nade den nya Regeringen, med den gamla personalen, bvad de begärde. Är då ej Konungamaktens inflytelse i Bankoförvaltningen redan tillrväcklig, eller måhända allt för stor? och gör man klokt i attännu mer utvidga den? Och hvad kan meningen vara af denna hindrande kraft man vill til erkänna Konungen, i fråga om användandet af Bankens vinst? Vill man derigenom betrygga fondens tillväxt? Nå väl! Konungen bar ju elt säkert medel dertill, om skatterna göras så lindriga, statsbehofyven så inskränkta, att ej Bankovinsten behöfves, för att ersätta afkortningar genom ödeshemman, afskrifningar å uppbörden och långvariga restantier. Eller vill man derigenom förvissa sig, att den användes till folkundervisningen, vetenskapernas och konsternvas förkofran? Men har man ej sett minst sagdt lika många millicner erfordras för försvarsvåsendet och embetsmanna-löning, som 1000:tal för dessa? Och hvad berättigar att tro på underverket af ett motsatt handlinyssätt, sedan Banko-vinsten antagit en konglig natur, än det som iakttagits med skattepenningen, som redan förut haft en sådan? Om vi t. ex. i framtiden skulle behöfva att tillbjuda en national-belöning åt nitiske medborgare, som uppoffrat allt i striden emot ett oeftertänksamt eller olvckligt styrelsesystem, och fallit offer för deras bemödanden, att under våra svåra, tröttande former söka verka något godt för nationens fribet, välstånd och upplysnirg; skulle vi väl då ej t. ex. kunna utan sanktion låta den utbetalas af Banko-vinsten? El--: ler om t. ex. striden angående Konungens rättigbet att neka nedsättning i Statsverkets ordinarie inkomster skulle fortgå, under en sådan jemn ökning af de ordinarie skatterna, att bevillningarne blefve öfverflödiga; skulle vi då betaga oss sjelfve rättigheten, att anslå Bankovinsten åt befordrandet af den upplysning hos menigheten, som är frihetens och trefnadens säkraste varnd Nej! jag tror ej, att vi böra utsätta oss för sådana misstag. Och hvad är väl den garanti, som en Konung kan gifva åt Statens Bank? Konungen oppbär ju sina inkomster af Statens skattemedel? Skulle nu Konungen, det är hans Regering, vara nödgad att betala Bankens brist, måste ju folket betala åter den, eller rättare betala den, ty Konungen äger ej lån ineller utrikes upplaga, efter RegeringsFormen. Men Ständerna måste ju då i alla fall gå 1 författning om denna betalning medelst lån eller beskattning; och hvad behöfves då mer än deras egen garanti? Eller erbjudes ej allmänheten en större säkerhet, genom Konungamaktens opartiska ställning vid en sådan olycklig katastrof. Kan nationen ej då vara ännu mer försäkrad, att se sin Konung yrka dess rättigheter, i fall Bankens vårdare skulle glömma sie skyldigheter? Handlar ej Konungen friare och värdigare, då han ej delar ansvaret för förseelserna? Eller måhönda Danmarks Konung ej insett, att ban, äfven i sin egenskap af enväldig Konung, var mäktigare i sitt folks ögon, då han i Danska Nalional-Bankens oktroy 1818, insatte de orden: Vi gifve härmed för oss och våra efterkommande i regeringen den Kongl. försäkran, att ingen befallning från oss eller dem skall någonsin medelbarligen eller omedelbarligen inverka på Bankens, allena vid dess oktroy och Reglemente lagbundna förvaltving? än om han förbehållit sig en sådan rättighet? Vår Konung har ju ej heller begärt den. Det är enskilt beställsamhet som ifrågasatt den, och blott en tillfällig, vid sista Riksdagen högst delad opinion, som vållat att vi nu öfverlägga derom. Jag finner således ingen anledning, hvarföre jag borde lemna så stor uppmärksamhet derull, om jag ej hörde så mycket ordas om sakevs vigt, just ifrån de båll, der sakernas vigt plägar komma minst i fråga; samt att man till och med hotar oss med hela myntbestämningens tillintetgörande, om vi ej bevilja det nya Grundlagsförslaget. Jag tror ej på o a denna botelse. Mcn om ock så vore, är denna mvnibestömnicsgs aneelägenbet i alla fall ännu i det N tå OM : Ar a 2 ja cutredäa skick, att jag helle ofivar den åt ödet, än öfverlemnar våra pärivgars och måhända våre tu enskilte kreditförhållanden till en K . . ngt s on Lofadll . . nistration, Som moOjigtvis, Om VI nu bilalia nya redektionen, vid denna samma ! iksdag, föreslår Oss v U i a on ven en ny, deri vi fiona Boenko-Styrelsen i stället för Ständers fullmäktige vara al Konunger utnämnde : solig admi9 Embetsmän. I mer än 160 år har Barken bestått, såsom Rikets Ständers Bank. Den har genomgått Carl XII:s ol I —n nNwz7z7Z 8 wmnNntht www nun on NMOMI(S((mqqZWWBiBMWW—————LYwvoinnrrnnnnnsz:onnoi.joioooiet tt trnn oonvveae—— — ÖN