Talmän ingenting begärt, trodde han ej att det kunde komma 1 fråga att pruta med dem; ditintills måste verkliga utgiftsbeloppet utgöra grunden för beräkningen, och i sådant fall: vore 200 Rdrv tillräckligt. — Hr Winberg ansåg, lika med fr Eckerman, att man ej borde sila mygg och svälja Kameler; — 400 Rdr i måraden borde anslås; men för priecipens skull borde ersättningsbeloppen vara lika: annars kunde, vid ett annat tillfälle, Hr Erke-Biskopen vilja hafva mer än Borgare-Ståndets Tslman; och denne mera än Bonde-Ståndets. Hr Santesson ansåg Hr Landtnarskalken ha större utgifter, hvarföre han äfven borde hafva större ersättningsanslag; om fråga om olikhet i anslagen till de andre Talmännen kunde uppstå, skulle talaren snarare förmoda att Borgare-Ståndets Talman kunde komma i åtnintande af ett högre belopp, enär han hade ett talvikare Stånd att tala för. — Hr Helsingius trodde dock, lika med Hr Winberg, att Hr Erke-Biskopen i sådant fall kunde vilja stå framföre. Hr Santesson begärde votering. — Nu framställdes propositionen om bifall till Utskottets utlåtarde i denna del, som afslogs genom votering med 32 röster emot 13. — Derefter, och sedan pluraliteten ytuat den mening, att ingen skilnad uti anslagen till Ståndens Talmänr borde äga rum, uppställdes kontrapropositionen så. att den som röstade Ja, biföll ett anslag af 400 Rdr, och den som röstade Vej, af 300 Rår, allt för hvarje månadtligen. Nej vann med 25 röster mot 18. — I frågan om klubb-afgifterne bifölls Utskottets utlåtande; men ogillades deremot, i afseende på aflöningen till Ståndens och Utskottens Kansli-personal. Uvpa hem-ställan af Hr Santesson beslöts, att Kansli-tjenstemännen skulle månadtligen förskottsvis få uppbära två-tredjedelar af det belopp, som vid sista Riksdag utgåt!, men med slutliga bestämmandet af aflövingen skulle förhållas som 24 S R. O. föreskrifver — Utskottets tillstyrkande att Riddarhus-Fiskalens aflöning måtte: utgå af Riksdagskostnadsmedien, afslogs jemväl genom votering, som yrkades af Hr He singius, fastän Ståndets mening i detta fal! derförutan tvdligt uttalat sig, efter som vi tyckte. 2 C I de-Ståndets plena hafva upptagits af remisser. — Den stora mängd motioner, som voro på bordet hvilande, kar knappt medgifvit några särdeles diskussioner. Frågan om förändringar i skiftesstadgan föranledde dock några anföranden, 1 hvilka synnerligen Riksdagsmännen från de södra orterna intygade, att den ifrågavarande Förordningen är för deras provinser i alla hänseenden lämplig 1 sin närvarande form, endast med den ändring, hvilken man enhälligt ansåt nöden, att taxering måtte vinna laga kraft, innan skifte för sig går, och att klagotid öfver taxering ängas. Andra ledamöter åter framställde, hurusom De sista Bon mätte fi skiftesstadgan för deras orter i intet hänseende var gagnelig, utan med det snaraste tarfvade de ändringar, som i motionerna åsyftades. En motion af Lars Larsson från Elfsborgs Län, om distriktsmagasiner, tycktes ej hafva inom Ståndet vunnit mycken kredit. Många anmärkte, att å deras orter redan funnos sockenmagasiner, med reglementen stadfästade af Konungen; åa andra orter hade återigen nedsatta komitcer förklarat, att sådana magasiner ej vorolämpliga. Motionären yttrade sin tillfredsställelse deröfver , att sådana nyttiga inrättningar redan finnas då många orier. Missväxtårens företeelser tycktes dock visa, att sädesupplag ej voro nog allmänna. Hans yrkande var blott att sädana i vissa distrikt ovilkorligt skulle finnas, och de redan stadgade reglementen ville han visst ej söka ändra, endast måhända i någon mån modifiera. — De talrika motionerna om bränvinsbränning och skjuts föranledde : äfvenledes nägra tillägg och repetitioner af hvad som redan i memorialerna var sagdt. 1 Lördagens eftermiddags-plenum, beslöt Ståndet, att Bankolagen, hvilken Bankoutskottet förklarat ej tillhöra dess behandling, skulle till detsammas handläggning åter remitteras. Några diskussioner föreföllo härvid ej, endast ett anförande af Strindlund, hvilket innehöll, att då Ständerna ansett Utskottet kompetent för ämnets behandling, vore det ej i sin ordning att detsamma jäfvade sig. Flera af Ståndets Lodamöter; som anmält sig att tala, afstodo derifrån, och beslutet fattades utan votering. — I plenum d. 17 fortsattes remisserna, och Ståndet biföll Ekonomi-utskottets 2:ne anföranden, hvarigenom det tillstyrkt, att hos Kongl, Maj:t skulle i uuderdånighet anhallas, a) att uti Lysckihl i Bohus Län måtte, efter föregången undersökning, en handelsköping varda anlagd, samt b) att landsfiskalstjensterna måtte upphöra, och utförandet af åtal å Kronans vägnar öfverlemnas åt Kvonobetjeningen, och att Kronofogdarne i sådant afseende ingalunda må ställas under Justitie-IKanslerens inscende och lydnad. Uti denna fråga föreslog Strindlund, att i fall de öfriga tronne Ständen delade samma äsigt, Bonde-Ståndet måtte lita afet en särskilt deputation till Konungen, för att anhålla om Konel. Maj:ts uppmärksamhet å ämnet. Under detto tillade Talaren, att ätminstonei hans ort Landsyne voro mera fruktade än fjällmössen. gens plenum upptogs endast af protokollsjusteringar sa remisserna. SY eo de tr ts Sn nå pä Steg Ar ABA SA TY TTR