for hastist skrida till verket, dels om behofivet att för na-
ringarnes skydd göra uppskof med hela realisationen till en
kommande Riksdag.
Representant för de orter i vårt fädernesland, der Inrikes
handeln, jordbruk och bergsrörelse äga kanske den mest lif-
liga utvexling inbördes, och för egen del tillhörande alla
dessa näringsgrenar, har jag tämligen haft tillfällen i våra
orter inhämta de pruduktiva samhällsklassernes, och göra
egna betraktelser öfver detta så vidtingripande ämne. Nu-
mera äfven hedrad med edert val, mina herrar, att vara
medlem af Banko Utskottet, äger jag dagligen tillfällen att
öfvertyga mig om frågans från praktisk synpunkt visst icke
enkla, utan deremot ganska invecklade beskaffenhet.
Det vore att mycket fela emot de meningheters i min
hemort förtroende, hvilkas organ jag har äran här vara,
om jag döljde att en i närvarande stund företagen precipi-
terad realisation skulle injaga allmän oro och fruktan för
utgången, och att den kunde möjligen störta sin egen bygg-
nad, så framt den icke föreginges af mogen öfverläggning,
och sådane väl beräknade solida åtgärder i hvad dermed ä-
ger sammanhang, att man betryggar alla näringsklasser bhå-
de om bejåtenhet med den sedermera bluifvande penningrö-
relsen, och äfven om tillförlitligt skydd mot förstörande
skakningar, vare sig af befarad penningebrist, kapitalers upp-
sägning för att nyttja dem i den blifvande silfverhandeln,
eller af fallande varupriser, till men för produktionens
fortgång.
Äfven jag ser mig derföre föranlåten, medan motionstiden
ännu varar, att öfver detta så maktpåliggande ärende fram-
ställa några erinringar och önskningar, för att de måinför
högtiärade ståndet tagas på förhand i betraktande, innan sa-
ken kommer till definitif bearbetning och afgörande.
1 sådant afseende går jag att a dem fästa högtärade stån-
dets uppmärksamhet.
Före 1823 års Biksdag hade växelkursens successiva steg-
ring en mingd år öfvertygat om omöjligheten att från? dess
uppnådda höjd kunna, utan näringarnes undergång, bringa
den åter tillbaka till pariiaf den tidens myntbestämning
49 sk. i sedlar för en viksdaler i silfver. För att kunna
bereda mera hållning 1 kursens hittills föränderliga lopp,
och för en framtida realisation skapa metalliska tillgångar
beslöto 1823 års Ständer, i dessa hänscenden, att dädancf-
ter invexling och köp af silfver för Bankens vräkning finge
ske efter ärligt medelpris olimiteradt till 120 sk. men icke
öfver 128 sk. för en Riksdaler i silfver. Denna operation
och andra samma Riksdag vidtagne visa och ändamålsenliga
anstalter ägde också en lycklig framgång. Vexelkursen an-
tog derefter en mindre vacklande ställning, höll sig följan-
de åren emellan de sålunda antydda ståndpunkterne 120 å
128 sk. för Rdr beo., och banken sattes i tillfälle alt me-
delst vexling och inköp under åren 1824 till och med 18249
erhålla en ökning af sin reela fond med icke mindre än
1,782,028 Rdr. 11 sk. 5 rst i silfver, för hvilka, enär stats-
anslag och cgna renterevenyer tillika användes, banken
icke utbetalt i nya sedlar mera än 2,520,472 Rdr. 43 sk.
2 rst. banko. Vid Riksdagen år 1820, ansågo åter Ständer-
na, hvad som var en sanning, att riktningen af 1823 års
finansplan behöfde få en mera systematisk utveckling, för-
klaring och konsolidering. Så lycklig denna plan än varit
till sina följder både för industrien och för samlandet af
förråder till en framdeles blifvande realisation, innebar det
likväl kontradiktion att banken utgaf nya sedlar, 120 å
128 sk. för en inköpt riksdaler silfver, under det en lag ännu
existerade, ehuru med konungens tillstånd i sin verkställig-
het tills vidare hvilande. som ålade Banken realisera 48 sk.
sedlar med en riksdaler i silfver; och man kunde icke eller
af, bankens operationer draga bestämd slutsats, hvarthän
desamma skulle i längden syfta, antingen till en återgång
till förra pari, när tillräeklig fomd var samlad, eller ock
en obegränsad myntförsämring, emedan olimiterad utvex-
ling efter 120 skillings kurs, men ingen deremot lofvrad ut-
vexling, väl satte gräns för vexelkursens: sänkning men
icke för dess stegring.
I dessa förhållanden finner man hufvudmotiverne för f-
nansplanen år 1829, och för de i Riksdagsbeslutet härom
gifne stadganden. Uti myntbestämmningslagen den 1 Mars
1830, af konungen i nåder sanktionerad, blef grundvalen
lagd för värdet hädanefter af reela myntet mot det repre-
sentativa, samt för riktningen af bankens fortgående opera-
tioner; och genom stadgandet i 3 S. af samma lag, att, in-
nan ännu allmän vexling kan äga rum, det stode hvar och
fritt att på en i Banken särskilt inrättad depositions räk-
ning, silfver eller guld insätta, och för silfver den i 1 . stad-
gade grund, samt för guld efter bestämdt förhållande till
silfver erhålla sedlar, tillika med attest öfver insättningen,
som berättigar innehafvaren att det insatta beloppet silfrer
eller guld, för det erhållna beloppet sedlar åter uttaga, —
bereddes allmänheten tillfälle att, ehuru realisationen icke
genast försiggick, åtnjuta alla realisations fördelar genom
in- och utvexling af silfver när så åstundas. — Ur stad-
arne åter om tiden för den allmänna realisatiomens början
och hvad dermed då ägde samt sedermera fått sammanhang,
utbeder jag mig att för syftet af detta mitt memorial få ä-
beropa följande omständigheter:
Uti. myntbestämningslagens, 2 S. förekomma de uttryck,
att, utvexling skall vidtaga först sedan Banko-fullmäkti-
ge hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, att de af Ri-
kets Ständer för vexlingen beslutade åtgärder hunnit att
verkställas, å den tid, Kongl. Maj:t genom utfärdad all-
män kungörelse därtill bestämmer; och jag vill äfven i för-
bigående hafva bemärkt en sak, som icke är utan sin vigt,
utt myntbestämmningslagen endast talar om inlösen af bhan-
kosedlarna, men icke om riksgäldssedlarne. När vidare
nan granskar, hvilka för utvexlingen beslutade åtgärder bor-
de verkställas, innan Bankv-fullmäktige finge i underdånig-
ret anmäla sig färdige till realisation, så innefattas de uti
föreskrifterne, hvarom 44 S. Riksdagsbeslutet talar, att silf-
verfonden borde förut genom köp eller vexling men icke
senom lån bringas till sedelstocken i ett förhållande såsom
till 8, om lättheten hvaraf man till den grad gjorde sig
örvissad, att Rikets Ständer till och med utsatte viss tid
eller inom den 31 Dec. 1831, då allt detta borde vara fär-
1 v Yr , 1 nr 1 FJ
a CS a , . ee så 2 ee 1 På