en tillräcklig garanti; J behöfven domstolar, hvilkas majoritet J kunnen förändra, och hvaraf J, efter behag, kunnen göra verkligaichambres ardentes. Här, mine Herrar, vill jag i nägra få ord säga hela min tanka. (Från alla sidor af salen! Hör! hör!) Lagen synes mig, enligt dess upphofsmäns afsigt, isynnerhbet riktad mot de föreningar, som aro kända under namn af Sällskap för menniskans rättigheter. Man förebrår dem, att de befinna sig i ett ständigt konspirationstillstånd, och likväl är detta en sak, som man aldrig mäktat inför domstol bevisa — Nej, Sällskaperna för menniskans rättigheter konspirera icke. De, som utgöra dem, äro elltför upplyste, för att vara okunniga om, att den nuvarande styreisens värsta fiende är bon sjelf, och att det är nog, att lemna henne åt sig sjelf, för att se henne objelpligen störta sig i förderfvet. De hafva oilentigt, inför allas ögon, tillkävnagifvit sina grundsatser; men alltud undergifna folkets suveränitet, ha de aldrig hyst det dåraktiga anspråket, att med våld vilja tvinga landet till något. Om nationen en dag erkänner sanningen af dessa grundsatser, om bon beslutar nyttja sin makt, för aw betrygga deras seger, då, men endast då. skola de, som först förkiarat dem, anse för en helig pligt, att för dem ova sitt blod, tv de skola då giuta det för en nationell sak. (Pil höger: rätt väll rätt väl!) PhHan förebrår äfven dessa samfund, att de stifta uppror. Hvad skulle ot väl Han, om jag återhvälfde denna ankle gelse på polisen? Jag skall likväl ekta mig derför, :iy makten skulle, hellre än atterkäönna hva: kavhi vänd än dessa oroiiga rörelser verkligen bärflyta, la föredragsa att se sig anklagad för att ha retat dertilll Dean sanoskyldiga orsaken till upproren är folkets missnöje öfver att ständigt se la sina intressen motarbetade, de materiella såväl som de moraliska, och hvad den aista orolivheten i Paris angår, skulle den väl ägt rum utom den förtryckande åtgärd, som blifvit vidtagen emot pressen? Pohsen underhåller och stegrar visserligen, ge nom sitt grymma och olagliga uppförande, den rig dande jäsningen; men för att upptäcka dess rätta ursprung måste man stiga högre upp. Sällskapet för menniskans rättigheter är likväl främmande för allt detta. Om det icke helt och hållet bestämt sig att afvakta förklaringen af Frankrikes wilja, skulle dess ledamöters antal och mod måhända tillåta det att lemna en batalj. (Långt afbrott.) Men det skall aldrig stifta uppror. Jag slutar här mina betraktelser. Man vill hänföra er på en blodig bana, hvars sista utgång måste bli så mycket förfärligare, af ju större våldsamheter den skall föregås. J skolen, mina Herrar, säkert icke samtycka dertill, utan, som jag hoppas, förkasta ett förslag, hvilket ej blifvit Er förelagdt, om icke vår vanliga välvilja för styrelsen förmätt henne att tro, det hon kunde ostraffadt föreslå Er att blifva lydiga verktyg för despotism. (En liflig sensation följde på detta tal.) (Forts. e. a. g.) ——— — — — ——-— ..— n.—O— Ö— LR i llJ