o vast a ; 1 RN På M våra scCivia former, om icke devufrån, att tUdens bildoivyssrad kväfver dem annorlunda; hvadan gommer andvinvgsbegärets oredighet och famlande nästan -ndast eter former, om dertiråän, att uppfostrau och undervisning just i denna del af samhallsbidni gen vanligen är den mest försummade sakens natur , t , Act oa nåv sträfva alt ålertie ca : Hö 1 maste 1 när sträfva allt acerioca sina rät och H 1 9 Sin fem oate AUbISer s, att en regtneraljon ar al noden, så tat lika gallan e f Y , N c a nl ) FÅ ä0r I ta Sill sämuallsanstian, OCh ? tverio:v, int invaste liktidiot och 1 lika progressun Uj las, Om ett tltedastellinde helt kall 1 j . Ye 11 . RUNDA VY AS, Mon ad Pfesenerac con. ch vara d O ro D t a Ca 28: OO 2 i riGa ) I V Vil ) ud a ri je LU 1 NH I e a V t i D l Diaiel le F i ( 10! sly 5 Ci I t Os OQO q ) al tt tire OSkleok. el! L a (6 1 i La llonsH 2 , i 1 I i ud ( Gc n doc L ( 2 t aut . ban Qt i I ( i ntirvoll . me r Aila dd ) A Tic ( Goa I ll. Oo . ? sa 0 L är åa I OT Os tu de, upp: )Å ech 1 AA (COS i Ga ie Pi hut UTA a 1 Oo CA 1 fd t 4 Oi UuLAG Val å : 1i11 y sreb sl Gt Yr UOR alt, oe . som music i (SEIN mteiloktucl t da cn stadtslorm, utan idgad folkbildeh väldsamina ect alt vardera post d to saanunällsskick i allmänhet, 1 hallar MR FO il sir na så är det ey heller villiet att, till vinande häraf, göra DÄgOnr uppoffrivg. Alt på ordusde vägar inieda det tll deltagande uti öfverläggningar, beslut och bandling för sit eget väl, är deremot det säkraste medlet till samhällets betryggande; men — man må vermed icke dröja, tili dess massan genom egen impuls sjelf tager initiativet. Från dessa grundsatser utgående anser jag den tidpunkt med stora steg nalkas, då samhällets väl fordrar införandet af ett munic!palitets-system, till folkets intresserande för en bestaerde ordning, till dess uppfostran för en förbättrad nationalrepresentation, till en natu:lig motvigt mot det med po. pulationen m. m, ständigt växande benofvet af lönade tjenstemän; med ett ord, till det konstitutionella statsskickets utbildning och framskridande uti dess ädla syftemål till legbunden frihet och betryggad nationalvälfärd. Jag känner alltför väl, att man har ansett municipalitets-inrättningars införande i vårt land medföra en större rubbniog i hittills varande förhållanden än försigtigheten medgifver, och att dylika inrättningar i vissa föll vore stridande mot hafdvunna rättigheter. Men desse återigen kan jag icke dela. Jag anser ivertom att i denna väg användbare elementer redan från ålder finnes uti våra Nämnder, Kyrkoråd, Magistrater, m. m., samt i sedvare tider ytterligare tillkommit genom flere slag af Komiteer, Direktioner och särskilte förvaltningar, hvadan ett systematiskt ordnande häraf I enlighet med tidens kraf och rationela representationsgr under synes med få tillägg vara hvad som erfordras, helst man utan tvifvel bör noga undvika att genom allt för vidlyftiga och minutiosa föreskrifter infalla i sådana hinderliga och andamålslösa formaliteter, som utgöra en af tidens svagaste sidor. Jag vågar alltså härmed föreslå, att Riksens Sänder måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kovgl. Maj:t täcktes i Nåder låta utarbeta ett förslag till Allmän Kommunal-Lag och Municipalitets-Författning, med fästadt afseende jemväl på ordnandet af Land-Staternes tjenstebefattningar I sammanhang dermed, samt att nämnde förslag måtte varda:till Rikseos Ständers pröfniag vid början af nästa Riksdag öfverlemnadt. Vid föredragning af denna motion, begärde Hr Petre först ordet: han ville blott uttala den önR-—— Loa nn mo no s os SS a — ——MVNMO— ——A 22Z 2 2 22