äfven till hvad tid och omständigheterne kunde
kräfva: att Kongl. Maj:t ej annat kunde än erkänna och
värdera de nya bevis på förtroende, som Rikets Ständer
härigenom lemnat: att Kongl. Maj:t, vid antagandet af des-
sa lagar, skulle använda den Kongl. Maj:t här anförtrodda
makt, då Kongl. Maj:t ansåg sig utan olägenhet kun-
na det göra, samt om, vid den tid Kongl. Maj:t pröf-
vade nyttigt, att enligt den i 1 S. stadgade grund sätta 2 G.
af myntbestämningslagen i verkställighet, några hinder
skulle möta, och Kongl. Maj:t finna det nödvändigt, gaf
Kongl. Maj:t Rikets Ständer tillkänna, att Kongi. Maj:t å
dess sida, genom Rikets Ständers sammankallande, skulle
visa dem samma tillit och förtroende tillbaka.
De förhoppningar Bikets Ständer vid devas åtskiljande
sig gjort om en fortfarande konjunktur för siifverinköp
blefvo svikne. Missväxter ökte växelbehofvet och ott utri-
kes beständigt fallande pris för Järn, minskade beloppet af
växeltillgångarne för våra bhufvudsakligaste exporter. Nu
tillkom härtill Bankens operationer just i denna kritiska
stund för att, för sina silfver behof äfven i
H
I
(93
illita växelhan-
dein; och kursen började genast, hvad naturligt var, att
stioa, då behofvet af Växlar så litet kunde fyllas med till-
gängar dera. .
Redan vid 1530 års Revision måste Bankofullmäktige gö-
ra framställning till Revisorerne af ina bekymmer för
medien och ulvägarne att åstuikormma den till 1531 ara slut
behölliga förstärkning af Bankens silfverfond. Jag åbero-
par, hvad härom finnes intaget uti BReyisions-Berättelsen år
1530, angående Baukoverket, och vill nu endast bemärka;
att Revisorerne, lika med Bankofulimäktige, ins tt silf-
rets anskaffande genom växelköp vore skadligt,
kade Realisationens framgång 1 enseende till k
ring: att Revisorerne funno och genom beslut
att silfret borde anskaffas cndast genom köp r vexling,
men icke genom lån, samt att bankens mesyrer att erhålla
mera silfver under dåvarande konjunktur misslyckades: icke
eller ägde en annan af ständerne påräknad åtgärd i detta
känscende framgång; jag menar Riksgäldskontorets uppdrag
att upptaga ett lån af två millioneri silfver, för att med lån
understödja jordbruket. Följden af detta allt blef ait, oaktadt
Bankofullmäktige, i fråga om silfverköp, icke ansägo sig be-
gränsade af Revisorernes föreskrifter, utan ännu ytterligare
-
a
molver-
12 bag
; teo-
St S
ordnade;
vidtocgo åtgärder för att, innan 1S31 års slut, hinna till må-
let, fullmäktige likväl nödgades i underdåmg skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 29 December samma år anmäla: det de
oaktadt alla bemödanden dittills icke förmått fullborda de
för silfverutvexlingen nödige ansedde, af Rikets Ständer an-
befallde, förberedande åtgärder.
Under loppet af negotiationerne föregående tiden erbjöd
sig stor vinst för hvarje silfver-leverantör under dög vexel-
kurs, om han försäkrades att silfverutvexlingen skulle kort
tid derefter eller inom sex månader börja till lägre efter den
för realisationen gifne myntbestämning. BankoFullmäktige
hade derföre hos Kongl. Maj:t i underdånighet begärt, det
Kongl. Maj:t täcktes meddela en sådan försäkran i afseen-
de på tiden för realisationens början, men Kongl. Maj:ts
nådiga skrifvelse i svar härå den 3o:de Juli 1531 innehöll,
att, då det vore af yttersta vigt, det lämpligheten af der
tidpunkt, vid hvilken beslutet om Bankens återöpprande
till utvexling af silfver skulle bringas till verkställighet,
bestämdes cfter ett noggrant skärskådande af Riks-t: iure
och yttre ställning, samt af medlen att betrygga utvexlin-
gens varaktighet, Kongl. Maj:t ville till Fullmäktige haf-
va förklarat, att när Kongl. Maj:t ansäge omständigheter-
ne vara gynnande för verkställigheten af lagen om mynt-
bestämningen såsom Kongl. Maj:t stadfästat densamma,
sådant skulle tillkänragifvas Fullmäktige äfven före den
tidpunkt af 6 månader, hvarom Fullmäktiga uti deras un-
derdåniga skrifvelse anhållit; hvilket Konungens nådiga svar
på en gång afböjde all oskälig vinningslystnad på närva-
rande förlägenheten, och äfven, jemfördt med ordalydelsen
i Konungens nådiga sarktion af Bankolagen, lugnade sinne
na att realisationern icke förr komme att börja, än ett nog-
grant skärskådande ef Rikets inre och yttre ställning samt
af medlen att betrygga utvexlingens varaktighet föregått
Jag har redan yttrat att man är skyldig rättvisa åt grund-
idterne i 1829 års finansplan, men att det är endast den då
alltför myeket påskyndade omsorgen att inom 1831 års slut
vara färdig med realisationen, som förtjenar eriuran och
som ij stället att gagna tvertom skadade ändamålet. Just
denna mesur uppdref ännu mer vexelkursen, nedsatte för-
troendet för Ständernes fimanciela beslut, och ingaf hos
allmänheten idterne: att sedan vexelkursen nu uppgått till
högre ståndpunkt, det vore omöjligt och skadligt att efter
den skedda myntbestämningen framdeles reglera rcalisatio-
nen. Härifrån denna villrådighet, verkande i sin mån nu
mera, än till stegring, än till fall af vexelkursen, om rea-
lisationen skall framdeles ske efter 128 sk. eller efter en
högre kurs möjligen 144 sk.; och jag skådar i Kongt. Maj:ts
nådiga beslut om Rikets Ständers sammunkallande, samt
nådiga proposition om silfverutvexlingens början så fort
möjligt vore, en åsyftning att sätta en grävs för denna vill
rådighet.
Emellertid får man icke härleda kursens ombytlighet och
närvarande höjd, från blott nyssnämde orsaker. Det bar äfven
varit ett behof, för att icke sednare åren tillverkningen af
Rikets hufvud-exporter skulle drifvas med förlust, att
de samma betaltes i det inrikes gångbara 2 pappersmyntet
till ett pris motsvarande produktionskostnaden; och detta
pris skulle i sanning icke stått att erhålla under rivalise-
ringen med Engelska jerntillverkningen, derest vexelkursen
fallit under hvad den nu är. Må man icke härför klan-
dra Bruksägaren, utan ihågkomma att det är på möjlighe-
ten af hans verksamhet med skälig vinst, som möjligheten
beror att någon gäng komma till lägre kurs samt försäkra
realtsationens framtida bestånd.
Då jag nu går att af det redan anförda draga slutsatser,
börjar jag med ett återupprepande: att i ställe för den för-
modan Konungens Nådiga Proposition imnehåller att blott
160,000 Rdr i silfver ännu erfordras för att bringa Ban-
kens reela fond till sedelstocken som 5 till 8, det deremot
1,200,000 R:dr ännn saknas
a mm RR