nu varande 72 Y. Regeripgsfeormemn angifser ingen-
ting, som herättigar Rikets Ständer till att ensam-
me stifta lagar för Banken, utan endast ordningar
och reglementien, hvilka således ej; få vara i strid
med allmänna lagen. Konungen bar alltid förr
sankticnerat Pankeps ordningar och stadgar, då de
varit of C2cr ait röra allmänhetens rätt, äfven
om blott i soenskap af orsningsföreskrifter. Det
sydliga til! tacct af Bankoutskoltet år 1510, att
ta Bankofullmäktige till att, borom vexling
i mind.e myntsorter, försvåra silfvervexlingen, var
redan en så tillvida olselig behandling, att Dom-
sökert dömt Banken, att på en gång verk-
fordrad beta uning, om dess dom hade blifvit
och den af 18:5 års Bankoutskott utfärda-
de föreskrift, att ej vexla mer än 200 Rdr specie i
veckan, blef ju så al: mänt bedömd såsom en olag-
lic åtgärd, att Rikets Ständer den 2 Mars sistnäm-
de år begärde en Kuvgörelses utfärdande, att intill
dess anvoriunda af Rikets Ständer beslutes och be--
börigen kungöres, kommer utvexling af silfver mot
transpertsedlar, att hädanefter, likasom de sednast
förflutne åren, förblifva inställd. Dennva kungörel-
ses utfärdande var en af vår nuvarande Konuogs
första regevingsåtgärder; och misstaget är således i
verkligheten för både Regerings och Ständers ge-
mensamma rikvinrg. Iogen bör nu mera klandra
den andra. Svenska folket får i detta som i mån-
ga fall tilläkna sig sjelf en stor andel deri; då det
i sanning öfvergår till förundran att efteråt finna,
huru ingen Svensk man förr, än d. 9 Febr. eller under
nio års tid, stämde Banken inför Hof-Rätten, att
betala sina sedlar med silfver, samt huru Hof-Rät-
ten sedan dömde efter en derefter och som det sy-
nes just för tillfället utfärdad kungörelse. Nej! ger-
na må en slöja dragas öfver alla den flydda tidens
villfarelser i denna del; men nu, sedan man vunnit
en bättre upplysni ing, sedan både Regering och Stän-
der visat sig inse hela vidden af Ocas skyldigheter
sedan en sorglig 20 årig erfarenhet åt kommande
slägten skall öfverllytta begreppen om vådan af
sådane misstag, låtom oss ru icke begå nya på en
annan väg, gevom öÖfverdrift af ängslan och klen-
bogerhet; utan med alvarlig vilja att sjelfve han-
dla rätt, bysa förtroende tll eftertiden, att den äf-
ven skall ledas till en god vilja och bättre upplys-
nirg. Lålom oss tro, att i all framtid I jokes skall
anses för hvad den efter våra lagar är: en Inrätt-
ning för sig, Riket tulihörig, som efter Lag ostördt
förvaltas af de fuilmäktize, folkets ombud tillsätta.
I denna egenskap är den ej vådlig för allmänna rö-
yeisen eller enskilta förmögenheten, såvida ej Ri-
kets Ständer skulle låta förleda sig, att tillkonstla
dess funktioner och gifva dess verksamhet en rikt-
ning, som aldrig åsyftas eller ens bör kunna åsyf-
tas med en offentlig Stats-Bank.
I sjelfva benämningen Rikets Ständers Bank;
fortfor Talaren, synes mig ligga en garanti mot dy-
lika öfverdrifter. Huru skulle Rikets Ständer t. ex.
kunna fordra af 3 prester och 3 Bönder eller ens af
3 Adelsmän och 3 Borgare, såsom dessa Stånd ännu
äro organiserade, att de skulle kunna administrera
Banken efter handelns och penningerörelsens djupa-
ste teorier? Bankens enkla beskaffenhet af Deposit-
och Vexel-Bank fordrar ej sådant. Dess egenskap
af Låne- Bank kan ej beller utsträckas öfver de mest
vanliga och föga invecklade förhållanden, och om än
jag gerna m ;edgifver, att äfven i dessa delar miss-
dag kunna göras, blifva de dock visst ej af den in-
fiytelsen, till följd af de, på det hela, ej så öfver-
drifna summor, som äro i fråga, då man dermed
jemför hela den stora enskilta rörelse- massan,
att de kunva vålla några synnerliga vådor för
denna. Det är hvarken 6 millioners fastighetslån
ellkr 1-2 million odlingslån, eller Banko-Diskonte-
rivgen med 6 till 8 millioner, som vållat kredit-
bristen i sårt lard, der toligen en skuldsumma
al 70 till 50 millioner iIntecknad och 3 till 400
millioner bokförd och reverserad skuld rörer sig
utur en hand I avnan. Det är endast och allenast
myntväscodets förbistring som orsakat dem. Men
om nu sådant är verkliga förhållandet med Rikets
Ständers Bavk, alt den måste lagligen förvaltas,
redan efter nu gällande föreskrifter; hvarföre då
ej inse att hela det nya förslaget måtte innebära
nåsot annat, än hvad den allmänna säkerheten for-
ärar? Kunna vi väl neka, att Regeringens infly-
a4else på PRiks-Ståndens val, i ellmänhet är temli-
gen pälaglig. Rör man ej t. ex. Utskotts-Ordlö-
randernes namn liksom utbasunas med Riksdags-
bampetco? Har man ) ej sett alltför påtagliga för-
ec so är fos