UdAdill 101: JAG TT MA 885206 ee
v
emolses.
7 TON
2EVY AF TIDNINGARNA.
Det ser ut, som om den gamla Jurnafen blifvit
gripen af någon ruelse öfver den skrupens, han fick
uppbära för den otäcka smädeskriften om Baron
Kanizouz ty han har de senare dagarne dragit in
repolem:k om sjuttiotvåan, och i stället
sin Insända
börjat med det mera passiva aftryckandet af Gr
Biskoparnpas yttranden om denna S.3; hvaraf dock
det, som vi i går fingo se, af Hr Biskopen m. m.
af Wingärd, i vårt tycke icke stort öfverträffade
den utomordentliga talangens artiklar. Ar Bi-
skoppen arbetar der med samma villfarelkke som
många andra, då han sökt öfvertyga det Högv.
Ståndet, att Regeringen icke hade del i förslaget
vid förra Riksdagen, men glömmer den omstän-
I
dighet, hvarom vi förut ervinrat, alt det yar ifrån
H. Ex. Hr GCrefve af IVeiterstedts konklaver, som
förslaget bade sitt ursprung.
Dagbladet synes nu i stället hafva öfvertagit
Jurnaleos roll. Det sökte i förrgår i en något lång-
dragen artikel bevisa sin förut framkastade insinua-
att afslaget på sjuttiotvåan skall taga brödet
munnen på arbetaren och den fattige. Bevis-
tion
ur
ningen var. så olyckligt krystad, aft Bagligt Alle-
handa, hvars utgifvare är nära lierad med Dag-
bladets aktvingsvärde och frisinnade redaktör, må-
ste lemna honom en havdräckning med tillkänpna-
gifvande 1 silt blad, att Dagbladets utgifvare al-
drig vågar peka föra in hvad som från ett visst
ball befalles. af fruktanj att.genom en sådan, ;väg-
ran blottställa erkoroeh faderlösa)
Den bedröfl:ga talangen i Dagbladet resonerar un-
gefår så, att då den äterhållände makt, som konungen
skulle erhålla genom den pya 72 S., numera icke
fnnves st är också icke någon säkerhet emot mynt-
försämring, hvilket åter måste verka på arbetarens
sparpenniog och arbetsförtjenst. Den bedröflige sy-
nes således föreställa sig, att styrelsen sjelf i fram-
tiden skall komma: att antaga ea för detta ändamål
nödvändig, men hittils icke förspord vikruing tillå-
terhåll af Ständernas gifmildhet: att Ständerna skul-.
le truga bort och. styrelsen vägra nya utgifter; men -
ban bar glömt att samma ändanmål lika väl kän vin-7
nas genom ett lagstadgande, att t. ex. bankens. sed-.
lar aldrig få öfverstiga vissa gånger dess silfverva-.
luta, eller någon. annaw.garanti) dylik, väg, som ic-
ke utan Kovungs och Ständers gemensamma beslut
kan upphäfvas, uti att kobungamakten eller dess.
föreslagna. ombud? derföre behölver pårett direkt:
satt deltaga iibaokensaffärer,. oo ov ox ngt i
Förvöfrigt måste man sbeklagay att sorgen, öfver
det käbvda nederlaget vännib mer, skall iförbittras ges
nom-split! och i anarki uti dets ministeriella lägret. c
Gränskaren-havförvetagil.sig att stormgräla på Mi
nerva, först och främst för hennes oerhörda dum
het och sedermera. för det, hon genom en då-
lig och krystad, .advokatyr velat försvara,
hvad som äcke han, försvaras. - Detta yttran-.;
de är. märk värdigt från Granskarens sida, då man
exrinrarasig, altol Minerva före 72 f:hs föredragning;
förekommo flere ifriga artiklar för den nya redak-, ;
tionen, hvaremot Granskaren, så vidt vi erinra oss,
om detta ämne iakttog tystnad.
Till. slut kan man dock ej annat än fägna sig åt
Granskarens stoiciem, då han, af Minerva löoskjutsad
2 den ministeriella brandvaktshöopen, som sist-
rämda blad uttryckte sig, förklarat det ingalunda
förnärmande att jemföras ,ined en brandvakt, som
är en redlig man. Vi gifvå Granskaren häruti fuli-
komligt rä!t; och som titteln på hans blad nu 1,
flera år varit något ditktediterad, så råda vi ho-
) Förhållandet med Däågbladet är att des: ansvari-
ge Utgifrare är Hr Boktryckaren Joho Wallder,
sedan Kongl. Sekreteraren R. Walldens död; men
att bladet åter ägesr af en tredje jemväl afliden
Breders Enka. Det lärer således vara ömheten
för denna sligting, och farhågan att äfventyra
henres egendom gånom någon indragniog af bla-
det, eller åtminstone af polisens heskydd derför
på stadens närvingsställen, hvarpå Dagligt Allehan-