ND NV AN varne Cronhjelm och Horn, Friherre Boije och Hr von Heijne, hvilken ansåg det ganska vådligt att på detta sätt slumpa om Grundlags S. S. Det kunde ju då i en långt aliägsen framlid möjligtvis hända, att någon gång en Konung föreslog ena förändring af hela konstitutionen; skulle man då på samma gång rösta öfver alla dess S. S! — För den senare meningen talade Friherrarne Vv. Ychultzenheim och Cederström. Den blef äfven rådande sedau Hr Grefven och Landtmarskalken instämt deri. Resultatet häraf var emellertid icke gynnsamt för frågans öde, ty åtskilliga och deribland isynnerhet Friherre Ehrenborg, förklarade, att de ansågo den föreslagna ändringen af 19 Y. skadlig, men den af de båda andra nyttig, och skulic säledes, om de behanudla:is särskilt, väl afslaoit den förra, men antagit de andra. Nu deremot, da de skulle behandlas i ctt sammanhang, sågo de sig nödsaxade att afslå dem alla tre. Friherre DL. Boije fann sig, med ledsnad, g behandling, tvungen alt säga nej till alltsammans, ehuru den föreslagna förändringen af 21 S. innehöll ett välgörande veto för Konungen, allt hindra Högsta Domstolens envälde i fråga om lagförklaringar, hvaremot den ööde 9 äsyftade en insidiös förökning i uämde domstols makt. Pen rätt, som den nya ig S skulle gifva Konungen, att i statsrådet afhandla lagfrågor, ausåg äfven Friherren vådlig, enär man i allmänhet ej kunde fordra stor juridisk kunskap hos konsceljens ledamöter, och det äfven vore möjligt att Konungen sjelf icke studerat juridiken. fr Sträle upplyste obehöfligheten af alla tre förändrinte huru litet det vore alt befara, att Konungen i sädana fall kunde inowm Högsta domstolen bli öfverröstad. om målets 1C garna, och visar rkning som gjorts, att då ta domsloEmot den anmärk len, utan att ens någon förfrågan af en domare skett om rätta förståndet af någon lagparagraf, kunde ouppmanad företaga lagförklaringar, och sälunda til!välla sig den verkliinosmakten, hade Friherre von Schultzenheim ina domstolen endast behöfde anmoda någon ära en dylik förklaring. ga lagstifi vändt, att Hö: domare, att be Frih. Ehrenborg menade deremot, att det ej skulle 1,, 11 bli så lätt, att förmå någor domare till en dylik begäran, och att insinuationen skulle vid en kommande Biksdag bli menlig för en sådan ledamots af ZGögsta domstolem existens. Man borde icke förfara så lättsinnigt med lagförklaringar Oo. s. v. Friherre Cederström begärde voteri:g, hvilken så utföll, alt go röster afslogo och 18 antogo forändringen. Preste-ståndel har likaledes afslagit alla 3 I. 9. Borgarcståndet har a it den l : :, men unlagit de andra öfriga. Bondeständet har antagit ali ua tre. Presteståndets plenum den 20 Mars 1834. Hr Erkebisåoorn tillkännagaf, atlban genom Hof-Kansleren blifvit underrättad, att Högsta Domstolens dom fallit uti tvisten rörande Riksdagsmannavalet emellan Prosten Bolander och Lektor Eneqvist. Som det blifvit utredt att Prosten Bolander blifvit vald med större pluralitet än Lektor Eneqvist, så måste den sisträmde afträda sin plats såsom representant åt den senare. I anledning af Banko-Utskottets återsändande af Kongl. Maj:ts Nådiga Banklagsförslag, uppstod en ilängvarig disku-sion, hvarunder alla vero ense derom, att Förslaget skulle återremitteras till Utskottet. Prosten Hallström anmärkte, att Förslaget omfattade tvenne olika ämnen, neml.: 1:0 Förslag till Grunvdlagsförändring och 2:0 Förslag till Lag för Banken. Som detta senare ämne otvifvelaktigt tillhörde Banko-Utskottets handläggning, så proponerade han, att Förslaget skulte till Utskottet återremitteras, med anmodan till Utskottet att hehandla frågan mediakttagande af grundlagarnes helgd och bevarandet af de rättigheter, som 172 S Reg. formen äro Rikets Ständer förvarade. Nu vände sig frågan derbim, om återremissen skulle göras med eller utan tillägg och varningar. Hir Biskopparne J. Wingård och Hedren samt Domprosten Heurlin gynnade den senare meningen. Slutligen företogs votering, hvilken så utföll, att återremiss utan tillägg eyhöll 27 och återremiss med det af Prosten Hallström proponerade tillägg 23 röster. Nu företogs Allm Besy, och Ekon. Ut-kottets Betänkande, hvaruti Landsfiskalstjensternas upphörande tillstyrkes. Inom ståndet yppade sig härom olika meningar. Prosten Elfström önskade LBLandsfiskalernas bibehållande, men tillika att stalen :åtte kunna löna dem. Prosten Nordin var af samma tanke, emedan Justitie-Kansleren skulle i annat fall sakna några hanvndtlangare: Prosten Grevillius emedan de behöfdes för att atala Länsmännen. Prosten Björkman och Lcktor Nibelius försvarade Betänkandet. Den förre åberopade sig Ständernas allmänna önskan för dessa tjeusters afskaftande sistlidne riksdag; den senare pästod att det vore vådbligt för moraliteten att bibehålla lömlöse embetsmän, hvilka nödgas hafva sin bergning genom det ötverscende de hafva med förbrytare. Prosten Grevillius trodde desemot att lörlösheteu nödgade dem attined mera vit sköta deras tmbete. För bihetållaudet talade dessutom Kontraktsprosten Nibelius, Piosten Holmström, Bikop Thysciilus och Koulraktsprasteu Ahlagvist, hyilken sistnämde troddeatt täflan cmelkaier och Län-mäs vore ganska god. Emot arne Mittag och Lindahl Betänkandet bigenom volcring, svin utföll med 27 Ja emot jan Lan talade Pre så al Borgarestan torer hafva i går till ledamöter wii Konsttutionsu!skottet utvalt lir Ez nell, å stallet för lir Wijkman, som med döden a!gatt; och Hr fhörn i stället för Hr Borg, som erhållit trenue veckors permission. sr oo ee s se 3 OA