ee vd - ooK ee ee a M
hade instämt deruti, att förslaget utgjorde ett till
civil-lag. Såsom sådant ansåg han det ovillkorligen
höra till Lagutskottets utlåtande, innan öfverlägg-
ning eller omedelbart upptagande deraf kunde för
Ståndet vara tillåtet. — Hr Linderholm: 1 anled-
ning deraf, att Hir Egnell och Petre åberopat: 55
f:n BR. O. till grund för den mening, att remiss till
Utskott ej borde ske å förslaget till banklag, ville
han blott erinra, att de nästföregående 53 och 54
f6. tydligen gåfvo tillkänna, att dessa 2:ne S6. ej
kunde tillämpas vid andra fall, än vid proposition
om definitiva beslut, men ej vid frågor om remiss
till Utskott. — Hr Leffler: till besvarande af hvad
Hr Petre anfört, fick hav förklara, att han endast
omtalat Konstitutionsutskottets rättighet att beifra
hvad det kunde finna att anmärka mot Konun-
gens rådgifvare, vid granskning af Stats-Rådets
Protokoller. I öfrigt ansåg han remiss hvarken
kunna eller böra vägras, samt att den boide ske
till Banko-Utskottet. — Hr Bååth ville, i anled-
ning af Ar Petrcs bestämda yttrande, att talaren,
genom tlillstyrkning af remiss, gjorde anmärkning
mot Konungens rådgifvare, förklara, att han trod-
de uppträdande i denna egenskap bero af personer-
ne sjelfve, men att ej någon annan hade rätt att
deklarera någon i sådan egenskap. Han hade en-
dast hänvisat Hr Petrd till sättet, huru angifvelse
kunde ske, enligt 29 S. RB. O. och han trodde ej,
att ban, genom sitt yttrande, gifvit någon anled-
ning dertill, att ban sökt träda in på nämde ba-
na. För öfrigt fick det han sagt stå för hans räk-
ning. — Hr Peired beklagade, att han för andra
gången blifvit missförstådd af Hr Bååth. Talaren
bade ingalunda yttrat, att Ar Bååth bestämdt
uppträdt såsom anklagare, men att han, genom
tillstyrkande af remissen, skulle blifva en af dem,
som föranledde anmärkning emot Konungens råd-
gifvare. Talaren rättvisade för öfrigt Hr Bååths
goda afsigter, och trodde bonom ingalunda hafva
benägenhet för dylikt klander. — Hr sStrehlenert:
hvad Hr Petud genom sitt yttrande anfört emot
föregående Konstitutions-Utskott, ville han förbigå;
men som Ledamot af detta Utskott vid denna Riks-
dag, fick han förklara, att han, i sådan egenskap,
ej skulle underlåta att grundlagsenligt behandla
de der förekommande ärenden. — Hr Bådth trod-
de sig ej hafva missförstått Hr Petrg; — skulle ön-
skat att så varit; men då Hr Petr nu förklarat,
att åtgärden endast skulle föranleda anmärkning,
ville han blott erinra, att ban ej insåg någon e-
gentlig skilnad emellan att föranleda och göra .
anmärkning. — Hr Petre: att han gerna, en gång
för alla, ville lemna Hr Bååth sista ordet. I an-
ledning af hvad Hr Streblenert yttrat, trodde han
sig böra upplysa, att han ej förstått Ledamöterne i
nuvarande, utan i det blifvande Konstitutions-Ut-
skottet, som kommer att granska Statsråds-proto-
kollerna för denna tid. — Hr FVijk: att det vore
oformligt och grundlagsvidrigt att vägra remiss;
tvärtom ansåg han sådan ej kunna nekas till ve-
derbörligt Utskott, och åberopade till stöd härför
44 och 49 fS5, R. 0.5; — genom remiss till Utskott
förlorade ju ej Ståndet sin rätt att sedermera ytt-
ra sig i saken. — Hr IVirberg? om Banklagför-
ee! ej vore i öfverensstämmelse med Grundlagen,
än snarare grundlagsvidrigt, hvilket talaren ej
valle bestrida, utan tvärtom med Hr Ekerman va-
ra af den mening, att sedan den nya redaktion af
2 6. R. F, blifvit afslagen, åetta förslag ej kun-
de anses som: förslag til! en Civil-lag, som i grund-
RFagsenlig ordning måste behandlas, så ville Tala-
eh förändra sitt förra yttrande så vida, att han,
ä stället för att yrka remiss till Lag- och Banko-
Utskotten, nu biträdde dem, som äskat remiss
endast till Banko-Utskottetz men han ville dock
göra Ståndet uppmärksamt derpå, att, om än det-
ta. förslag tillkommit i grundlagsvidrig ordning,
Ståndet, derest det endast lade förslaget till band-
lingarna. skulle behandla ärendet grundlagsvidrigt,
elfer emot den tydliga föreskrift, som finnes i 44
6. B. O. -— Hr Fkstrand: Ståndet hade ej annat att
välja på, än att remittera eller icke remittera; och
då, på sätt Hr Björk anfört, det ej gick an att be-
ledsaga remissen med förklaring af Banklagsförsla-
gets grundlagsvidrighet, ansåg talaren det vara be-
tänkligt att meddela remiss å en lag, som innehöll
SS. af hvilka en del voro stridande mot grundla-
gen; — begärde proposition och votering.
— Hr Holm: då uti 44 S. Riksdags- Ord-
ningen stadgas, att Konungens propositioner,
1 allmänna frågar hvoarmed färstås