars fader hon på
samma sält sagt sig ej känna, och ej heller hvad
ort der födsela timat; och slutligen intygades, ett
hon länge haft till födkrok, att under sina groses-
ser vandra kring, från socken till socken, der hon
emot någre punds betalning af den person, som
har öfverinseendet öfver fattigvården, lofvat dem att
aflägsna sig tills allt var öfver, och att hon äfven
engång lofvat den, som hade uppsigten i hennes
rätta församling inom London, att mot några pund
gå in åt landet och föda barnet så långt från Lon-
don, han behagade. Desse embetsmän söka genom
dylika tillfälliga uppoffringar, att befria sive för-
samlingar från fortfarande underhålls- afgifter. Man
kunde dock ej bevisa något mot henne i denna
del, och hufvudfrågan förvandlade sig således till
att endast utröna, om barnet verkligeu var-hennes
eget eller ett för tillfället lånadt barn. Detta kun-
de ej heller bevisas; och på fortsatt yrkande af
fattigvårds-styresmannen, oaktadt Lord Mayorns
föreställning, att sådant endast skulle leda till än-
nu en ökning i församlingens fattigutgifter, blef
belutadt, att den misstankte manspersonen, som till-
hörde samma församling, men var på arbete å lan-
det , skulle inställas för domstolen. Vi hafva trott oss
böra omnämna denna sak, under en tid då man
äfven i vårt land synes vara på vägen, att genom
alltför stränga ordnings- stadganden, så att säga,
framkalla oordningarnes brirgande i system.