en tillräcklig garanti; J behöfven domstolar, hvil-
kas majoritet J kunnen förändra, och hvaraf J, ef-
ter behag, kunnen göra verkligaichambres ardentes.
Här, mine Herrar, vill jag i nägra få ord säga hela
min tanka. (Från alla sidor af salen! Hör! hör!)
Lagen synes mig, enligt dess upphofsmäns afsigt,
isynnerhbet riktad mot de föreningar, som aro kän-
da under namn af Sällskap för menniskans rättig-
heter. Man förebrår dem, att de befinna sig i ett
ständigt konspirationstillstånd, och likväl är detta
en sak, som man aldrig mäktat inför domstol be-
visa — Nej, Sällskaperna för menniskans rättigheter
konspirera icke. De, som utgöra dem, äro elltför
upplyste, för att vara okunniga om, att den nuva-
rande styreisens värsta fiende är bon sjelf, och att
det är nog, att lemna henne åt sig sjelf, för att se
henne objelpligen störta sig i förderfvet. De hafva
oilentigt, inför allas ögon, tillkävnagifvit sina grund-
satser; men alltud undergifna folkets suveränitet, ha
de aldrig hyst det dåraktiga anspråket, att med
våld vilja tvinga landet till något. Om nationen
en dag erkänner sanningen af dessa grundsatser, om
bon beslutar nyttja sin makt, för aw betrygga de-
ras seger, då, men endast då. skola de, som först
förkiarat dem, anse för en helig pligt, att för dem
ova sitt blod, tv de skola då giuta det för en na-
tionell sak. (Pil höger: rätt väll rätt väl!)
PhHan förebrår äfven dessa samfund, att de stifta
uppror. Hvad skulle ot väl Han, om jag återhvälf-
de denna ankle gelse på polisen? Jag skall likväl ekta
mig derför, :iy makten skulle, hellre än atterkäön-
na hva:
kavhi
vänd
än dessa oroiiga rörelser verkligen bärflyta,
la föredragsa att se sig anklagad för att ha
retat dertilll Dean sanoskyldiga orsaken till uppro-
ren är folkets missnöje öfver att ständigt se la
sina intressen motarbetade, de materiella såväl som
de moraliska, och hvad den aista orolivheten i Pa-
ris angår, skulle den väl ägt rum utom den för-
tryckande åtgärd, som blifvit vidtagen emot pres-
sen? Pohsen underhåller och stegrar visserligen, ge
nom sitt grymma och olagliga uppförande, den rig
dande jäsningen; men för att upptäcka dess rätta
ursprung måste man stiga högre upp. Sällskapet
för menniskans rättigheter är likväl främmande för
allt detta. Om det icke helt och hållet bestämt
sig att afvakta förklaringen af Frankrikes wilja,
skulle dess ledamöters antal och mod måhända til-
låta det att lemna en batalj. (Långt afbrott.) Men
det skall aldrig stifta uppror.
Jag slutar här mina betraktelser. Man vill hän-
föra er på en blodig bana, hvars sista utgång må-
ste bli så mycket förfärligare, af ju större våld-
samheter den skall föregås. J skolen, mina Herrar,
säkert icke samtycka dertill, utan, som jag hoppas,
förkasta ett förslag, hvilket ej blifvit Er förelagdt,
om icke vår vanliga välvilja för styrelsen förmätt
henne att tro, det hon kunde ostraffadt föreslå Er
att blifva lydiga verktyg för despotism. (En liflig
sensation följde på detta tal.)
(Forts. e. a. g.)
——— — — — ——-— ..— n.—O— Ö— LR i llJ