nade den nya Regeringen, med den gamla perso-
nalen, bvad de begärde. Är då ej Konungamak-
tens inflytelse i Bankoförvaltningen redan tillrväck-
lig, eller måhända allt för stor? och gör man
klokt i attännu mer utvidga den? Och hvad kan
meningen vara af denna hindrande kraft man vill
til erkänna Konungen, i fråga om användandet af
Bankens vinst? Vill man derigenom betrygga fon-
dens tillväxt? Nå väl! Konungen bar ju elt säkert
medel dertill, om skatterna göras så lindriga, stats-
behofyven så inskränkta, att ej Bankovinsten be-
höfves, för att ersätta afkortningar genom ödes-
hemman, afskrifningar å uppbörden och långva-
riga restantier. Eller vill man derigenom förvissa
sig, att den användes till folkundervisningen, ve-
tenskapernas och konsternvas förkofran? Men har
man ej sett minst sagdt lika många millicner er-
fordras för försvarsvåsendet och embetsmanna-lö-
ning, som 1000:tal för dessa? Och hvad berättigar
att tro på underverket af ett motsatt handlinys-
sätt, sedan Banko-vinsten antagit en konglig natur,
än det som iakttagits med skattepenningen, som
redan förut haft en sådan? Om vi t. ex. i framti-
den skulle behöfva att tillbjuda en national-belö-
ning åt nitiske medborgare, som uppoffrat allt i
striden emot ett oeftertänksamt eller olvckligt sty-
relsesystem, och fallit offer för deras bemödanden,
att under våra svåra, tröttande former söka verka
något godt för nationens fribet, välstånd och upp-
lysnirg; skulle vi väl då ej t. ex. kunna utan
sanktion låta den utbetalas af Banko-vinsten? El--:
ler om t. ex. striden angående Konungens rättig-
bet att neka nedsättning i Statsverkets ordinarie
inkomster skulle fortgå, under en sådan jemn ök-
ning af de ordinarie skatterna, att bevillningarne
blefve öfverflödiga; skulle vi då betaga oss sjelfve
rättigheten, att anslå Bankovinsten åt befordran-
det af den upplysning hos menigheten, som är fri-
hetens och trefnadens säkraste varnd Nej! jag tror
ej, att vi böra utsätta oss för sådana misstag.
Och hvad är väl den garanti, som en Konung
kan gifva åt Statens Bank? Konungen oppbär ju
sina inkomster af Statens skattemedel? Skulle nu
Konungen, det är hans Regering, vara nödgad att
betala Bankens brist, måste ju folket betala åter
den, eller rättare betala den, ty Konungen äger
ej lån in- eller utrikes upplaga, efter Regerings-
Formen. Men Ständerna måste ju då i alla fall
gå 1 författning om denna betalning medelst lån
eller beskattning; och hvad behöfves då mer än deras
egen garanti? Eller erbjudes ej allmänheten en stör-
re säkerhet, genom Konungamaktens opartiska ställ-
ning vid en sådan olycklig katastrof. Kan natio-
nen ej då vara ännu mer försäkrad, att se sin Ko-
nung yrka dess rättigheter, i fall Bankens vårdare
skulle glömma sie skyldigheter? Handlar ej Ko-
nungen friare och värdigare, då han ej delar ansvaret
för förseelserna? Eller måhönda Danmarks Konung
ej insett, att ban, äfven i sin egenskap af enväldig
Konung, var mäktigare i sitt folks ögon, då han i
Danska Nalional-Bankens oktroy 1818, insatte de
orden: Vi gifve härmed för oss och våra efter-
kommande i regeringen den Kongl. försäkran, att
ingen befallning från oss eller dem skall någonsin
medelbarligen eller omedelbarligen inverka på Ban-
kens, allena vid dess oktroy och Reglemente lag-
bundna förvaltving? än om han förbehållit sig en
sådan rättighet?
Vår Konung har ju ej heller begärt den. Det
är enskilt beställsamhet som ifrågasatt den, och
blott en tillfällig, vid sista Riksdagen högst delad
opinion, som vållat att vi nu öfverlägga derom.
Jag finner således ingen anledning, hvarföre jag bor-
de lemna så stor uppmärksamhet derull, om jag ej
hörde så mycket ordas om sakevs vigt, just ifrån
de båll, der sakernas vigt plägar komma minst i
fråga; samt att man till och med hotar oss med
hela myntbestämningens tillintetgörande, om vi ej
bevilja det nya Grundlagsförslaget. Jag tror ej på
o a
denna botelse. Mcn om ock så vore, är denna
mvnibestömnicsgs aneelägenbet i alla fall ännu i det
N tå - OM - : Ar a 2 ja
cutredäa skick, att jag helle ofivar den åt ödet,
än öfverlemnar våra pärivgars och måhända våre
tu
enskilte kreditförhållanden till en K
. . ngt s on Lofadll . .
nistration, Som moOjigtvis, Om VI nu bilalia nya re-
dektionen, vid denna samma ! iksdag, föreslår Oss
- v - U i a on ven
en ny, deri vi fiona Boenko-Styrelsen i stället för
Ständers fullmäktige vara al Konunger utnämnde
:
solig admi-
9
Embetsmän.
I mer än 160 år har Barken bestått, såsom Ri-
kets Ständers Bank. Den har genomgått Carl XII:s
ol I —n nNwz7z7Z 8 wmnNntht www nun on NMOMI(S((mqqZWWBiBMWW—————LYwvoinnrrnnnnnsz:onnoi.joioooiet tt trnn oonvveae—— — ÖN