BECES BER bå NIER IVER 2 VILA SE BIL SE FER SV RAT Ae Re RET Eve
Detta är Konungarnes brott emot tidehvarfvets
civilisation, emot humaniteten! .
Hr Persil yttrade i sin anklagelse: En delibe-
rerande faktion har beslutat, att störta landet i
sorg och anarki. Desse äro hennes förslager, som
hon — man skulle knappt tro det — uppenbart
lägger i dagen. Högt och ohöljdt förklarar hon in-
för monarkiens ögon: Ditt slut ar för handen!
Republiken vill iotaga ditt ställe! Denna republik,
som ånyo vill göra sig gällande, hon bestraffade
dem med döden, som talade till henne om mo-
narkien. Alla regeringar i äldre och nyare tider
ofverantvardade konspiratörer åt döden, och vi,
som fordra lagarnes oinskränkta välde, vi skulle
förblifva stumma vid dylika tilltag? Vi skulle i
en slö letargi låta de straffbaraste anslag utveck-
la sig? Hvarje ny dag ser nya anfall vågas mot
våra institutioner; man bemödar sig att genom de
vämjeligaste personligheter förnedra vår höga mo-
park, som Frankrike valt, och som är utmärkt
genom sina upphöjda dygder, sin kraft och tap-
perhet, Man vet, alt ingenting i Frankrike kan
motstå åtlöjet, och derför söker man genom dage-
ligen nya karrikatyrer nedsätta Hans Majestät.
Ea Under det följande af sitt föredrag glömde Hr
Persil icke att omnämna de republikanska förenin-
arna. Viljen J veta, mine Herrar, ropade han,
hvad republikanerne bereda oss? Jag kan uppläsa
det för Er ur en tidniog: Denna menniska, säges
det deri om mig, har den löjliga vurmen, att to
sig bestämd för republikanernes dolkar. — Ja,
mina Herrar! dolkar, dolkar, det är det, som
man har i beredskap åt 0ss — Ett ofantligt
skratt afbröt här talaren; det förnyades, då han
påstod, att man funnit dolkar hos alla de sednast
arresterade. J. des DÅeEbats har anmärkt, att en stor
sensation vid detta tillfälle yttrade sig bland åhö-
rarne. Kanhända får dertill räknas utropet: det
luger ni!? som hördes i salen, och hvilket först
DN på
föranledde ett slagsmål emellan stads-sergeanterna
och äåhörarne, samt äntligen några af de sistnämdes
utvisande.
Man förebrår konungen, fortfor Hr: Persil,
att ban icke vill omgifva sig med republikanska
institutioner. Men just för det han är konung, ma-
ir endast regera på
ste han vara Roval isl, och få
monarkiskt sätt. Man tadlur bonom, för det han
förenat 15 med konungarna mot nationerna. Vis-
serligen har han förenat sig med konunsarna; men
endast mot orolighetsstiftarne i alla länder, mot
1 a 1:
dessa menniskor, hvilkas enda element är anarkien.
1 4 I
Deri ligger ingen öfverträdelse af den ed, som han
ut vid sin kröning sacre. oc CAh ba, krö-
ning ! ropade man från alla sidor). — Man torde
lätt inse, sade Hr Persil nu, att jag missagt
mig, och att jag, som bade den är an, alt vara när-
varande vid hans upphöjelse på tronen, icke me-
nade någon annan invigning, än den, som folkets
röst gal honom.
Sluteligen förmanade han Juryn, att, genom eit
strängt straff, hindra året 1793 alt återkomma.
Bäfven, ropade han, för en sådan ansvarighet,
och evinren er, att ohyggligheterna år 1703 för-
anleddes af den straflöshet som man förunnade de
föregående årens politiska förbrytelser! Han för-
utspadde derjemte i sitt tal, att, om man icke gjor-
de slut på de republikanska föreningarna, så måste
monarkien nödvändigt gå under; båda kunde icke
bestå tillsammans.
Efter Hrr Marie och - Garnier - Pages tog Hr
Cabet till ordet, till sitt försvar. Han omnämde
vid detta tillfälle ett samtal, som han vid slutet
af Juli 1930 haft med Ludvig Filip, och hvari
denne högtidligt lofvat honom, att endast då emot-
taga tronen, om den erbjöds honom af nationen,
sedan denna först blifvit formeligen tillfrågad om
sin tanka. Vid detta tillfälle hade äfven först va-
rit fråga om en populär tron, omgifven af repu-
blikanska institutioner.
Den forsta fråga som framställdes till juryn: är
den anklagade skyldig till angrepp emot konungens
inviolabilitet? besvarades med nej; den andra der-
emot, som angick föroläm Ypning mot konungens per-
son, bejakade s. Hr Cabet - fälldes till följe häraf.
Den förlust af borgerliga rättigheter, hvartill han
dömdes, innebär förlusten af: valbarhet, delaktig
het i valen, rättighet att bekläda embeten, att vilt-
na, att vara juryman, förmyndare (utom för egna
barn), att kunna tjena i nationai-gardet, eller del-
taga i familj- rådets ötverläggningar.
Ssvu
a