BECES BER bå NIER IVER 2 VILA SE BIL SE FER SV RAT Ae Re RET Eve Detta är Konungarnes brott emot tidehvarfvets civilisation, emot humaniteten! . Hr Persil yttrade i sin anklagelse: En delibererande faktion har beslutat, att störta landet i sorg och anarki. Desse äro hennes förslager, som hon — man skulle knappt tro det — uppenbart lägger i dagen. Högt och ohöljdt förklarar hon inför monarkiens ögon: Ditt slut ar för handen! Republiken vill iotaga ditt ställe! Denna republik, som ånyo vill göra sig gällande, hon bestraffade dem med döden, som talade till henne om monarkien. Alla regeringar i äldre och nyare tider ofverantvardade konspiratörer åt döden, och vi, som fordra lagarnes oinskränkta välde, vi skulle förblifva stumma vid dylika tilltag? Vi skulle i en slö letargi låta de straffbaraste anslag utveckla sig? Hvarje ny dag ser nya anfall vågas mot våra institutioner; man bemödar sig att genom de vämjeligaste personligheter förnedra vår höga mopark, som Frankrike valt, och som är utmärkt genom sina upphöjda dygder, sin kraft och tapperhet, Man vet, alt ingenting i Frankrike kan motstå åtlöjet, och derför söker man genom dageligen nya karrikatyrer nedsätta Hans Majestät. Ea Under det följande af sitt föredrag glömde Hr Persil icke att omnämna de republikanska föreninarna. Viljen J veta, mine Herrar, ropade han, hvad republikanerne bereda oss? Jag kan uppläsa det för Er ur en tidniog: Denna menniska, säges det deri om mig, har den löjliga vurmen, att to sig bestämd för republikanernes dolkar. — Ja, mina Herrar! dolkar, dolkar, det är det, som man har i beredskap åt 0ss — Ett ofantligt skratt afbröt här talaren; det förnyades, då han påstod, att man funnit dolkar hos alla de sednast arresterade. J. des DÅeEbats har anmärkt, att en stor sensation vid detta tillfälle yttrade sig bland åhörarne. Kanhända får dertill räknas utropet: det luger ni!? som hördes i salen, och hvilket först DN på föranledde ett slagsmål emellan stads-sergeanterna och äåhörarne, samt äntligen några af de sistnämdes utvisande. Man förebrår konungen, fortfor Hr: Persil, att ban icke vill omgifva sig med republikanska institutioner. Men just för det han är konung, mair endast regera på ste han vara Roval isl, och få monarkiskt sätt. Man tadlur bonom, för det han förenat 15 med konungarna mot nationerna. Visserligen har han förenat sig med konunsarna; men endast mot orolighetsstiftarne i alla länder, mot 1 a 1: dessa menniskor, hvilkas enda element är anarkien. 1 4 I Deri ligger ingen öfverträdelse af den ed, som han ut vid sin kröning sacre. oc CAh ba, kröning ! ropade man från alla sidor). — Man torde lätt inse, sade Hr Persil nu, att jag missagt mig, och att jag, som bade den är an, alt vara närvarande vid hans upphöjelse på tronen, icke menade någon annan invigning, än den, som folkets röst gal honom. Sluteligen förmanade han Juryn, att, genom eit strängt straff, hindra året 1793 alt återkomma. Bäfven, ropade han, för en sådan ansvarighet, och evinren er, att ohyggligheterna år 1703 föranleddes af den straflöshet som man förunnade de föregående årens politiska förbrytelser! Han förutspadde derjemte i sitt tal, att, om man icke gjorde slut på de republikanska föreningarna, så måste monarkien nödvändigt gå under; båda kunde icke bestå tillsammans. Efter Hrr Marie och Garnier Pages tog Hr Cabet till ordet, till sitt försvar. Han omnämde vid detta tillfälle ett samtal, som han vid slutet af Juli 1930 haft med Ludvig Filip, och hvari denne högtidligt lofvat honom, att endast då emottaga tronen, om den erbjöds honom af nationen, sedan denna först blifvit formeligen tillfrågad om sin tanka. Vid detta tillfälle hade äfven först varit fråga om en populär tron, omgifven af republikanska institutioner. Den forsta fråga som framställdes till juryn: är den anklagade skyldig till angrepp emot konungens inviolabilitet? besvarades med nej; den andra deremot, som angick föroläm Ypning mot konungens person, bejakade s. Hr Cabet fälldes till följe häraf. Den förlust af borgerliga rättigheter, hvartill han dömdes, innebär förlusten af: valbarhet, delaktig het i valen, rättighet att bekläda embeten, att viltna, att vara juryman, förmyndare (utom för egna barn), att kunna tjena i nationai-gardet, eller deltaga i familjrådets ötverläggningar. Ssvu a