ee vd ooK ee ee a M hade instämt deruti, att förslaget utgjorde ett till civil-lag. Såsom sådant ansåg han det ovillkorligen höra till Lagutskottets utlåtande, innan öfverläggning eller omedelbart upptagande deraf kunde för Ståndet vara tillåtet. — Hr Linderholm: 1 anledning deraf, att Hir Egnell och Petre åberopat: 55 f:n BR. O. till grund för den mening, att remiss till Utskott ej borde ske å förslaget till banklag, ville han blott erinra, att de nästföregående 53 och 54 f6. tydligen gåfvo tillkänna, att dessa 2:ne S6. ej kunde tillämpas vid andra fall, än vid proposition om definitiva beslut, men ej vid frågor om remiss till Utskott. — Hr Leffler: till besvarande af hvad Hr Petre anfört, fick hav förklara, att han endast omtalat Konstitutionsutskottets rättighet att beifra hvad det kunde finna att anmärka mot Konungens rådgifvare, vid granskning af Stats-Rådets Protokoller. I öfrigt ansåg han remiss hvarken kunna eller böra vägras, samt att den boide ske till Banko-Utskottet. — Hr Bååth ville, i anledning af Ar Petrcs bestämda yttrande, att talaren, genom tlillstyrkning af remiss, gjorde anmärkning mot Konungens rådgifvare, förklara, att han trodde uppträdande i denna egenskap bero af personerne sjelfve, men att ej någon annan hade rätt att deklarera någon i sådan egenskap. Han hade endast hänvisat Hr Petrd till sättet, huru angifvelse kunde ske, enligt 29 S. RB. O. och han trodde ej, att ban, genom sitt yttrande, gifvit någon anledning dertill, att ban sökt träda in på nämde bana. För öfrigt fick det han sagt stå för hans räkning. — Hr Peired beklagade, att han för andra gången blifvit missförstådd af Hr Bååth. Talaren bade ingalunda yttrat, att Ar Bååth bestämdt uppträdt såsom anklagare, men att han, genom tillstyrkande af remissen, skulle blifva en af dem, som föranledde anmärkning emot Konungens rådgifvare. Talaren rättvisade för öfrigt Hr Bååths goda afsigter, och trodde bonom ingalunda hafva benägenhet för dylikt klander. — Hr sStrehlenert: hvad Hr Petud genom sitt yttrande anfört emot föregående Konstitutions-Utskott, ville han förbigå; men som Ledamot af detta Utskott vid denna Riksdag, fick han förklara, att han, i sådan egenskap, ej skulle underlåta att grundlagsenligt behandla de der förekommande ärenden. — Hr Bådth trodde sig ej hafva missförstått Hr Petrg; — skulle önskat att så varit; men då Hr Petr nu förklarat, att åtgärden endast skulle föranleda anmärkning, ville han blott erinra, att ban ej insåg någon egentlig skilnad emellan att föranleda och göra . anmärkning. — Hr Petre: att han gerna, en gång för alla, ville lemna Hr Bååth sista ordet. I anledning af hvad Hr Streblenert yttrat, trodde han sig böra upplysa, att han ej förstått Ledamöterne i nuvarande, utan i det blifvande Konstitutions-Utskottet, som kommer att granska Statsråds-protokollerna för denna tid. — Hr FVijk: att det vore oformligt och grundlagsvidrigt att vägra remiss; tvärtom ansåg han sådan ej kunna nekas till vederbörligt Utskott, och åberopade till stöd härför 44 och 49 fS5, R. 0.5; — genom remiss till Utskott förlorade ju ej Ståndet sin rätt att sedermera yttra sig i saken. — Hr IVirberg? om Banklagföree! ej vore i öfverensstämmelse med Grundlagen, än snarare grundlagsvidrigt, hvilket talaren ej valle bestrida, utan tvärtom med Hr Ekerman vara af den mening, att sedan den nya redaktion af 2 6. R. F, blifvit afslagen, åetta förslag ej kunde anses som: förslag til! en Civil-lag, som i grundRFagsenlig ordning måste behandlas, så ville Talaeh förändra sitt förra yttrande så vida, att han, ä stället för att yrka remiss till Lagoch BankoUtskotten, nu biträdde dem, som äskat remiss endast till Banko-Utskottetz men han ville dock göra Ståndet uppmärksamt derpå, att, om än detta. förslag tillkommit i grundlagsvidrig ordning, Ståndet, derest det endast lade förslaget till bandlingarna. skulle behandla ärendet grundlagsvidrigt, elfer emot den tydliga föreskrift, som finnes i 44 6. B. O. -— Hr Fkstrand: Ståndet hade ej annat att välja på, än att remittera eller icke remittera; och då, på sätt Hr Björk anfört, det ej gick an att beledsaga remissen med förklaring af Banklagsförslagets grundlagsvidrighet, ansåg talaren det vara betänkligt att meddela remiss å en lag, som innehöll SS. af hvilka en del voro stridande mot grundlagen; — begärde proposition och votering. — Hr Holm: då uti 44 S. RiksdagsOrdningen stadgas, att Konungens propositioner, 1 allmänna frågar hvoarmed färstås