ligt, ati Hr Skogman af Ständernas redan tagna
steg kunnat ledas till den tanken, att något i
samma väg äfven nu kunde göras. Friherrn var
skyldig fler Skogman den rättvisan att tro, det han
icke halt för afsgt att kränka Regeringsformen
0. Sv
Gieive Crorhjelm förmodade, att Hr Skogman
handiide i Radkammaren såsom han skref, och
Grefyen borde då tillkännagifva, att han ansåg
Hr Siocmans tanke veikiigen vådlig. Konungens
öfrige 1 dgfvare hade här förklarat, att de tänk-
te bell olika i fixgan, och efter denna förklaring
uppstod I kv I Or Skogman, för att tillkännagifva
en moisctt re ing, eller att han boppats genom
en enlig kunna genomdrifva Grundlagsförän-
dring 0. De uppgifna motiverna voro således icke
ett niusstoe. utan en Ööfvertygelse, hvilken icke ens
blifvit ochb d genom de andia rådgifvarnes stri-
diga tanks.
Fiiberie J. Cederström och Hr v. Heijne ytt-
rade sig unseär I samma syllning, och Hr Dal-
man avlörde sletiigen: Det kan vara likgiltigt
hved fb Co DD. Skogman såsom Riksdassman tän-
ker om Gr andia: ss belzty; men hvad Hr Stats-
Sekreteraren för Finansärenderna tänker derom, det
är af vig
berättigad gjort det, mäste således Fh Dalman
förklara, att det vore anledning tull anmärkning
emot Föredrosanden för Finansärenderna, hvarom
Hr D. eniigt Riksdagsordningens 29 S. begärde re-
miss till Konstitutions-Utskotte:
LZ mnätmersk Iker tilltännagaf att denna remiss
genast skul!le she.
Härefter företogs Banko Utskottets memorial med
åtessiickande af det Kongl. förslaget till en Bank-
leg. Detta föranledde en länzvarig, men icke sär-
deies int:ressaut diskussion. Alla talare, som yttra-
de sig i amnet, voro af den tanken, alt aterremiss
borde ske till Utskottet; man differerade endast i af-
seende på formen.
Hr Dalnan fann Utskottets förhållande icke till-
räckligt motiverad:, utan t:odde, att det borde äå-
läggas efva ett kategoriskt svar.
Hr Gänther, Gi staf, ansås representationens existens
hvila på tre hufvudgrunder: Svenska folke!s rättig-
het ait beskatta sig sjelft; dess rättighet att gemen-
samt med Konungen stifta lag, och rättigheten at
förvalta Banken. Bibehållindet af Konungens makt
i all sin helgd vore medlet, att bereda folkets säll-
het. Detta mål skulle likväl aflägsnas, ej närmas
genora de vidlyftiga diskussioner, som det missled-
da enskilta intresset förestafvade. Vidare yttrade
talaren åtskilligt om de misstag, som blifvit be-
gångna under förra Riksdagen, om patriotismens larf,
om enskiltas begär efter makt, och tackade dem af
Banko-Utskottet, som reserverat sig emot majorite-
tens förvillande åsigt.
Hr Nordenankar hade i Utskottet undandragit
sig voteringen, och trodde sig böra förklara anled-
ningen dertill. Enligt hans tanka hade Utskottet
väl kunnat handlägga de ekonomiska delarna af
lagförslaget; men man hade sagt honom, att en
kungtig proposition borde behandlas i sin helhet,
och som talaren ej älskade en half opinion, hade
hen undandragit sig voteringen. Om Lan deltagit
deri, skulle han ha röstat med majoriteten.
Grefve Cronhjelm var rädd för en maktutvidg-
nirg å Regeringens sida, man ansåg en dylik hos
den andra statsmakten lika vådlig. Om en kong-
lig proposition ej behöfde bebandlas af det Utskott,
dit den blifvit remitterad, så skulle den kunna ef-
terhand göra sin rund kring alla Utskotten, och
ständerna sluteligen nödgas företaga dess aufgöran-
de, utan att den undergått den förberedande åtgärd
konstitutionen föreskrifver. Detta förhållande hade
måhända kunnat undvikas, om Grefvens yttrade å-
sigt blifvit antagen, att förelägga Utskottet bearbet-
ningen endast af de 9. 3. som rörde Bankens för-
och afskilia
: DA ino . an i all: fon len mere
ti. Ja inger annan I alla afseendrn mera
)
Irina I VN. Son sörde orn dlaoen
vallning, 4 1CIU, oc nn Forde Sunda ISEN,
or tap 2 ro . NATET ;
Grefven visste docs, att ingen pi s position der-
om vore att vänta.
Er von fleijne eri
LE någon tvekan hos honom upp-
FR - 1 oa - : 1 oa oa av 1 oe
stall pen m det yltraude han Byss hört, att en Kongl. pro-
position ej fick delas.
Hr Rosenblad föreslog, ej återremiss af betänkandet, utan
en
JA ganska enkel, om den fick för-
pläste 44 S. af Riksdagsord-
ningen. Denn gen ett Utskott rättighet, att
återro? ret som det ansåg icke höra till dess be-
fattuir men saf a andra sidan äfven Riks-Stånden
rättighe t bestämma, till hvilket Utskott de ansågo det
höra. Talaren trodde salunda saken lättast vara hjelpt, om
Hr GT
n och Landir kalken ätersatte den i det skick,
