ligt, ati Hr Skogman af Ständernas redan tagna steg kunnat ledas till den tanken, att något i samma väg äfven nu kunde göras. Friherrn var skyldig fler Skogman den rättvisan att tro, det han icke halt för afsgt att kränka Regeringsformen 0. Sv Gieive Crorhjelm förmodade, att Hr Skogman handiide i Radkammaren såsom han skref, och Grefyen borde då tillkännagifva, att han ansåg Hr Siocmans tanke veikiigen vådlig. Konungens öfrige 1 dgfvare hade här förklarat, att de tänkte bell olika i fixgan, och efter denna förklaring uppstod I kv I Or Skogman, för att tillkännagifva en moisctt re ing, eller att han boppats genom en enlig kunna genomdrifva Grundlagsförändring 0. De uppgifna motiverna voro således icke ett niusstoe. utan en Ööfvertygelse, hvilken icke ens blifvit ochb d genom de andia rådgifvarnes stridiga tanks. Fiiberie J. Cederström och Hr v. Heijne yttrade sig unseär I samma syllning, och Hr Dalman avlörde sletiigen: Det kan vara likgiltigt hved fb Co DD. Skogman såsom Riksdassman tänker om Gr andia: ss belzty; men hvad Hr StatsSekreteraren för Finansärenderna tänker derom, det är af vig berättigad gjort det, mäste således Fh Dalman förklara, att det vore anledning tull anmärkning emot Föredrosanden för Finansärenderna, hvarom Hr D. eniigt Riksdagsordningens 29 S. begärde remiss till Konstitutions-Utskotte: LZ mnätmersk Iker tilltännagaf att denna remiss genast skul!le she. Härefter företogs Banko Utskottets memorial med åtessiickande af det Kongl. förslaget till en Bankleg. Detta föranledde en länzvarig, men icke särdeies int:ressaut diskussion. Alla talare, som yttrade sig i amnet, voro af den tanken, alt aterremiss borde ske till Utskottet; man differerade endast i afseende på formen. Hr Dalnan fann Utskottets förhållande icke tillräckligt motiverad:, utan t:odde, att det borde äåläggas efva ett kategoriskt svar. Hr Gänther, Gi staf, ansås representationens existens hvila på tre hufvudgrunder: Svenska folke!s rättighet ait beskatta sig sjelft; dess rättighet att gemensamt med Konungen stifta lag, och rättigheten at förvalta Banken. Bibehållindet af Konungens makt i all sin helgd vore medlet, att bereda folkets sällhet. Detta mål skulle likväl aflägsnas, ej närmas genora de vidlyftiga diskussioner, som det missledda enskilta intresset förestafvade. Vidare yttrade talaren åtskilligt om de misstag, som blifvit begångna under förra Riksdagen, om patriotismens larf, om enskiltas begär efter makt, och tackade dem af Banko-Utskottet, som reserverat sig emot majoritetens förvillande åsigt. Hr Nordenankar hade i Utskottet undandragit sig voteringen, och trodde sig böra förklara anledningen dertill. Enligt hans tanka hade Utskottet väl kunnat handlägga de ekonomiska delarna af lagförslaget; men man hade sagt honom, att en kungtig proposition borde behandlas i sin helhet, och som talaren ej älskade en half opinion, hade hen undandragit sig voteringen. Om Lan deltagit deri, skulle han ha röstat med majoriteten. Grefve Cronhjelm var rädd för en maktutvidgnirg å Regeringens sida, man ansåg en dylik hos den andra statsmakten lika vådlig. Om en konglig proposition ej behöfde bebandlas af det Utskott, dit den blifvit remitterad, så skulle den kunna efterhand göra sin rund kring alla Utskotten, och ständerna sluteligen nödgas företaga dess aufgörande, utan att den undergått den förberedande åtgärd konstitutionen föreskrifver. Detta förhållande hade måhända kunnat undvikas, om Grefvens yttrade åsigt blifvit antagen, att förelägga Utskottet bearbetningen endast af de 9. 3. som rörde Bankens föroch afskilia : DA ino . an i all: fon len mere ti. Ja inger annan I alla afseendrn mera ) Irina I VN. Son sörde orn dlaoen vallning, 4 1CIU, oc nn Forde Sunda ISEN, or tap 2 ro . NATET ; Grefven visste docs, att ingen pi s position derom vore att vänta. Er von fleijne eri LE någon tvekan hos honom uppFR 1 oa : 1 oa oa av 1 oe stall pen m det yltraude han Byss hört, att en Kongl. proposition ej fick delas. Hr Rosenblad föreslog, ej återremiss af betänkandet, utan en JA ganska enkel, om den fick förpläste 44 S. af Riksdagsordningen. Denn gen ett Utskott rättighet, att återro? ret som det ansåg icke höra till dess befattuir men saf a andra sidan äfven Riks-Stånden rättighe t bestämma, till hvilket Utskott de ansågo det höra. Talaren trodde salunda saken lättast vara hjelpt, om Hr GT n och Landir kalken ätersatte den i det skick,