ika outnHparllst. oo lalaren noppades emellertid, att
Sverge aldrig skulle invecklas i ett krig, som stäng-
de dess kommunikationer med. utlänningen; Sy-
stemet, att man borde dyrt betala en vara
derföre, att perningarna stannade inom landet,
ogillade talaren, och bad Gud bevara -öss: för en
så beskaffad vinst, som gjorde oss utfattiga. Man
hade anmärkt, att trofgerna voro köpta med Svenskt
blod; Talaren trodde likväl, att man äfven borde
göra något afseende på det, som skulle köpas med
Svensk svett. Pan trodde ej att uniformens grann-
låt var af så stor vigt, utan hufvudsaken vore, att
den vore varm, ledig och ändamålsenlig. Han med-
gaf, att spanmålsproduktionen stigit; men sällsamt
var, att ju mer vi producerade, desto fattigare blef-
vo vi, så att vi numera ej kunde fylla behofven
utan genom skuldsättning. Ett bidragande medel
till dess undvikande trodde Talaren vara, om den
kasserade materielen såldes, om detta skedde med
de odugliga gevären o. s. v.
HB. Ex. Hr Grefve Brahe upplyste, att detta sist-
nämda var fallet, emedan de, vär de befunnos obruk-
bara, söndertogo: och såldes, stockarne särskilt och
gevären särskilt, hvarjemte Er Grefven hemstälide
till Hr Cederschöld, om han icke i detta fall låtit
sig för långt hänföras af sin patriotiskt ekonomiska
känsla.
Grelve Gyldenstolpe, Anton: Talaren hade med
väldig hand anslagit ett ackord, som genljudade i
mångens bröst, emedan förnek kande af alla anslag
nu för tiden vore den Jakobs stege, på hvilken man
uppklef til popularitetens himmel. Det vore väl
att svara, men innan man det kunde, borde behof-
ven fyllas. År 1809 hade Ständerna till armden an-
slagit ena million, hvilket då för tiden var så myc-
ket som två eller tre millioner nu.
Det förhållande, att ingen reglering skett, vore
intet skäl att neka anslag; ty med samma skäl kon
de man vågra dylika åt undervisningsverken, som
icke bel!er ännu vero reglerade. Ef:er denaa prin-
cip skulle likväl staten hii stationär, och Ta-
laren förmodade, att Hr Cederschöld ej ville räk-
nas bland dem, som komme att stanna i detta pre-
dikament. Det vore för sent, alt anskalta de he-
gärda recervbatterit erna, när behofvet deraf tofannit
sig, emedan de just vore bestämda ull aktiv tjenst-
göring under ett krig. Att krutet blefve dyrare,
än det borde vara, hade Grefven redan vid förra
Riksdagen anmärkt. Vid armeen kunde visserligen
besparingar ske, men ej på det sätt Hr Cederschöld
örskade. Svenska armeens uniformer voro, med
undantag af några kavalleri-regementers, ganska en-
kla. — De gam Ja metall-kanonerna på art ullerig r-
den kunde, i fall de försåldes, på sin höjd gifva en
inkomst af 200,000 Rdr. Emot denna åtgärd ville
Talaren likväl opponera sig som Biddersman och
Svensk, och bestyrkte sin åsigt med skaldens ord
om den tid, då Europas segrare i Nordens hyddor
bodde. samt huru Oscar växer opp, att föra Fin-
gals svärd. Ett sådant företag skulle medföra
olycksbringande följder. Bättre vore att sälja dessa
sköldemärken, som prydde husets väggar; de talade
åtminstone endast om deras egna anor, hvaremot
trofdgerna talade om Sverges anor. — Åtskilliga
bravorop hördes vid slutet af talet.
Grefve Anton Mörner anmärkte, att salpetertill-
verkningen tillskyndade Krovobergs län en århgin-
komst af 13 till 19,000 R:dr. Om salpetern i stället
köptes ut rifrån, t. ex, från Finland, skulle pennin-
garne gå . riket.
Friherre L Boije önskade i anseende till det för-
delaktiga intryck, som Grefvarne Brahes och Spar-
res anföranden gjort, att de måtte befordras till
trycket, såsom en helsosam ledning för omdömet på
en tid, då besparingshågen gått vill den ytterlighet,
som mera skadade än gagnade.
Häremat anmärkte H, E. Hr Grefve Brahe, att,
då hans yttraude endast var afgifvet för att tjena
till upplysning för Statsutskottet , vore någon sär-
skilt tryckning öfverflödig.
Grefse Horn ville, att om de båda yttranderna
trycktes, Friherre Boijes motion derom äfven måtte
tryckas.
Hr von Meijne ansåg Hr Grefve Brahes ädla
afsigt endast ha varit alt åstadkomma en upplys-
ning, der upplysning erfordrades, och som denna
tillvöcklist vanns, när anförandet kom till Utskot-
tet, trodde talarer. att någon tryckning ej behöfdes,
helst aniörandernes innehåll troligen ändå biliefve
kändt ocrom den periodiska pressen.
Gretfse Posse: Då Er Cedersehölds anmärkningar
ej voro h yckta, var det icke beller nödigt, alt tryc-
- 4 - w
3
